Blogg

Mopeden på sopbacken

Något tiotal meter bakom det som var lagården till det som en gång var Norskens hus åt det håll där den numera nedlagda järnvägen förr sträckte sig genom skogen finns en gammal sopbacke, en sådan där backe där man i en annan tid slängde allt man inte längre hade användning för eller kunde laga. Londi och jag går förbi där då och då, inte så sällan egentligen. Ibland stannar vi upp och tittar och luktar bland skräpet. I onsdags tog jag en bild på en gammal moped som stod så upprätt i backen, som om den just tänkte ge sig iväg någonstans. Londi rotade bland hemlighetsfullare ting en bit längre ner. Så här såg mopeden ut i den stunden:

p1060375

Tre dagar senare var vi tillbaka i backen. Jag tittade efter min moped och ja, den var där och den stödde sig nog mot samma lilla träd – en lönn kanske; det ligger mycket lönnlöv runt omkring – men hade den inte svängt runt ett halvt eller kvarts varv? Är det någon som emellanåt sätter sig upp på mopeden och gör ett fantasiåk där i backen? Jag tog en bild igen för att kunna jämföra, fast nu märker jag att jag valt en helt annan vinkel än den första och att det inte riktigt går att se om den rört sig eller inte. Fast nog har den flyttat på sig…

p1060380

Nytaget "bildbevis" i överdriven blixtbelysning som inte bevisar något annat än att jag blir lite vimsig i den där backen:
p1060405

En gnista av Ionesco

Idag skulle Eugène Ionesco ha fyllt hundra år. Här är en gnista från hans penna:

Bläcket

En flaska bläck spilldes över en duk och fläckade ner den. Duken blev arg och gav flaskan en örfil.

Sensmoral:
Var uppmärksam nästa gång.

Texten är hämtad ur fabelsamlingen Gnistor i översättning av Dan Shafran. Det är ellerströms som har givit ut boken.

I Salongen finns fler gnistor.

p1060371
Illustration av Andrzej Płoski

ieud utan utgång – utan utgång

Härom dagen sa jag, att nu har jag ställt Ioan Es. Pops ieud utan utgång i hyllan för en tid. Det var lite förhastat, för strax greps jag av nyfikenhet igen. Vad står det egentligen mellan de där mullvadsfärgade pärmarna? Det utgår ett märkligt sug ifrån dessa texter. De har både något mardrömsaktigt besvärjande och betvingande över sig och något helt annat, något som får mig att gripas av ett slags ”underströmseufori”. I dikten jag har valt den här gången spelar en blek fläck på halsen en betydelsefull roll. Fläcken utesluter bäraren ur en gemenskap och döljs därför med stor möda, men samtidigt pekar fläcken fram mot en annan tid då fläcken kommer att vara ett tecken på en gemenskap, något som man kommer att känna saknad efter, om man inte har den.

p10600481
mullvadsfärgen har bleknat och grånat något här

om natten framträder på min hals allt oftare
en blek fläck som aldrig funnits där förut.
snart kan jag inte dölja den längre
hur många halsdukar jag än lindar om den.

på senare tid har jag träffat kvinnor allt mer sällan
eftersom de är alltför ivriga att komma på vad som döljer sig där.
men fläcken började växa upp mot hakan
och en dag flyttar den kanske till ansiktet
och då kommer jag inte att kunna dölja
att jag är en av de andra.

men då kanske vi är tillräckligt många
för att inte bli infångade. fläcken på halsen blir
vårt igenkänningstecken,
vårt växelmynt.

vi ska inte döda. bara framtiden tynger oss.
där är allt avslutat för länge sedan.
man måste ge sig i väg tillbaks så länge det fortfarande finns tid, om det finns någon tid.
vi ska möta människan bara en gång.
återigen ska vi finna henne ensam och hjälplös.

vi ska acceptera henne bland oss, men hon kommer att känna sig
som en främling där utan fläcken på sin hals
som vi skäms så mycket för idag.

och en dag kommer hon att försvinna också.
fredsperioder mer tröttande än krig ska komma.
fast, segrare och förlorare, vi vet alla
att livet på jorden bara har offer.

Den bleka fläcken verkar vara besläktad med det mörka blodet i en annan dikt, fast ändå inte. Här och här talas det om denna ström av mörkt blod.

Och här finns bland annat en liten introduktion till författaren och diktantologin.

Dikterna i antologin är översatta av Dan Shafran och det är förlaget Tranan som givit ut boken.

Utdrag ur Theodor Storms ”Der Schimmelreiter”

Theodor Storms dramatiska Nordsjönovell ”Der Schimmelreiter” är innesluten i flera ramberättelser. I slutet av boken säger berättaren i den inre berättelsen till berättaren i den mittersta ramen något om människors sätt att handskas med det exceptionella. Han pratar om huvudpersonen i själva novellkärnan, Hauke Haien, som lät bygga en vall mot havet efter nya principer och som straffades med svek och slutligen med döden för sin fria tankes och sin kampviljas skull:

Aber der Hauke-Haien-Deich steht noch jetzt nach hundert Jahren, und wenn Sie morgen nach der Stadt reiten und die halbe Stunde Umweg nicht scheuen wollen, so werden Sie ihn unter den Hufen Ihres Pferdes haben.

Der Dank, den einstmals Jewe Manners bei den Enkeln seinem Erbauer versprochen hatte, ist, wie Sie gesehen haben, ausgeblieben; denn so ist es, Herr; dem Sokrates gaben sie ein Gift zu trinken, und unsern Herrn Christus schlugen sie an das Kreuz! Das geht in den letzten Zeiten nicht mehr so leicht; aber – einen Gewaltsmenschen oder einen bösen stiernackigen Pfaffen zum Heiligen, oder einen tüchtigen Kerl, nur weil er uns um Kopfeslänge überwachsen war, zum Spuk und Nachtgespenst zu machen – das geht noch alle Tage.

Men Hauke-Haien-vallen står fortfarande efter hundra år och när Ni rider till stan imorgon, om Ni inte tvekar inför en halvtimmes omväg, så kommer Ni att ha den under Er hästs hovar.

Det tack från de efterlevande som en gång Jewe Manners hade utlovat byggherren uteblev, som Ni ser; för så är det; Sokrates gav de gift att dricka och vår Herre Kristus spikade de upp på korset! Det går på senare tid inte så lätt längre; men – att göra en våldsmänniska eller en ond tjurnackad svartrock till helgon eller att göra en duktig karl, bara för att han vuxit oss över huvudet, till spöke eller nattlig vålnad – det går lika lätt som någonsin.

p1060399

Ur medlemsbladet Sverige-DDR: Palmes besök i DDR

När jag 1986 kom till Vänersborg och började undervisa på stadens gymnasium – som på den tiden ännu inte hette Birger Sjöberggymnsiet – fanns det en starkt DDR-troende tysklärare där: Herbert Bartholmes hette han. Han höll förutom DDR-Revyn också Sverige-DDR medlemsblad, så vitt jag förstår för skolans räkning (alltså skolan betalade räkningarna). Gång på gång kom jag i öppen konflikt med honom och så småningom låstes positionerna. Det stod helt enkelt klart att jag var anti och han pro när det gällde DDR. De flesta av de andra lärarna höll ett slags försiktig distans.

Så gick Bartholmes i pension och sedan kom hösten 1989. En och annan mumlade om att man inte ville ha något ”Stortyskland”, men efter ett tag inrättade man sig efter Wende och tyckte att det var bra med återföreningen. I ett skåp i skolan låg DDR-revyn och medlemsbladet i föreningen Sverige-DDR kvar och diverse annat som vittnade om en annan tid. Jag bläddrade lite då och då i tidnings- och pappershögarna och till slut gjorde jag ett urval och tog hem detta och stoppade det i en låda. Då och då har jag läst ett och annat ur lådan, men nu har jag bestämt mig för att göra en lite allvarligare inventering. En orsak är denna: För någon vecka sedan publicerade jag en kommenterande text till Barbro Eberans understreckare om Birgitta Almgrens bok Inte bara Stasi. Under texten dök det efter någon dag upp en kommentar som innehöll bland annat följande:

Intressant är att en kunnig forskare skriver att Olof Palme besökte Östberlin 1984. Det är felaktigt. Palme besökte Stralsund för att slippa kritik för att acceptera Östberlin som DDR’s huvudstad.

Jag svarade så här:

När du säger det, så slår det mig att jag läst en artikel i den obehagliga tidskriften DDR-revyn, som handlade om det här Palme-besöket i Stralsund. Jag har för mig att det finns ganska stor en bild på Palme och Honecker vid ett bord invid den här texten. Jag ska se om jag kan hitta tidskriften.

Och så började jag gräva i min låda, men jag fann inte ett enda nummer av DDR-revyn. Däremot hittade jag flera medlemsblad, bland annat nummer 1 från 1984:

p1060383

Första artikeln handlar om DDR:s 35:årsdag och över texten finns en klumpigt ritad fredsduva med något som väl ska vara en olivkvist i näbben eller snarare bredvid näbben. Så här lyder ingressen:

Den 7 oktober 1949 utropades Tyska Demokratiska Republiken. Det är 35 år sedan. Är en 35-årsdag något att fira? Förbundsrepubliken Tyskland är några månader äldre men har veterligen inte firat något jubileum. Fastän man själv – på order från USA – framkallade Tysklands delning, betraktar man DDR som en utbrytarstat och drömmer om återföreningen, dvs krossandet av socialismen i DDR. Att man inte firar sitt jubileum är därför naturligt. För DDR däremot är det angeläget att se tillbaka på de 35 årens historia. Därvid betyder det mindre att 35 är ett ojämnt tal: det är i femårsperioder DDR mäter sina framgångar.

Intressant läsning i och för sig, men det var det här med Palmes DDR-besök jag letade efter. Mot slutet av tidningen – egentligen märkligt undanskymt – finns infogad mellan två bilder en kort text om händelsen:

p1060385

p1060396

Kanske är det svårt att läsa texten från bilden här ovan, så jag skriver av den:

Olof Palmes besök i DDR i slutet av juni och hans samtal med DDR:s statschef Erich Honecker har i hög grad uppmärksammats ute i världen. I DDR gavs stor offentlighet åt de båda statsmännens överläggningar och man konstaterade med tillfredsställelse deras samstämmighet när det gällde kampen för fredens bevarande och behovet av fortsatt dialog för att vidga förbindelserna mellan de båda länderna.

Palme landsteg, liksom Gustaf II Adolf, i Peenemünde. Han besökte Stralsund och Greifswald, två städer rika på svenskminnen.

Förbundet Sverige-DDR uttalar sin glädje över Palmes besök i det gamla Svensk-Pommern och hoppas att besöket skall få betydelse för vårt fortsatta arbete på att föra de båda folken närmare varandra.

Rätt underlig text, med detta hopkok ”kampen för freden” och Gustaf Adolfs/Palmes landstigning i Peenemünde. Och inget besök i Östberlin, vad det verkar.

Här finns för den intresserade en förteckning över lokalavdelningarna i den här föreningen:

p1060389

Det är nog dags att gå igenom lådans innehåll på allvar.