Blogg

Inćun och ”lavorare all’uncinetto”

Bodil Z 2 kommentarer

Härom dagen fick jag en glasburk med ”inćun” av en väninna som köpt dem på ett ”särskilt ställe” i Split ”där de är godast”. Inćun är, vet jag nu, ansjovis.

Goda är de här små fiskarna och jag har till och med gjort en kroatisk variant av Janssons frestelse för att visa mig riktigt svensk. Men det var inte det jag ville tala om, nej, det jag vill tala om är något mycket löjligare och pinsammare. När jag hörde ordet ”inćun” kom jag plötsligt att tänka på det italienska ordet för ”virknål”, nämligen ”uncinetto” och det är väl inget att skämmas för egentligen? Nej, men det som smög sig upp på min inre projiceringsyta var hur jag en gång lärde mig detta ord. Eller rättare sagt hur det var innan jag lärde mig det. Jag vet inte säkert om det var i en roman av Moravia jag stötte på ordet för första gången, men det är möjligt. Kanske var det i Racconti romani. Jag tycker mig ännu minnas en mening som löd så här ungefär: ”La sera lavorava all’uncinetto.” Jag förstod allt utom ”uncinetto” som ju var det enda ordet som egentligen berättade något. Jag kände till ordet ”ungere” som betyder ”smörja (in)” eller ”olja” och ”unto” som är ”flottig”, ”oljig”. Jag tyckte mig se ett samband mellan ”uncinetto” och ”ungere” och jag var för lat för att slå upp ordet eller möjligen hade jag ingenstans att slå upp det. Kan meningen betyda ”På kvällarna arbetade hon vid den lilla oljemaskinen”? funderade jag. Eller ”vid den lilla smörjapparaten”? Efter någon tvekan godtog jag båda förslagen och tänkte något svepande i stil med ”varför skulle inte något sådant kunna finnas?” Och det kom att ta år innan jag nådde fram till uttryckets verkliga betydelse och under tiden hann jag komma i flera situationer där någon sa ”lavora all’uncinetto” eller till och med ”lavoro all’uncinetto” alltså ”jag arbetar vid den lilla…” Varje gång jag hörde något sådant, kände jag att jag fick ett lite stelt uttryck i ansiktet och jag försökte liksom att inte låtsas om vad jag hade hört. Nå, en dag – jag minns inte länge hur – nådde jag så fram till vetandet om att kvinnan i den där romanen brukade virka om kvällarna. Men jag minns att jag blev lite besviken, arbetet vid den där lilla smörjapparaten var allt bra mycket märkligare och liksom mera ödesmättat…

PS ”Uncino” betyder ”krok”, ”uncinello” ”liten krok” och ”uncinetto” ”virknål”.
PPS Bilden föreställer på sätt och vis också ett slags "fantasi-uncinetto".

Dardel

Bodil Z 13 kommentarer

För att det inte ska märkas att mitt liv just nu nästan bara handlar om snö och tö och mer snö och spårvagnar som sitter fast, vill jag visa er en målning av Nils von Dardel, Ynglingen och flickan:

Den kom hit igår som postkort. Mina föräldrar hade tillsammans med min australiensiske bror varit på Mjellby konstgård den 8 januari. Mamma skriver bland annat så här på kortets baksida:

Kudda körde till Mjellby konstgård med pappa och mig igår – i tät dimma – vi var nästan ensamma där att njuta av de vackra färgerna, klara linjer och otroliga fantasier.

Jag ser på de eleganta långsträckta gestalternas poser. Deras ögon tittar smalt med en vek vasshet. Alla blickar stannar inom bilden.

Kortet har fått en plats över ljusknappen i hallen.

Vals väg

Bodil Z

Vad kan detta vara? ”Rosa skumbad omsluter blå glasbjörn”? Nej, genom det här hålet i den snöklädda häcken går den stora lurviga hunden Val från fläktaffären i bottenvåningen, när han vill ut i parken. Han har gjort det själv.

Snö, snö, snö

Bodil Z 5 kommentarer

I två dagar har det fallit nästan obegripliga snömassor här, men eftersom temperaturen flackar runt nollan svajar hela det mäktiga snöbygget på en tunn tråd. Snön faller igenom sig själv.

I förrgår morse var det svårt att ta sig fram här i kvarteren. Londi och jag stretade fram och tillbaka i hjulspåren framför de gamla ”östtyska garagen” alltmedan snöytan sakta höjdes.

Igår avstannade spårvagnstrafiken på flera linjer och jag fick gå större delen av vägen hem från ”fakulteten”. Det var en märklig upplevelse, plötsligt hade nya gångvägar uppstått mellan spårvagnsspåren utmed Vukovarska. Långa rader av människor strävade fram, många med paraplyerna i högsta hugg, så jag fick ducka lite ibland.

På parkeringsplatsen utanför mitt hus här hemma på Hvarska stod rader av tjocka vita kuddar. De flesta som bor här hade valt eller tvingats att lämna bilarna hemma.

Igår kväll tog jag med mig Londi på en promenad österut längs Vukovarska. Jag ville se vart spårvagnarna hade tagit vägen. Så fort vi kom ut på den framskottade gången som följer den stora genomfartsleden, såg vi den första spårvagnen och strax bakom den ytterligare nio. De stod där alla med snömössor och såg underliga ut. Inne i dem var det mörkt, men jag såg människor i ett par av dem. De satt och såg väntande ut, men utan otålighet.

Jag tittade noga på alla vagnarna som om det var viktigt att få en överblick över den vagnpark som forslar människor ut mot Savišće och Žitnjak.

Meštrovićs džamija

Bodil Z 3 kommentarer

Flera gångar har jag visat bilder på Meštrovićs paviljong eller ”džamija” (moskén), som den ofta kallas, eftersom den under en period tjänade som moské. Nu är byggnaden konstmuseum igen, som den var från början. Jag har alltid visat den från utsidan och det vill jag göra nu också. Så här såg den ut härom dagen:

Men det nya jag vill komma med är insidan. Strax före jul var jag där för att titta på julmarknaden uppe på den cirkelformade ”balkongen” som följer ytterväggen strax under taket. Däruppifrån tittade jag med en känsla av lätt svindel ner i utställningslokalen. Då pågick ännu utställningen ”Japansk höst” och genom hela det jättelika cylindriska rummet hängde ett nät med gyllene löv fästade här och där vid maskorna. Andlöst tittade jag ner, glömde julmarknaden och bara stod där framåtlutad över räcket, trots svindeln. Ett par dagar senare gick jag tillbaka för att ta en bild på denna gyllene japanska höst, men det var för sent. Rummet var tomt så när som på två svartklädda människor, som för mig såg lite japanska ut. De såg ut som om de uppförde en pantomim: ”Japansk vinter” kanske. Jag tog en bild: