Jag läser om Caffè San Marco i Claudio Magris’ Microcosmi. I övermorgon räknar jag med att sitta i detta legendariska kafé.
Då tänker jag ha den här boken med mig och kanske läsa om just de här passagerna ännu en gång:
Amato dagli scacchisti, il Caffè assomiglia a una scacchiera e fra i suoi tavolini ci si muove come il cavallo, girando di continuo ad angolo retto e ritrovandosi spesso, come in un gioco dell’Oca, al punto di partenza
Älskat av schackspelarna, liknar Kaféet ett schackbräde och mellan dess bord förflyttar man sig som hästen och man vänder sig gång på gång i rät vinkel och återfinner sig, som i ”gåsleken”, vid utgångspunkten
(”Gåsleken” finns väl inte på svenska; jag hittade ett engelskt namn på leken/spelet: ”snakes and ladders”.)
.
Se ci fosse ancora l’Impero tutto sarebbe rimasto eguale, il mondo avrebbe continuato ad essere un Caffè San Marco, e vi pare poco, se guardate là fuori?”
Om Kejsardömet funnits kvar, hade allt varit som förr, världen hade fortsatt att vara ett Caffè San Marco, tycker ni det är lite, om ni tittar på det som finns utanför?”
.
Il Caffè è un’accademia platonica, diceva agli inizi del secolo Hermann Bahr – il quale diceva pure che si trovava bene a Trieste, perché in quella città aveva l’impressione di non trovarsi in nessun luogo. In quest’accademia non si insegna niente, ma si imparano la socievolezza e il disincanto.
Kaféet är en platonsk akademi, sade Hermann Bahr vid seklets början – och han sade också att han trivdes bra i Trieste, för i den staden fick han intrycket av att inte befinna sig på någon plats alls. I denna akademi undervisas ingenting, men man lär sig att umgås och att bli fri från illusioner.
.
Sedan vill jag äta ett köttstycke eller en korv på ”Il Buffet da Pepi” och då ska jag ha köpt Fulvio Tomizzas Gli sposi della Via Rossetti för mellan den boken och "da Pepi" finns ett samband.
Och efter det – eller före – vill jag ta bussen upp till Kontovel och se hur det ser ut där och tänka lite på Umberto Sabas dikt Contovello.
”I övermorgon i Trieste…” Bodil, jag tycker ibland att du lever ett av de mest romantiska liv jag känner till…
Ser fram emot dina bilder, hade velat vara med på resan!
Hoppas du får fint väder….
Det tycks bli en höglitterär resa – À propos schackspelarnas kaffé har jag precis läst Stefan Zweigs ”Schachnovelle”, är det inte konstigt ? Bon viaggio!
Gunnar,
så kan det förstås bara se ut utifrån, men tack ändå för formuleringen.
Christer,
jo kameran ska med och solen och värmen har lovat att vara där. Vad ska jag säga mer – följ med?
Mamma,
tack, ja, höglitterärt och roligt och en vårresa. Det var länge sedan jag läste ”Schachnovelle”.