Författare: Bodil Z

Ferrara – Palazzo Schifanoia – Madonna addolorata

Bodil Z 7 kommentarer

Den här träskulpturen finns i Ferrara, om jag minns rätt i Palazzo Schifanoia. Den heter ”Madonna addolorata”. Titta noga på det här ansiktet:

madonna

Så här brukar väl inte smärtans madonnor se ut? De brukar vara vackra och lugna. Deras milda harmoniska ansikten brukar utstråla en återhållen stillsam smärta. Vad är då det här för ett ansikte? Spända drag, avslagna tänder, en oskön röd färg, kinderna kladdiga av smutsiga tårklumpar, blicken tömd på innehåll, förvriden, läpparna stelnade i ett krampaktigt uttryck – och hör jag inte en rossling tränga ut mellan dem?

Jag stod länge och såg in i det här ansiktet den där heta julidagen i ett Ferrara som var som en röd ugn. Svetten rann över mitt ansikte nästan som de där tårklumparna. Jag tänkte att det är nog så här den verkliga smärtan ser ut, när den blir övermäktig och inte går att hålla inom den vackra formens gränser.

Exkurs om palatsnamnet ”Schifanoia”: Äntligen har det klarnat för mig vad det betyder. Det finns ganska många palats i Italien som heter så (bland annat finns det ett palats med det namnet i D’Annunzios "Il piacere") och jag har många gånger undrat över namnet och tänkt på de två ordleden så här: schifo=äckel, noia=leda; det blir ”Äckelledan” – är det ett bra namn på ett palats? Nu vet jag i alla fall bättre – ”schifa” i början av namnet har inget med ”schifo” att göra utan är en avledning av verbet ”schivare” som betyder ”undfly” och nu blir namnet genast mer begripligt. Palatset är ett härligt ställe där man undflyr ledan.

Schifanoia

Hjalmar Gullberg: Bara de riktiga orden

Bodil Z 3 kommentarer

Jag återvänder dit jag aldrig gått ifrån. Hjalmar Gullberg tillbaka och kvar. Den här dagen läser jag ”Bara de riktiga orden” för att det är dem jag söker och för att jag ju sedan alltid sitter under ett träd och för att jag tror mig förstå den här förbindelsen mellan träden, orden och skuggan. Och fågelsången. Fastän det kanske är någon annan än jag som hör den.

Bara de riktiga orden,
orden med krona och fågel-
sång har en skugga som träden.

Svalkande skugga att sluta
ögonen i, medan kronan
sjunger de riktiga orden.

trädskugga

Att översätta Borchert

Bodil Z 13 kommentarer

Jag arbetar vidare med min Borchert-översättning och idag tänker jag tala med er om några översättningsproblem som jag brottas med – i hopp om att få lite hjälp och idéer.

Borchert

Här kommer nu först början av originalversionen av berättelsen ”Stimmen sind da in der Luft, in der Nacht”.

Die Straßenbahn fuhr durch den nebelnassen Nachmittag. Der war grau und die Bahn war gelb und verloren darin. Denn es war November, und die Straßen waren leer und lärmlos und ohne Lust. Nur das Gelb der Straßenbahn schwamm einsam im nebligen Nachmittag.

In der Bahn aber saßen sie, warm, atmend, erregt. Fünf oder sechs saßen da, Menschen, verloren, einsam im Novembernachmittag. Aber dem Nebel entronnen. Saßen unter tröstlichen, trüben Lämpchen, ganz vereinzelt saßen sie, dem nassen Nebel entronnen. Leer war es in der Bahn. Nur die fünf waren da, ganz vereinzelt, und atmeten. Und der Schaffner war der sechste an diesem späten einsamen Nebelnachmittag, war da mit seinen milden Messingknöpfen und malte große schiefe Gesichter an die feuchten behauchten Scheiben. Die Straßenbahn stieß und stolperte gelb durch den November.

Drinnen saßen die fünf Entronnenen und der Schaffner stand da und der ältere Herr mit den vielfältigen Tränensäcken unter den Augen fing wieder an – halblaut fing er wieder davon an: ”In der Luft sind sie. In der Nacht. Oh, sie sind in der Nacht. Darum schläft man nicht. Nur darum. Das sind einzig und allein die Stimmen, glauben Sie mir, das sind nur die Stimmen.”

Och detta är mitt översättningsförslag av stycket:

Spårvagnen for genom den dimvåta eftermiddagen. Den var grå och vagnen var gul och förlorad i den. För det var november och gatorna var tomma och tysta och utan lust. Bara spårvagnens gula simmade ensamt i den dimmiga eftermiddagen.

Men inne i spårvagnen satt de, varma, andades häftigt och upphetsat. Fem eller sex satt där, människor, förlorade, ensamma i novembereftermiddagen. Men de hade undkommit dimman. Satt där under tröstande matta små lampor, var och en för sig själv, och hade undkommit den våta dimman. Tomt var det i vagnen. Bara dessa fem var där, var och en för sig, och de andades. Och konduktören var den sjätte den här sena ensamma dimmeftermiddagen, var där med sina milda mässingsknappar och ritade stora sneda ansikten på de fuktiga immiga rutorna. Spårvagnen skakade och skumpade gul genom novemberdagen.

Där inne satt de fem som undkommit och konduktören stod där och den äldre herrn med de stora påsarna under ögonen började igen – halvhögt började han prata om det igen: ”I luften finns de. I natten. Å, de finns i natten. Därför sover man inte. Bara därför. Det är endast och allenast rösterna, tro mig, det är bara rösterna.”

Problemen då? Jag funderar på om ”upphetsat” är särskilt bra för ”erregt” på rad fyra – hur låter ”upprört” eller ”uppskärrat”, ”skärrat” eller kanske ”uppjagat”? Ordet dyker upp många gånger längre fram i texten, så det får inte ”sticka ut” för mycket. Vidare: ”Aber dem Nebel entronnen.” Det är en satsförkortning som är svår att återskapa, så jag har på prov gjort en fullständig mening av den: ”Men de hade undkommit dimman.” Tja. I meningen därefter upprepas frasen ”dem Nebel entronnen” med tillägget ”nassen”. Översättningsmeningen blir på något vis lite stötigare än originalet här. I nästa mening upprepas sedan ”vereinzelt” och jag har i första fallet gjort ”var och en för sig själv” och i det andra ”var och en för sig”. Kanske ska ”själv” bort. Meningen slutar med ”und atmeten” – jag har gjort den till ”och de andades”, eftersom det inte riktigt går utan pronominet där, men kanske går det att lösa det på något annat sätt. Så har vi substantivet ”Nebelnachmittag” som jag översatt med ”dimmeftermiddag” (ska det vara två ”m”?), möjligen fungerar det. Den subjektslösa satsen ”war da” kanske borde ha ett subjekt på svenska, ”var där” blir väl för löst. Jag har sedan valt att översätta ”malen" med ”rita”, eftersom ”malen” är vidare i sin betydelse än det svenska ”måla” och eftersom jag tycker att man snarare ritar än målar på immiga rutor. Stycket slutar med orden ”durch den November”. Jag försökte med ”genom novembern” men gillade det inte och tog i stället ”genom novemberdagen”, fast det är kanske för fritt och kommer möjligen i konflikt med eftermiddagen. Sedan har vi problemet med ”Tränensäcke” som dessutom är ett slags nyckelord eller ”ledmotiv” som går igenom hela berättelsen med små förskjutningar. ”Vielfältige Tränensäcke” gör inte saken lättare. ”Stora påsar (under ögonen)” – här är jag inte riktigt nöjd. Och till sist ”einzig und allein” – jag slår till med ”endast och allenast”, men känner mig inte helt övertygad.

Ur floskelskafferiet: kvalitetsarbete

Bodil Z 11 kommentarer

I SULFs (Sveriges universitetslärarförbund) tidning ”Universitetsläraren” läste jag nyligen en intressant artikel av Patrik Hall (lektor i statsvetenskap vid Malmö högskola). Det han diskuterar i denna text är begreppet ”kvalitetsarbete”. Här följer nu de första introducerande raderna:

I sitt nya förslag till kvalitetssäkringsprogram tänker Högskoleverket bland annat fördjupa sina utvärderingar av högskolornas kvalitetsarbete.

Sådant arbete ses vanligen såsom liktydigt med förbättring. Sett på detta vis blir kvalitetsarbete ”an offer you can’t refuse”, för vem vill väl vara mot förbättringar, vem vill till exempel inte att våra ”kunder” (studenterna) ska få en förbättrad utbildning?

Efter denna introduktion kommer då bomben: KVALITETSARBETE HAR INGENTING ATT GÖRA MED FÖRBÄTTRINGAR:

Emellertid finns ingen relation mellan objektiva ”förbättringar” och ”kvalitetsarbete”. Inom ramen för managementidéernas globala spridning av kvalitetskonceptet, på vilka den svenska högskolans numera påtvingade kvalitetsarbete grundar sig, finns ingen tanke om att kvalitetsarbete ska göra verksamheterna bättre i bemärkelsen mer högkvalitativa enligt någon form av objektivt kriterium (såsom att studenterna blir mer kunniga). Snarare handlar det om att definiera och dokumentera de värdeskapande processerna i organisationen för ”kunden” (inom citationstecken eftersom det handlar om en kund som konstrueras socialt inom styrsystemet), så att denne ska få så exakt information som möjligt om vad han/hon kan förvänta sig.

Och så ännu en stegring i texten. SYSTEMATISKT KVALITETSARBETE PASSAR UTMÄRKT VÄL IHOP MED NEDSKÄRNINGAR:

Det finns ingen motsättning mellan systematiskt kvalitetsarbete och omfattande nedskärningar, tvärtom har dessa processer ofta gått hand i hand, och som vi lärare vet så handlar det om samma sak vid den svenska högskolan. Studenter erbjuds mindre och mindre undervisning och handledning och lärare mindre och mindre tid för egen forskning. Kompensationen för detta är att lärare, studenter och andra intressenter får mer detaljerad information om hur lite man kan förvänta sig av sitt liv på högskolan. Grundprincipen är densamma som för snabbmatskedjor: produkten är bristfällig (vilket alla vet) men processerna kring produkten (information, service, standarder) är reglerade i detalj.

Här slits den omsorgsfullt modellerade masken loss från hyckleriets glåmiga ansikte. Så här till exempel – jag upprepar alltså det som står strax här ovanför: GRUNDPRINCIPEN ÄR DENSAMMA SOM FÖR SNABBMATSKEDJOR: PRODUKTEN ÄR BRISTFÄLLIG (VILKET ALLA VET) MEN PROCESSERNA KRING PRODUKTEN (INFORMATION, SERVICE, STANDARDER) ÄR REGLERADE I DETALJ.

Och så här fortsätter sedan Hall:

Det systematiska kvalitetsarbetet, liksom andra typer av näringslivsinspirerade reformer (resultatstyrning, resultatenheter och marknadsföring), ökar byråkratiseringen inom offentliga organisationer. Detta finns det empiriska belägg för från internationellt håll.

Vi får en hänvisning till forskning som blottlägger detta gigantiska hyckleri och slöseri:

Även svensk forskning finns på området (till exempel Ivarsson Westerbergs avhandling Papperspolisen). Det handlar inte om att traditionella administratörsgrupper ökar. Administrationen – produktionen av möten, prat och papper som är vad kvalitetsarbetet vid högskolan ytterst kommer att hamna i – ökar i stället för yrkesgrupper som egentligen borde hålla på med annat (såsom vård, omsorg och utbildning).

Jag väljer en särskilt belysande formulering ur stycket här ovan och upprepar den: PRODUKTIONEN AV MÖTEN, PRAT OCH PAPPER SOM ÄR VAD KVALITETSARBETET VID HÖGSKOLAN YTTERST KOMMER ATT HAMNA I –

Jag gör nu ett hopp i texten och citerar slutstycket, där Hall gör ett slags summering av det hela:

Det finns ett enkelt sätt att mäta kvalitet i svensk utbildning, och det handlar om att mäta resultat i stället för administrativa processer. Till exempel kan en bedömargrupp jämföra och granska studenters uppsatser och examensarbeten ämnesvis över landet. Detta ger också utrymme för lokal mångfald till skillnad från det påbjudna kvalitetsarbetet – exempelvis kan det genom sådana mätningar kanske påvisas att studenter producerar högklassiga arbeten i miljöer utan något ”kvalitetsarbete”. Detta är man emellertid inte intresserad av, vilket beror på att kvalitetsarbetet handlar om andra saker – ytterst om att ta kontroll över bångstyriga och besvärliga professioner. Kvalitetsarbete är därför inte utvärdering, utan maktutövning.

Den sista meningen här ovanför vill jag också sätta min megafon till: KVALITETSARBETE ÄR DÄRFÖR INTE UTVÄRDERING, UTAN MAKTUTÖVNING.

Artikeln i dess helhet finns att läsa här.

När jag tänker efter eller egentligen utan att jag behöver tänka efter särskilt mycket, så slår det mig att det här inte alls bara gäller för högskolevärlden. Det gäller för stora delar av dagens samhälle, som har blivit till ”det dokumenterande samhället”, ett samhälle där vi snart helt kommer att ha upphört att ägna oss åt våra egentliga uppgifter, ett samhälle där man planerar, utvärderar planer, presenterar tänkta resultat av planer, utvärderar presentationer av tänkta resultat, dokumenterar tyckande och vagt önskande, som gärna kallas visioner, dokumenterar ihjäl varje embryo till konkret verksamhet.

Välsk

Bodil Z 22 kommentarer

Det måste vara språkträden på Månskensdans eller något annat som försiggår eller försiggått där, som fått mig in på det vindlande välska spåret. ”Välsk” är ett intressant ord som bär betydelser som utländsk, främmande, romansk och keltisk i sig, förmodligen ytterligare något. Ordet verkar gå tillbaka på det germanska ”walha-” och det har i modern tyska formen ”welsch”. Lustigt nog är ordledet ”val-” i valnöt besläktat med det – alltså blir valnötter ”nötter från ett sydligare land” eller något sådant. Även ”vallon” har trådar hit. Själv har jag oftast stött på ordet som en beteckning för den romanska (främst franska) alltså icke-tysktalande delen av Schweiz, "die Welschschweiz" eller "die welsche Schweiz". Namnet ”Valakiet” (södra delen av Rumänien) har också med "välsk" och "welsch" att göra och "Wales" och förmodligen "Cornwall" också. Och ”rotvälska” hör förstås också hit – ”obegripligt främmande språk”. ”Rot” slår jag upp hos Hellquist och finner att det betyder ”tiggare” på ”tjuvspråk”.

Det intressantaste ”välskfynd” jag gjort hittills, gjorde jag i somras när jag utan alltför stort intresse kom att följa fotbollsmatchen mellan Tyskland och Italien på polsk TV en kväll i den lilla bergsorten Karpacz. Efter en stunds tittande och lyssnande gick det upp för mig att ”Włochy” betydde Italien och att det nog måste vara besläktet med ”välsk”och alltså borde vara ett lånord från tyskan – det var väl denna lilla upptäckt som blev den verkliga behållningen av matchen för mig.