Härom dagen fick jag en glasburk med ”inćun” av en väninna som köpt dem på ett ”särskilt ställe” i Split ”där de är godast”. Inćun är, vet jag nu, ansjovis.
Goda är de här små fiskarna och jag har till och med gjort en kroatisk variant av Janssons frestelse för att visa mig riktigt svensk. Men det var inte det jag ville tala om, nej, det jag vill tala om är något mycket löjligare och pinsammare. När jag hörde ordet ”inćun” kom jag plötsligt att tänka på det italienska ordet för ”virknål”, nämligen ”uncinetto” och det är väl inget att skämmas för egentligen? Nej, men det som smög sig upp på min inre projiceringsyta var hur jag en gång lärde mig detta ord. Eller rättare sagt hur det var innan jag lärde mig det. Jag vet inte säkert om det var i en roman av Moravia jag stötte på ordet för första gången, men det är möjligt. Kanske var det i Racconti romani. Jag tycker mig ännu minnas en mening som löd så här ungefär: ”La sera lavorava all’uncinetto.” Jag förstod allt utom ”uncinetto” som ju var det enda ordet som egentligen berättade något. Jag kände till ordet ”ungere” som betyder ”smörja (in)” eller ”olja” och ”unto” som är ”flottig”, ”oljig”. Jag tyckte mig se ett samband mellan ”uncinetto” och ”ungere” och jag var för lat för att slå upp ordet eller möjligen hade jag ingenstans att slå upp det. Kan meningen betyda ”På kvällarna arbetade hon vid den lilla oljemaskinen”? funderade jag. Eller ”vid den lilla smörjapparaten”? Efter någon tvekan godtog jag båda förslagen och tänkte något svepande i stil med ”varför skulle inte något sådant kunna finnas?” Och det kom att ta år innan jag nådde fram till uttryckets verkliga betydelse och under tiden hann jag komma i flera situationer där någon sa ”lavora all’uncinetto” eller till och med ”lavoro all’uncinetto” alltså ”jag arbetar vid den lilla…” Varje gång jag hörde något sådant, kände jag att jag fick ett lite stelt uttryck i ansiktet och jag försökte liksom att inte låtsas om vad jag hade hört. Nå, en dag – jag minns inte länge hur – nådde jag så fram till vetandet om att kvinnan i den där romanen brukade virka om kvällarna. Men jag minns att jag blev lite besviken, arbetet vid den där lilla smörjapparaten var allt bra mycket märkligare och liksom mera ödesmättat…
PS ”Uncino” betyder ”krok”, ”uncinello” ”liten krok” och ”uncinetto” ”virknål”.
PPS Bilden föreställer på sätt och vis också ett slags "fantasi-uncinetto".
Uppenbart är ju i alla fall att i ansjovisen finns en gemensam etymologisk rot incu-/ancho… Mitt OED hävdar att det rent av kan ha baskiskt urpsrung i ordet ”anchu”.
Fast jag gillar egentligen inte ansjovis. En del påstår att Janssons ska göras på ”oburkad” ansjovis, dvs skarpsill.
Och ”uncinetto” lämnar du helt åt sidan kantänka…
Annars är det där baskiska ursprunget helt i min smak. Burkat eller ej.