Igår i texten om Ana Maria Nartis essä om realismen citerade jag på slutet tillsammans med Narti några rader av den tjeckiske poeten Jaroslav Seifert. Detta fick mig att tänka på en barnbok vi har här i huset. Sången om äppelträdet heter den och den är skriven av Seifert (som ju inte i första hand är en barnboksförfattare). Bilderna, för det är förstås en bilderbok, är gjorda av Josef Paleček.
Jag minns hur jag läste den för barnen när de var små och jag minns hur mycket de tyckte om alla äpplena som finns inte bara i själva bilderna utan också på försättsbladet och runt sidnumren.
Fåglarnas flykt över byn, över landskapet är också något särskilt.
En riktig äppelbok är det. Se så fina de gula runt talet 19 och solen är också som ett stort äpple.
Och här på sidan 22 har äpplena blivit röda och två av dem har rullat ner ur bilden. Och svalorna kan man nästan fånga med handen.
Ett litet stycke text – jag tänker mig att rytmen i originalet är mer ”besvärjande” – så enkel och saklig men ändå full av äppelcharm.
Bokens text är en cirkel som skildrar äppelträdets år. Ett ställe jag minns att vi tyckte om när vi läste den här boken på allvar är:
och den granna fjärilns vingar bredde ut sig
som ett uppslag i en sångbok.
Och här är baksidestexten med en bild av de två skaparna:
Den svenska tolkningen är gjord av Helena Friedlová och Susanna Hellsing.
”Rulla äpple,
vinter, sommar, höst och vår,
rulla äpple hem till mig!”
Titta, ligger inte redan ett i skålen?
Eller flera i korgen…
…
PS I förrgår publicerades min recension av Felicitas Hoppes roman Pigafetta i Hufvudstadsbladet.
