Välsk

Det måste vara språkträden på Månskensdans eller något annat som försiggår eller försiggått där, som fått mig in på det vindlande välska spåret. ”Välsk” är ett intressant ord som bär betydelser som utländsk, främmande, romansk och keltisk i sig, förmodligen ytterligare något. Ordet verkar gå tillbaka på det germanska ”walha-” och det har i modern tyska formen ”welsch”. Lustigt nog är ordledet ”val-” i valnöt besläktat med det – alltså blir valnötter ”nötter från ett sydligare land” eller något sådant. Även ”vallon” har trådar hit. Själv har jag oftast stött på ordet som en beteckning för den romanska (främst franska) alltså icke-tysktalande delen av Schweiz, "die Welschschweiz" eller "die welsche Schweiz". Namnet ”Valakiet” (södra delen av Rumänien) har också med "välsk" och "welsch" att göra och "Wales" och förmodligen "Cornwall" också. Och ”rotvälska” hör förstås också hit – ”obegripligt främmande språk”. ”Rot” slår jag upp hos Hellquist och finner att det betyder ”tiggare” på ”tjuvspråk”.

Det intressantaste ”välskfynd” jag gjort hittills, gjorde jag i somras när jag utan alltför stort intresse kom att följa fotbollsmatchen mellan Tyskland och Italien på polsk TV en kväll i den lilla bergsorten Karpacz. Efter en stunds tittande och lyssnande gick det upp för mig att ”Włochy” betydde Italien och att det nog måste vara besläktet med ”välsk”och alltså borde vara ett lånord från tyskan – det var väl denna lilla upptäckt som blev den verkliga behållningen av matchen för mig.

22 kommentarer till “Välsk”

  1. Ett trevligt ord som jag använder esomoftast senast för en vecka sedan iLandet Idyllien 😉 . I Kärnten används ordet också i mycket nedsättande betydelse om slovenska språket. Tysknationella lärare präglade (präglar?) i barnen att ”wälsch is’ schiach” – jag kan nog inte återge det hela fonetiskt riktigt men meningen lär väl framgå.

    Din härledning är intressant ”walha” – skulle det ha med Walhalla att göra också?

  2. Nej, det har inget med val- i valkyrja, valplats eller Valhall att göra. Det val(r)- betyder ’stupad’.

    Tolkien noterade för övrigt att personnamnet Waugh är singularisformen av det ord som i pluralis är Wales (’de välska’).

  3. Bengt,
    då var det kanske från dig jag fick den välska inspirationen (jag har nämligen läst ”Landet Idyllien”, men inte på ett helskärpt sätt uppenbarligen), fast säkerligen från Månskensdans också – influenserna krockade väl i huvudet och framfödde sedan mitt välskbabblande ovan.

    Johan,
    tack, då behöver inte jag slita mitt hår över Bengts fråga. Dessutom kommer du med ytterligare intressanta upplysningar. (Och jag får i hemlighet en idé till ett framtida inlägg…)

    PS Jag vet att klockan går fel i kommentarvärlden här – jag väntar på att det ska bli sommartid igen.

  4. I Bosniskan, Kroatiskan och Serbiskan finns ordet ”vlah” som idag används av icke-serber för att beteckna just serber och som genom åren blivit nästan ett nedsättande ord.

    Ordet ”vlah” är av germaniskt- slaviskt ursprung och betyder ”romarna”. Ordet ”vlah” kom in i Kroatiskan, Serbiskan och Bosniskan genom germanska ordet ”Wallach” (idag betyder Wallach ”valack” som är en kastrerad hingst)…men förr hade Wallach antagligen en annan betydelse, nämligen Kelter och andra folkstammar som romaniserats (här liknar betydelsen den av en kastrerad hingst- det har säkert med ”att göra någon av någon annan” att göra)

    I tjeckiskan betecknar man italienare med ”vlah”.

    Ursprungligen så var det folkstammar från sydost Europa som var ”vlasi” (pluralform av ”vlah”). Det var folkstammar som var förfäder till romerska kolonialister och inhemska folkgrupper av ilirskt ursprung. ”Vlasi” finns i stort sett i alla sydliga länder…förr så tillhörde de både katolisismen och ortodoxa kyrkan.. och var mest att finnas i dagens Rumänien……idag är de flesta ”vlasi” orthodoxa…i Balkan området är det bara serber (som är orthodoxa) som kallas ”vlasi”, som då är en ganska nedsättande beteckning.

    ”Vlasi” var kända för att vara annorlunda…deras tro ansågs vara ful och oren och de sysslade med boskapsavel.

    Så det ser ut som om välsk ursprungligen kommer från ”vlah” eller ”vlaski” (välsk) men det intressanta utvecklingen skedde i tyskan där Wallach nu betyder ”en kastrerad hingst”

  5. Valnötter förknippar jag numera med österled! Eller för att vara exakt Österlen. Senast i går knäckte jag några stycken som vuxit sig goda på syster o svågers valnötsträd därstädes. Över trettio liter var årets skörd.

    Kanske fick du idén till det välska från min vintergatsuppräkning — där fanns nog walesiska med.

    Välska bönor, det är bondbönor det!

  6. Sejfo,
    jag har nu med intresse läst din långa kommentar. Du talar om ett germansk-slaviskt ursprung för ordet. Jag har nu förutom i Hellquists ”Svensk etymologisk ordbok” grävt i Der große Duden – Etymologie och där bara kunnat finna ett germanskt urspung. Det är inte av någon chauvinism jag säger detta och förresten inte är det här något ord att vara särsklit stolt över – ett surt och grinigt ord om det utländska.

    I Duden läser jag bland annat detta: ”Welsch … geht auf ein germanisches Substantiv zurück, das ursprünglich die keltischen Bewohner westeuropäischer Gebiete bezeichnete und dem der keltische Stammesname *lat.* Volcae zugrunde liegt. …Nach der Besetzung der keltischen Gebiete durch die Römer ging die Bezeichnung auf die dortige romanische Bevölkerung über, besonders auf diejenige in Gallien und Italien.*

    Här skulle väl behövas en tidsaxel eller något sådant för att se hur det germanska ”walha-” förhåller sig till det slaviska ”vlah” respektive ”vlasi” rent kronologiskt.

    Vad gäller tjeckiskan verkar den vanliga beteckningen för italienare vara ”Ital”. (Enligt uppgift från tjeckiskt håll.)

    Det där med vallack och dess betydelse är ju väldigt intressant och där finns säkert ytterligare en del att upptäcka.

  7. I de bosniska versionen av Wikipedia är de nog inte helt eniga om ursprunget..därför förklaringen att det har germanskt-slaviskt ursprung………….men jag tror faktiskt att det stämmer i.o.m att ordet ”vlah” har funnits sedan man i stort sett vet att språket finns…förstå inte detta bokstavligen..det visar bara att ”vlah” är ett otroligt gammalt ord

    Men……….om man ska tro på allt man läser bl.a. att det är Wallach som spelade en roll i samband med begreppet ”vlah” då kanske är det just ett germanskt ursprung som gäller………

    – Det är alltså ordet ”vlah” som har germanskt-slaviskt ursprung…..det är dessutom inte konstigt att ”välsk” hänvisar enbart på germanska….. men jag förmodar att ”vlah” i sin form är mycket äldre än ”välsk” i Sverige..så personligen skulle jag säga att även ”välsk” har ett germanskt-slaviskt ursprung

    När det gäller andra slaviska språk, som tjeckiskan eller polskan så är det nog mest de äldre som använde sig av ”vlah” eller olika former av det ordet för att beteckna italienare…jag tror inte att det är en vanlig beteckning..kanske t.o.m dialektal

  8. NE:s ordbok om vallack:
    HIST.: sedan 1627; av lågty. wallacke med samma bet., eg. ’häst från Valakiet (Rumänien)’

    Och om
    valackare, person som förr bl.a. kastrerade hingstar. Valackarna var kringresande och hade lågt socialt anseende.

  9. Uppslagsboken förtäljer:
    vlacher [vla´kgr], valaker, benämning på folk i Sydöst- och Centraleuropa, först belagd i skrift på 700-talet. Termen – som främst användes av utomstående – är troligen besläktad med andra benämningar på romanska grupper i allmänhet (jfr välsk). Enligt vissa forskare härstammade vlacherna från den dako-romanska befolkningen i antikens Dacia. Under medeltiden var de verksamma som fåraherdar över stora delar av Balkans bergsområden, och vlachiska folkspillror återfinns fortfarande i flera länder. Under första hälften av 1330-talet upprättade de självständiga furstendömen(Moldova och Valakiet) i nuvarande Rumänien, varför vlacher ofta har kommit att uppfattas som synonymt med ordet rumäner. I dag avses normalt arumäner och meglenorumäner.

  10. Bodil, du har nog i dina hyllor ett och annat om inte flera välska band! Det vill säga halvfranska band.

    I ett brev 1533 till Gustav Vasa anhåller musikern Gros Hans Fideler, att med fyra andra musikanter med ”välska gigor” åter få tjäna kungen.

    Om Vadstena slott skrivs i en artikel:
    Fyrkanterna fick sadeltak med karaktäristiska så kallade välska gavlar mot borggården. Liknande tornbyggnader finns i Östeuropa.

  11. Sejfo,
    vi får väl se om det kan dyka upp någon här som kan ”lösa upp” det germansk-slaviska ursprunget i mindre beståndsdelar. Det som bland annat gör mig lite osäker här, är det faktum att germanska och slaviska språk hör till varsin (alltså inte till samma grundgrupp) av två huvudgrupper av indoeuropeiska språk, kentum- och satemspråken och att det isärgåendet därför måste ha skett väldigt tidigt, ja, att det här därför borde höra till det gemensamma indoeuropeiska urordförrådet, vilket jag undrar om det gör. Nå, vi avvaktar.

    Vad gäller polskan verkar Włochy och włoski höra till det moderna språket. Den höga frekvensen av orden under VM-matchen mellan Italien och Tyskland ser jag som ett indicium för det.

  12. Agneta,
    tack för exkursen om vlacher. Jag tror att jag ganska nyligen läste om vlachernas språk – i en bok jag lånade av Bengt som för övrigt också yttrat sig i den här ”tråden”.

    Det du skriver om valackare, kanske förklarar varför en kastrerad hingst kommit att benämnas ”valack”. Annars för det här mina tankar till ett ställe i ”Bombi Bitt” – om jag minns rätt – där det finns en ganska ingående kastreringsscen. Jag minns hur ”valackaren” började med att sno ett rep om hingstens överläpp tills den liksom vreds runt – detta var bedövningen. Det här är en sådan där hemsk scen från litteraturen som jag gärna hade varit utan (och nu är jag hemsk nog att sprida den till andra, fast på ett väldigt nedtonat sätt…).

    Vad gäller din senaste ”välska kommentar” så här väl här ordets konnotation närmast positiv. Det är det här lite spännande och mer exklusiva (mindre bonniga) utlandet som finns i det. Jag tänker också på klangen i orden ”welsch” (ein welsches Lied) och ”Welschland” i Eichendorffs ”Aus dem Leben eines Taugenichts” – det är det lockande främmande som ljuder i de här orden.

  13. Nu var det visserligen jag som pratade här sist och även nästsist och här börjar väl bli väl tjatigt bodilaktigt, men jag har en sak att säga till Sejfo igen (och till andra intresserade).

    Jag har tagit fram en liten bok från en bokhylla här. Den heter ”Det lilla Europa – guide till Europas små folk” och den är skriven av Ingmar Karlsson. Så här bland annat står det om vlacherna:

    *Utspridda i små enklaver över de delar av Balkan som ligger söder om Donau lever ett folk som talar ett med latin och rumänska besläktat språk. Som ett samlingsnamn brukar de kallas vlacher. Själva betecknar de sig oftast som aromuner, ett namn de också har i Bulgarien. Grekerna kallar dem koutzovlacher (haltande valaker), för serber och makedonier är de däremot canitsarer medan de i Rumänien kallas makedorumäner.*

    *Det finns olika förklaringar till ordet vlacher. Enligt en teori skulle det vara en avledning från det latinska ordet ”fellacus”, bofast bonde. Enligt en annan är det onomatopoetiskt och härlett från fårens råmande och vlachernas nomadiska ursprung. I slaviska länder har orden vlachi, vlahi och vlasi blivit ett slags samlingsbeteckning för alla som inte är slaver. En tredje förklaring hävdar därför att vlacher helt enkelt är en förvrängning av det gamla germanska ordet frö främling, ”welsch”, och således har samma rot som exempelvis ”walisisk” eller ”vallon”.*

    Vad säger du om detta, Sejfo? Eller vad säger någon annan till det här?

  14. Vet inte…..kan vara så eller inte…det finns nog många olika teorier om det…..

  15. Jag får väl då säga lite Fontaneaktigt: Es ist ein weites Feld… (ein welsches Feld sogar…)

  16. Exakt……framförallt när det gäller etymologin…men att det alltid är spännande och intressant kan jag nog påstå…man upptäcker så mycket…

  17. Kan bara bekräfta att Włochy är det moderna polska namnet på Italien, Włoch/Włoszka betyder italienare/italienska, och ”włoski” är adjektivet, som även betecknar språket.

    ”Włoszczyzna”, ungefär ”italienskeri”, skulle kunna betyda ”italienska språket”, men betyder ”sopprötter”. Alltså rotfrukter som används i soppa, inte korkade människor. Grönsaksbuljongen kom antagligen till Polen från Italien.

    Det geografiska namnet ”Italia” används på polska när man talar om antiken. Alltså i sammanhang där man på svenska inte säger ”italiensk” utan ”italisk”.

  18. Just det ja, nu kom jag på att ”valnöt(ter)” på polska heter ”orzech(y) włoski(e)”. Jag, och de flesta polacker, har nog alltid tänkt att jaha, de heter italienska nötter, och så var det med det. (Inget konstigt med det, på ryska heter de greknötter.) Men nu ser vi ju att samma ordstam finns i samma livsmedel också på svenska. Man undrar ju om de som hittade på det polska namnet tänkte ”italienska” eller ”utländska”, samt om det polska namnet var ett inlån från något annat språk, eller tvärtom…

  19. David,
    tack för dina klarlägganden kring detta. Det är sådant här som jag ser som ett av huvudmålen med den här kommentarfunktionen – detta att jag får lära mig saker.

  20. Oj – där var du igen och nu med valnötterna. Intressant, här finns en del att fundera på vilka vägar orden har tagit. I alla fall verkar det väl som att hela włoski-begreppet är ett inlån i polskan från germanska språk, där detta betyder något i stil med ”utländsk/sydländsk” ofta med en lätt nedsättande bibetydelse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *