Londi bland uppspolade blåmaneter i Lilla Apelviken – i bakgrunden Subbe fyr
Kategori: Bilder/bildkonst
Över heden ner till havet
När jag är i Varberg går jag alltid till havet – tillsammans med Londi och kanske någon mer. Oftast går jag över ängen, där barnen förr spelade fotboll – ja, kanske gör de det fortfarande, andra barn. Och så förbi Krutkällaren och ner över heden längs den vindlande stigen. Det växer mest ljung, en, slån och tall här. Träden kryper längs marken för den nästan ständiga vinden håller dem nere. Så här i sensommaren finns det mycket man kan äta här: de sista odonen och blåbären finns kvar, nypon, slånbären börjar mogna och björnbären har just börjat gå över till svart.
längs stigen
bortom ljungen anar man kusthotellet, det som förr var kustsanatoriet, och Subbe fyr
slånbäret, plommonets lilla vilda släkting, lockar med sin torra friska beskhet
getterörosen bildar nu fylliga nypon som är goda bara man låter bli ”klipulvret”
björnbären är kanske det allra bästa, fast än är inte den riktiga tiden inne
Bildgåta – om ni ursäktar
När jag igår bläddrade i Klara Johansons ”Brev” föll det här kortet ut ur boken:
Tekniken här kallas på tyska ”Schattenriss” eller ”Scherenschnitt” (vad är det för skillnad – om det nu är någon?). På svenska blir det väl ”silhuett”. Vem har gjort den lilla bilden? För någon dag sedan dök en målning av en konstnär från ungefär samma tid upp här, ger jag som ledtråd. De två konstnärerna var vänner, kan jag tillägga. Och här är en silhuett som föreställer den efterfrågade konstnärens födelsestad:
Konstverk emellan
Under min läsning av Håkan Lindgrens långa intressanta text om utställningen Figurationer – Realism och romantik i norsk samtidskonst hittade jag en länk till några målningar av Christopher Rådlund. Jag fann bland annat den här målningen som gav mig en kraftig déjà vu-stöt:
Der Friedhof
Jag föreställer mig att målningen är en hälsning till den här av C.D. Friedrich (väl i ännu högre grad än en annan till en annan), ja, till och med staketspjälorna eller gallerstängerna hälsar ju:
Friedhofstor
På prov låter jag Joseph von Eichendorff ge texten till den undre bilden:
O weiter, stiller Friede!
So tief im Abendrot
Wie sind wir wandermüde –
Ist das etwa der Tod?
Men vilken text ska jag foga till den övre?
PS Lite under ytan funderar jag över om inte all konst föreställer något eller att det åtminstone alltid finns något den kan föreställa…
