Ferrara – Palazzo Schifanoia – Madonna addolorata

Den här träskulpturen finns i Ferrara, om jag minns rätt i Palazzo Schifanoia. Den heter ”Madonna addolorata”. Titta noga på det här ansiktet:

madonna

Så här brukar väl inte smärtans madonnor se ut? De brukar vara vackra och lugna. Deras milda harmoniska ansikten brukar utstråla en återhållen stillsam smärta. Vad är då det här för ett ansikte? Spända drag, avslagna tänder, en oskön röd färg, kinderna kladdiga av smutsiga tårklumpar, blicken tömd på innehåll, förvriden, läpparna stelnade i ett krampaktigt uttryck – och hör jag inte en rossling tränga ut mellan dem?

Jag stod länge och såg in i det här ansiktet den där heta julidagen i ett Ferrara som var som en röd ugn. Svetten rann över mitt ansikte nästan som de där tårklumparna. Jag tänkte att det är nog så här den verkliga smärtan ser ut, när den blir övermäktig och inte går att hålla inom den vackra formens gränser.

Exkurs om palatsnamnet ”Schifanoia”: Äntligen har det klarnat för mig vad det betyder. Det finns ganska många palats i Italien som heter så (bland annat finns det ett palats med det namnet i D’Annunzios "Il piacere") och jag har många gånger undrat över namnet och tänkt på de två ordleden så här: schifo=äckel, noia=leda; det blir ”Äckelledan” – är det ett bra namn på ett palats? Nu vet jag i alla fall bättre – ”schifa” i början av namnet har inget med ”schifo” att göra utan är en avledning av verbet ”schivare” som betyder ”undfly” och nu blir namnet genast mer begripligt. Palatset är ett härligt ställe där man undflyr ledan.

Schifanoia

7 tankar om “Ferrara – Palazzo Schifanoia – Madonna addolorata

  1. Jätteintressant, har aldrig sett något liknande, och ändå tänker jag genast att hon inte kan vara ensam i sitt slag.
    Hon måste liksom ingå i något större mönster, tänker jag.
    Ungefär som kristusbilden genomgått förändringar genom tiden har ju Mariabilden också gjort det.
    När är hon gjord?

    Hon får mig både att tänka på medeltida stenskulptur som kan vara väl så uttrycksfull, men sällan så välbevarad som din här som ser ut att vara i trä.
    Det finns någon träskulptur av Birgitta som är rätt känd, som brukar användas för att illustrera den religiösa exstasen (typ) och som också är ”ful” och rätt märklig.
    Samtidigt ser ju den här skulpturen ut att vara gjord mycket senare eftersom den är så realistisk.

  2. Karin,
    det tråkiga är att jag egentligen inte vet något alls om den, inte när den är gjord, inte vem som gjort den och inte om den hör ihop med någon annan skulptur. Det var så väldigt varmt (löjligt skäl till den här typen av ouppmärksamhet), så att jag bara kunde koncentrara mig på själva upplevelsen. Ja, jag tog ju i och för sig fotot, det är i alla fall något som sträcker sig utanför själva direktintrycket. Jag minns att jag hajade till när jag fick syn på den här gestalten, jag tyckte det var något skrämmande med ansiktet och när jag sedan läste verkets titel ”Madonna addolorata”, så blev effekten en ännu större ”Verfremdung” (alienation).

  3. Finns det inte inom katolicismen någon ”gren” som har med “Madonna addolorata” att göra, som handlar om Jesu moders lidande i och med Jesu död?

  4. Jag hittade något på en tyska sida:

    »Die Wurzeln für die Darstellung der 7 Schmerzen Mariens reichen in das 13.Jh zurück. Im Laufe der Jahrhunderte schwankte die Zahl zwischen 5 und 50, ja sogar bis zu 1500 im Einzelnen bezeichneten Schmerzen (Alanus de Rupe, 1428). Nach der Einführung des ”Festes zum Gedächtnis der Sieben Schmerzen Mariens” im Jahr 1423 verblieb es bei der Zahl 7.«

    Där finns också en bild på Maria med sju svärd instuckna.
    http://www.kirchenundkapellen.de/kirchen/dah-jakob.php

    Långt ned på sidan och bilden är förstoringsklickbar.

  5. Marias lidande har en central plats i katolicismen, men detta lidande brukar oftast gestaltas på ett helt annat sätt än här i den här träskulpturens ansikte. Bilder av Maria med genomstunget hjärta är vanliga, men Marias ansikte brukar trots den stora smärtan vara lugnt och harmoniskt och liksom ovärldsligt eller överjordiskt.

    För ungefär ett och ett halvt år sedan skrev jag en liten historia om min barndoms bayerska somrar här och den historien har jag illustrerat med en madonna med ett svärd genom hjärtat, en madonna med lugnt ansikte:
    http://www.bodilzalesky.com/blog/2005/05/21/alpenpanorama/

  6. På den bild jag tittade på var inte Marias uttryck direkt lugnt. Inte så plågat och härjat som den bild du har här, men nog ser hon något lidande ut. jag kan förl lite om det hela. Uttrycket i den bild du tagit är dock mycket starkt.

  7. Nej, din Marias ansikte är inte lugnt men ändå samlat och fortfarande vackert. Den Maria jag har här har ett ansikte som liksom gått över gränsen…

Kommentera