Att översätta Borchert

Jag arbetar vidare med min Borchert-översättning och idag tänker jag tala med er om några översättningsproblem som jag brottas med – i hopp om att få lite hjälp och idéer.

Borchert

Här kommer nu först början av originalversionen av berättelsen ”Stimmen sind da in der Luft, in der Nacht”.

Die Straßenbahn fuhr durch den nebelnassen Nachmittag. Der war grau und die Bahn war gelb und verloren darin. Denn es war November, und die Straßen waren leer und lärmlos und ohne Lust. Nur das Gelb der Straßenbahn schwamm einsam im nebligen Nachmittag.

In der Bahn aber saßen sie, warm, atmend, erregt. Fünf oder sechs saßen da, Menschen, verloren, einsam im Novembernachmittag. Aber dem Nebel entronnen. Saßen unter tröstlichen, trüben Lämpchen, ganz vereinzelt saßen sie, dem nassen Nebel entronnen. Leer war es in der Bahn. Nur die fünf waren da, ganz vereinzelt, und atmeten. Und der Schaffner war der sechste an diesem späten einsamen Nebelnachmittag, war da mit seinen milden Messingknöpfen und malte große schiefe Gesichter an die feuchten behauchten Scheiben. Die Straßenbahn stieß und stolperte gelb durch den November.

Drinnen saßen die fünf Entronnenen und der Schaffner stand da und der ältere Herr mit den vielfältigen Tränensäcken unter den Augen fing wieder an – halblaut fing er wieder davon an: ”In der Luft sind sie. In der Nacht. Oh, sie sind in der Nacht. Darum schläft man nicht. Nur darum. Das sind einzig und allein die Stimmen, glauben Sie mir, das sind nur die Stimmen.”

Och detta är mitt översättningsförslag av stycket:

Spårvagnen for genom den dimvåta eftermiddagen. Den var grå och vagnen var gul och förlorad i den. För det var november och gatorna var tomma och tysta och utan lust. Bara spårvagnens gula simmade ensamt i den dimmiga eftermiddagen.

Men inne i spårvagnen satt de, varma, andades häftigt och upphetsat. Fem eller sex satt där, människor, förlorade, ensamma i novembereftermiddagen. Men de hade undkommit dimman. Satt där under tröstande matta små lampor, var och en för sig själv, och hade undkommit den våta dimman. Tomt var det i vagnen. Bara dessa fem var där, var och en för sig, och de andades. Och konduktören var den sjätte den här sena ensamma dimmeftermiddagen, var där med sina milda mässingsknappar och ritade stora sneda ansikten på de fuktiga immiga rutorna. Spårvagnen skakade och skumpade gul genom novemberdagen.

Där inne satt de fem som undkommit och konduktören stod där och den äldre herrn med de stora påsarna under ögonen började igen – halvhögt började han prata om det igen: ”I luften finns de. I natten. Å, de finns i natten. Därför sover man inte. Bara därför. Det är endast och allenast rösterna, tro mig, det är bara rösterna.”

Problemen då? Jag funderar på om ”upphetsat” är särskilt bra för ”erregt” på rad fyra – hur låter ”upprört” eller ”uppskärrat”, ”skärrat” eller kanske ”uppjagat”? Ordet dyker upp många gånger längre fram i texten, så det får inte ”sticka ut” för mycket. Vidare: ”Aber dem Nebel entronnen.” Det är en satsförkortning som är svår att återskapa, så jag har på prov gjort en fullständig mening av den: ”Men de hade undkommit dimman.” Tja. I meningen därefter upprepas frasen ”dem Nebel entronnen” med tillägget ”nassen”. Översättningsmeningen blir på något vis lite stötigare än originalet här. I nästa mening upprepas sedan ”vereinzelt” och jag har i första fallet gjort ”var och en för sig själv” och i det andra ”var och en för sig”. Kanske ska ”själv” bort. Meningen slutar med ”und atmeten” – jag har gjort den till ”och de andades”, eftersom det inte riktigt går utan pronominet där, men kanske går det att lösa det på något annat sätt. Så har vi substantivet ”Nebelnachmittag” som jag översatt med ”dimmeftermiddag” (ska det vara två ”m”?), möjligen fungerar det. Den subjektslösa satsen ”war da” kanske borde ha ett subjekt på svenska, ”var där” blir väl för löst. Jag har sedan valt att översätta ”malen" med ”rita”, eftersom ”malen” är vidare i sin betydelse än det svenska ”måla” och eftersom jag tycker att man snarare ritar än målar på immiga rutor. Stycket slutar med orden ”durch den November”. Jag försökte med ”genom novembern” men gillade det inte och tog i stället ”genom novemberdagen”, fast det är kanske för fritt och kommer möjligen i konflikt med eftermiddagen. Sedan har vi problemet med ”Tränensäcke” som dessutom är ett slags nyckelord eller ”ledmotiv” som går igenom hela berättelsen med små förskjutningar. ”Vielfältige Tränensäcke” gör inte saken lättare. ”Stora påsar (under ögonen)” – här är jag inte riktigt nöjd. Och till sist ”einzig und allein” – jag slår till med ”endast och allenast”, men känner mig inte helt övertygad.

13 tankar om “Att översätta Borchert

  1. Ledsen att jag inte kan tyska, men eftersom jag tycker att det är roligt att översätta och eftersom du beskriver problemen bra ger jag dig mina reaktioner ändå. Med reservation för själva tyskan då.

    Något i det första stycket med färgerna stör mig.

    ”Den var grå och vagnen var gul och förlorad i den.”
    Det var eftermiddagen som var grå (den) men det bli något oklart med det.
    Själv skulle jag föredra (men på svenska alltså, utan förlaga)
    Det var grått och vagnen var gul och förlorad i det grå.

    Sen uppfattar jag inte att konduktören eller någon annan RITAR med fingrarna i imman på fönstren, det är sneda, skeva reflexer/speglingar i rutorna, och då tycker jag att måla blir tydligare. Även om det låter som om det är konduktören. Men inte gör han väl något sånt? Ställer sig och ritar gubbar som ett litet barn?
    Men där kan jag ha fel.

    Slutligen föredrar jag ”tunga påsar” under ögon, eller bara påsar.

    Resten har jag INTE DEN BLEKASTE ANING OM!

    Bonne journée!

  2. Jo, jag glömde.
    Jag tycker att du kan ha novembern, trots att det låter konstigt, det faktum att spårvagnen åker genom novembern gör att den åker genom TIDEN och det är antagligen viktigt. Åker den bara genom en eftermiddag så plattas det hela ut väsentligt.
    Skit i att det låter konstigt.

  3. Tack Karin, jag ska fundera över det du säger (och göra lite annat också, det kommer man inte ifrån i detta liv) och så återkommer jag längre fram på dagen och tycker saker och ställer kanske någon följdfråga till dig.

  4. uppjagat
    dimeftermiddag
    genom november (strunta i den bestämda formen)
    och nog ritar väl konduktören i imman?

    så tycker jag men nu måste jag syssla med en massa annat. Som att gå hem och tömma en tvättmaskin och köpa hosttabletter och slemlösande och jobba en massa. Förstås.

  5. OK, då är jag tillbaka: Karin, jag ska titta lite på det här med färgerna i början. Jag placerar original och översättningar direkt efter varandra och läser dem mot varandra:

    Der war grau und die Bahn war gelb und verloren darin.
    Den var grå och vagnen var gul och förlorad i den.
    Det var grått och vagnen var gul och förlorad i det grå.

    Och med inledningsmeningen tillkopplad ser det ut så här:

    Die Straßenbahn fuhr durch den nebelnassen Nachmittag. Der war grau und die Bahn war gelb und verloren darin.
    Spårvagnen for genom den dimvåta eftermiddagen. Den var grå och vagnen var gul och förlorad i den.
    Spårvagnen for genom den dimvåta eftermiddagen. Det var grått och vagnen var gul och förlorad i det grå.

    Kanske är det största problemet här att ”darin” är svårt att ge en smidig svensk motsvarighet.

    Detta att du inte uppfattar att det är konduktören som ritar/målar får mig att tro att jag hade rätt i min misstanke att det inte går att ha den svenska satsen som motsvarar ”war da” utan subjekt, så den får nog bli ”han var där”.

    Och nu till Jorun: Tack! Jag ska testa med ”uppjagat/uppjagad/uppjagade” genom hela texten och se hur det låter. På det här stället blir det i alla fall bättre och naturligare.

    Jag är inte hundraprocentig i stavning om jag tyckte att ett ”m” mellan två vokaler gjorde den första vokalen lång. Och ja, konduktören ritar i imman. Jag sätter in ett subjekt så att det blir tydligt.

    Och till sist, Karin och Jorun:
    durch den November
    genom novembern
    genom november
    genom novemberdagen

    Jag tycker fortfarande att den här lilla frasen är problematisk.

  6. Mitt förslag:

    Men inne i spårvagnen satt de, varma, andande (andandes..vet inte om formerna är rätta)och skärrade.

    Det med dimman låter lite poetiskt på tyska så jag skulle uttrycka mig poetiskt på svanska också eftersom poetiska språket ofta inte har några fasta gränser när det gäller ordvalet och ordföljden. Så jag skulle skriva:

    -Fem eller sex satt där, människor, förlorade, ensamma i novembereftermiddagen, dimman undkomna (dimman undkommande).(käkt att ha det som en mening)…….i nästa mening:den våta dimman undkomna….

    Vereinzelt: i första fallet skulle jag säga: ensamma i sin person…..det andra skulle jag behålla som du skrivit.

    Atmend: ….var och en för sig, andandes

    Nebelnachmitag:…ensamma och dimmiga eftermiddagen

    War da:….närvarande med sina……..

    November……..genom novembermånaden….

    Tränensäcke:…med mångfaldiga tårsäckar under ögonen

    Einzig und allein:……det är enbart rösterna, tro mig

  7. Ett ord Sejfo skriver gillar jag: dimman undkomna – det låter mycket starkare än undkommit. Som om de verkligen räddats (som genom ett mirakel mer eller mindre) ur detta skeppsbrott som var dimman.

    Sen tror jag att det finns något som heter tårsäckar, och det är de ställen (körtlar?) i vilka tårar bildas och de färdas sen genom tårkanalen och rinner ut på våra kindet.
    Det går ju förstås att kolla.

    Tänkte också på det sen: ”Genom månaden november” skulle kunna vara en möjlighet, även om jag av någon anledning föredrar novembern.
    Det är mindre ”slutet”.

  8. Tack Sejfo,

    ”novembermånaden” har jag också funderat lite, jag får fundera ett varv till kring det. Det där med ”endast och allenast” som jag hade på försök men inte trivdes med kanske skulle kunna bytas mot ”enbart” som du föreslår eller – och det kommer jag på just nu mot ”inget annat än”.

    Sejfo och Karin,

    uttrycket ”dimman undkomna” hamnar nog (även om det har sin skönhet) tyvärr alltför långt ifrån originalet vad gäller själva stilen. På tyska är en konstruktion som ”dem Nebel entronnen” helt normal, medan ”dimman undkomna” låter mycket speciellt på svenska.

    Och Karin: Jag slog upp det här med tårsäckar, men jag känner mig ändå inte riktigt lockad av ordet, men där får jag gräva vidare inte minst vad gäller betydelseomfånget på ordet ”Tränensäcke”.

  9. Inte för att det direkt hör dit, men är det inte lite underligt med en konduktör som istället för att klippa biljetter ritar gubbar på rutorna?
    Själv skulle jag bli mer nervös av det än av lite dimma, men det är klart, jag har ju inte sammanhanget klart för mig.

    Och ja, visst är det mer dramatiskt med någon ur dimman undkommen!
    Du har säkert helt rätt där. (Även i övrigt skulle jag tro.)

  10. Tror faktiskt att ”dimman undkomna” skulle passa utmärkt just för att det låter lite speciellt…..det är inte alltid lätt att göra allt rätt rent stilmässigt med rent akustiskt tror jag att de ligger rätt så nära (de båda uttrycken)….och det är oftast just ritmen i en mening som ger den något specielt och ”dimman unkomna” gör nog att ritmen stämmer och dessutom det lilla ”poetiska” som finns i det

  11. Jag undrar om inte en del vinns genom att ”dimman” flyttas fram i satsen: ”Men dimman hade de undkommit.” Samtidigt behåller satsen samma ”normalitetsgrad” som originalmeningen. Tja..

    I alla fall är det väldigt bra – och dessutom trevligt – för mig att få läsa och fundera över era förslag. Ibland snöar man in i sitt eget spår annars.

    PS Så småningom ska jag lägga ut ett avsnitt av Borcherts ”Schischyphusch” här, den är verkligen ett kraftprov att översätta. Det är den jag arbetar med just nu – samtidigt som jag putsar lite på de berättelser jag är klar med första versionen av.

  12. Jag håller med Bodil om att ”dimman undkomna” inte fungerar här. Det är väldigt vackert uttryckt och om det hade varit en originaltext så hade jag säkerligen föredragit det, men det är inte Borchert och det skulle bryta mot uppdraget att föra över Borchert till svenska och försöka behålla originalupplevelsen. Angående november så föreslår Jorun precis vad jag tänkte: ”genom november” är inte exakt vad som står på tyska, men det blir svårt att uppnå. Jag tycker att det är bättre än alternativen.

    Jag är inte helt förtjust i att ”lärmlos” blir ”tyst”. Det är inte lättöversat – alla svenska alternativ jag kommer på är mycket klumpigare än ”lärmlos” – men jag tycker att det är värt att fundera extra på, för ”lärmlos” tydliggör och markerar en frånvaro som inte kommer fram i svenskan nu. Jag kan inte tänka mig att Borchert inte hade en poäng med att välja det istället för ett enklare alternativ.

    ”In der Bahn aber saßen sie, warm, atmend, erregt.”
    ”Men inne i spårvagnen satt de, varma, andades häftigt och upphetsat.”

    Här tycker jag, precis som jag gjorde när det gällde ”Nachts schlafen die Ratten doch”, att det finns en klar poäng i att behålla Borcherts kommatering. Det är en del av hans stämningsskapande språk och jag tycker att texten tappar lite av det som gör Borcherts prosa till just hans när man tar bort den. Ungefär av samma anledning undrar jag om det inte är bättre att behålla upprepningen i ”Saßen unter tröstlichen, trüben Lämpchen, ganz vereinzelt saßen sie, dem nassen Nebel entronnen”?

    Rita är ett klart bättre alternativ än måla här, ja.

    //JJ

  13. Johan, tack,

    ja, hur gör man med ”lärmlos”? Jag gjorde först ett försök med göra ”lärmlos und ohne Lust” till ”utan larm och lust” alternativt ”utan larm och utan lust”, men jag blev inte helt nöjd, så det fick bli ”tyst” i det här stadiet av översättningen (den ska ju gå igenom ett antal tvättar till).

    När det gäller det ”och” du rekommenderar mig att stryka, så skulle jag i och för sig kunna följa förslaget, men det löser inte grundproblemet (som är orsaken till mitt ”häftigt och”): ”atmend” går inte att föra över på något smidigt sätt.

    Vad gäller upprepningen av ”saßen” så håller jag med dig. Det är nog en ouppmärksamhet från min sida och inte någon bestämd avsikt som är orsaken till bortfallet här.

Kommentera