En

Enen är ett sagoträd – som doftar krydda och bär bär i tvåårsperioder – och samtidigt är den ett litet envist seghetsträd som knotar sig fast i de kargaste marker. Och barren är placerade så att de alltid sticks åt alla håll – slut handen om en engren så känner du vad jag menar.

en
en en bär bär – enbär

I England gör man gin av bären och i Holland genever och här i Sverige dansar vi runt enebärabusken. På latin heter den ”juniperus” och på tyska heter den ”Wacholder”. ”Wacholder” är ett väldigt stort och liksom vidgrenat namn jämfört med det svenska ”en” som låter som en enda pinne. Det tyska ordet verkar ha helt andra rötter än det engelska, holländska, svenska, italienska (ginepro), spanska (enebro) eller franska ( genévrier). För att ha lite extra roligt har jag tittat i en tysk dialektordbok och hittat detta:

dialekt

Jag minns från en bok av någon ostpreussisk författare, jag vet inte längre om det var Siegfried Lenz eller Arno Surminski, att några pojkar kröp omkring bland ”Kaddikbüsche”. Först nu fick gåtan med de här buskarna sin lösning för mig: det var enbuskar! Lite intressant är också att ”en” hette ”Einbeerbusch” någonstans i Hinterpommern när det ännu talades tyska där.

Det finns också en gammal saga med det suggestiva namnet ”das Märchen vom Machandelboom”…

enar

9 tankar om “En

  1. Enbär borde heta tvåbär med tanke på hur långt tid det tar på sig att få mogen frukt

  2. På finska heter enbusken KATAJA, på estniska KADAKAS, på lettiska KADIKIS, på litauiska KADAGYS, på preussiska (fornpreussiskan var ju ett såkallat baltiskt – inte ett germanskt – språk) KADDIK, på engelska (heter den också) CADE. Juniper är ju ett senare låneord. Det här är endast ett exempel av hundratals andra märkvärdiga likheter mellan å ena sidan fornengelska och å andra sidan baltiska/finsk-ugriska ord.

  3. Tack, Jukka,

    för verkligt intressanta upplysningar – ärligt talat så hade jag i hemlighet hoppats på lite sådant här när jag la in min text.

    Det här kad-/kat- är det ursprungligen finsk-ugriskt eller är det baltiskt? Alltså vilken väg har ordstammen kommit eller tagit?

  4. Jag läser just Martinsons ”Nässlorna blomma” – och hittade det här om enbären igår:

    När enbären mognade lagades enbärsöl. Det var gott att dricka, överdådigt. Det försonade, som ett sakrament, och samlade anden att komma med kroppen tätt till dryckens djupa smaklighet. Det var som att dricka ur allmaktens krus. Enbäret, de nordiska moarnas säregna peppar, predikade då i människorna…

  5. Hej Keri,

    jag var just i din blogg och rotade under Viskan-inlägget och hittade där en spännande en-korrespondens.

    Enen är ett litet trollträd, så taggigt och envist starkt med små hårda arga bär och själva träet är också speciellt som om det vore av hår som packats tätt tätt och så är det så lent, tänk på skedar eller skålar av ene.

  6. Brukar ni egentligen använda enbär för att laga mat? Jag tar dem till exempel när jag lagar surkål eller för olika såser i samband med mörkt kött, vild eller lamm… Gulasch också.

  7. Ja, inte jag själv egentligen, men här i Sverige används de till olika kötträtter så vitt jag vet och kanske till annat också. Själv nöjer jag mig med att tugga på dem.

Kommentera