Låt oss ta fram Kafkas Betrachtung igen och läsa en kort text tillsammans:
Wunsch, Indianer zu werden
Wenn man doch ein Indianer wäre, gleich bereit und auf dem rennenden Pferde, schief in der Luft, immer wieder kurz erzitterte über dem zitternden Boden, bis man die Sporen ließ, denn es gab keine Sporen, bis man die Zügel wegwarf, denn es gab keine Zügel, und kaum das Land vor sich als glatt gemähte Heide sah, schon ohne Pferdehals und Pferdekopf.
…
Jag översätter på prov:
Önskan att bli indian
Om man ändå vore en indian, alltid beredd, sittande på en framrusande häst, snett genom luften, om och om genomfaren av en skälvning fram över den skälvande marken, tills man lät sporrarna fara, för det fanns inga sporrar mer, tills man kastade tyglarna, för det fanns inga tyglar mer och man skönjde knappt landet framför sig som kalklippt hedmark, nu utan hästhals och hästhuvud.
Efter en sådan här handlös och huvudlös ritt är vi väl förberedda för vad som helst?