Över heden ner till havet

När jag är i Varberg går jag alltid till havet – tillsammans med Londi och kanske någon mer. Oftast går jag över ängen, där barnen förr spelade fotboll – ja, kanske gör de det fortfarande, andra barn. Och så förbi Krutkällaren och ner över heden längs den vindlande stigen. Det växer mest ljung, en, slån och tall här. Träden kryper längs marken för den nästan ständiga vinden håller dem nere. Så här i sensommaren finns det mycket man kan äta här: de sista odonen och blåbären finns kvar, nypon, slånbären börjar mogna och björnbären har just börjat gå över till svart.

p1050640
längs stigen

p1050634
bortom ljungen anar man kusthotellet, det som förr var kustsanatoriet, och Subbe fyr

p1050596
slånbäret, plommonets lilla vilda släkting, lockar med sin torra friska beskhet

p1050599
getterörosen bildar nu fylliga nypon som är goda bara man låter bli ”klipulvret”

p1050613
björnbären är kanske det allra bästa, fast än är inte den riktiga tiden inne

5 tankar om “Över heden ner till havet

  1. Så fint solen skiner på Londis rygg, hon verkar alldeles blank i pälsen. Björnbärsbilden är så snygg!

  2. Härligt! Jag plockade blåbär i Bohuslän i går – stora, svarta, solmogna bär. Mums! Fyra liter, som nu ligger i frysen eller befinner sig i burkar i form av sylt. Händer, armar och andra delar av kroppen är helt sönderrivna av de stickiga snåren, men vad gör man inte för dessa ljuvliga bär! :)

  3. Ja, björnbäret (eller bjårnbäret) är kanske ett trollbär, men ett härligt sådant. Och Londi får ofta beröm för sin blankhet.

Kommentera