Blogg

Opatijas diskreta charm

Bodil Z

I Opatija stannade vi för en kopp kaffe på en terrass med blick över havet och för en kort promenad i en av stadens enorma parker. Trots uppehållets korthet gick det att ana sig till något om platsens ande. Jag tänkte på San Pellegrino, Karlovy Vary eller någon av de andra berömda kurorterna som hade sin storhetstid runt det förra sekelskiftet. Palmer, parasoller, stiliga äldre par som med trött behag betraktade parkgrönskan, de ljusa imperiala byggnaderna och det blånande havet medan de åt någon dyrbar obetydlighet och sträckte lite diskret på benen under borden.

Bilder från Poreč

Bodil Z 4 kommentarer

Några mil söder om Dajla och Novigrad ligger Poreč. Jag hade trott att jag skulle känna igen något av staden från den där resan för tjugofem år sedan, men nej, allt var ”nytt”. Kanske var det bra? Det går inte att veta. I alla fall flanerade vi utmed dess lugna blanka gator ner till havet och så in i stadens hjärta igen. Det är säkert annorlunda här i juli och augusti och jag föreställer mig att man redan om någon vecka kommer att få svårare att komma åt att njuta av gatstenarnas mjuka blankhet. Jag är svag för just den här sortens gatstenar.

Ett av många orientaliskt-venetianska fingeravtryck i gatubilden:

Det är de här gatstenarna jag talar om:

≈≈≈

PS Det blir lite "pausigt" under pausträdet några dagar igen. A presto!

Havet vid Dajla

Bodil Z 3 kommentarer

”Vägen till Dajla är ingen väg.” Den gångna helgen beträdde jag för första gången på tjugofem år Istriens jord söder om den slovenska gränsen. Nu verkade allt mera hemma än det hade gjort då, den där veckan för länge sedan. Dajla var en ny plats för mig, men ändå inte. Dajla är en by som ligger i den röda jordens område; längre in åt öster på den istriska subkontinenten – ja, Istrien verkar så ändlöst – är jorden grå och sedan vit, men de jordarna har jag inte upplevt. Inte medvetet i alla fall.

Havet hade jag inte heller sett på länge, kändes det som, men egentligen var det bara några månader sedan jag blickade ut mot Miramare i Trieste. Men havet saknar jag alltid när jag inte har det nära. Jag vet vad Ilma Rakusa menar när hon ger en bok namnet Mehr Meer.

Blick ut mot havet:

Blick in mot land: