Blogg

Konstgalleriet obeslöjat

Så, nu har äntligen ”Umjetnički paviljon u Zagrebu” (Zagrebs konstgalleri) krängt av sig alla slöjorna och kastat undan den sista byggnadsställningen så att man kan se henne i all hennes smörgula glans. Och allra överst blänker glashatten i höstsolen.

Byggnaden befinner sig i den ”övre” änden av Trg kralja Tomislava (Kung Tomislavs torg). Om man står framför centralstationen och riktar blicken in mot centrum ser man i rät linje den mäktiga Tomislavstatyn, en fontän och sedan konstgalleriet.


blick från Tomislavstatyn


lite hundliv i ett hörn av parken

Verteidigung der Bäume

Ja, jag tycker mycket om träd, säger gärna något om träd, har ett pausträd, sörjer träden som fällts nere vid moskén för Monumentets skull och nu har jag funnit en träddikt. Det är en vinterdikt om träd och man kunde tycka att jag skulle väntat till vintern innan jag visade den här, men jag lovar att det blir vinter över den också.

Verteidigung der Bäume

(Oben sehen sie wie Philosophen aus
Und unten sind sie Kellner.)

Winter fällt lautlos

Über sie her. Geduldig wie Esel
Tragen sie

Die Last des Schnees.
Sagen kein Wort,

Halten dicht.

av Horst Samson ur diktsamlingen Und wenn du willst, vergiss

°°
PS Det finns nytt att läsa i Salongen.

Kattbalkong i morgonljus

Under vår vanligaste morgonrunda – vi går ofta men inte alltid samma väg – kommer Londi och jag förbi flera kattbalkonger, det vill säga balkonger som gömmer på mycket kattliv. Igår såg det ut så här på en av dem:

Sommarens parasoller står kvar fastän de nu inte längre är nödvändiga för att skydda mot solen, kanske finns de där som trädillusioner. Den svartvita sitter på sin favoritplats och spanar eller blundar.

Nerifrån gatan tittar Londi åt ett annat håll.

Theodor Fontane – förnuft och fantasi

Under bokmässan i Göteborg fick jag på den tyskspråkiga scenen på ett bokomslag händelsevis syn på ett ansikte jag kände igen. Det var Theodor Fontanes ansikte jag såg och det var författaren och översättaren Klaus-Jürgen Liedtke som höll i boken. Från scenen talade han om det stora litterära projektet Östersjöbiblioteket, där Fontanes Effi Briest ingår.

Nå, vad är det då som har hänt? Det nya är att det just kommit ut en bok om Theodor Fontane och hans författarskap på svenska. Det är Henrik Sjögren som har skrivit boken och jag visste mycket väl om att han höll på med detta arbete, eftersom vi gång på gång varit i kontakt kring det, men jag visste inte att boken redan var född! Titeln är Theodor Fontane – förnuft och fantasi och boken inleds med några kapitel om Fontane och hans samtid. Dessa kapitel är för en svensk läsekrets mycket viktiga dels för att man i Sverige idag vet ganska lite om tysk och preussisk historia, dels för att en sådan rundmålning ger nycklar till Fontanes romanvärld, nycklar som många svenska läsare annars inte skulle ha. Sedan följer en rad presentationer av eller snarare inblickar i Fontanes romaner och andra litterära verk, det hela gjort både med lätt hand och djupa insikter. Som läsare får man egentligen bara veta precis så mycket att man vet att man vill läsa det verk som Sjögren just gläntar på, man får aldrig veta så mycket att man redan tycker sig ha läst romanen i fråga. Sjögrens bok är förutom en introduktion till Fontanes värld en dörröppnare för översättningar av Fontanes verk, främst hans romaner, till svenskan, för märkligt nog finns bara Effi Briest i svensk översättning – hittills. Fast under pausträdet finns i alla fall de fyra första kapitlen av Irrungen, Wirrungen på svenska. Kanske får dessa kapitel tillsammans med bokens övriga någon gång framöver träda in mellan två pärmar. Jag väntar nu på ”Sjögren-effekten”.

Här i lövverket finns rätt många texter om Fontane, till exempel den här. Och den intresserade är det bara att skriva ”Theodor Fontane” i sökrutan, så dyker det upp en hel del annat.

Och nu kan jag inte låta bli att klippa in det här Thomas Mann-citatet om romanen Effi Briest:

Ett romanbibliotek med det strängaste tänkbara urval, begränsat till, låt oss säga, dussinet böcker eller tio eller sex – får inte sakna ’Effi Briest’.

Sava-tider igen

Ja, nu går det på nytt att strosa omkring längs Sava. Under sommaren, ja, också genom hela september, slog solen för obarmhärtigt på strandbankarna – nasip – för att jag skulle vilja ta Londi med mig hit ner. Men sedan hösten klev in och skruvade ner temperaturen med 15 grader i ett slag är det behagligt att gå här igen.

Nybadad och våtpälsad stryker Londi fram i gräset och rullar, småspringer och trivs.

Och jag låter blicken vila på det breda strömmande vattnet och jag gillar mitt vilda Balkan-Sibirien.

Här finns inga vackra byggnader utmed floden, inga romantiska broar som i Florens eller Pisa – allt är så stort och så öppet.

Så här ser vår värld ut: I norr finns bergen, i söder floden. Där emellan staden, men ur denna nasip-vinkel anar vi den bara.