I Opatija stannade vi för en kopp kaffe på en terrass med blick över havet och för en kort promenad i en av stadens enorma parker. Trots uppehållets korthet gick det att ana sig till något om platsens ande. Jag tänkte på San Pellegrino, Karlovy Vary eller någon av de andra berömda kurorterna som hade sin storhetstid runt det förra sekelskiftet. Palmer, parasoller, stiliga äldre par som med trött behag betraktade parkgrönskan, de ljusa imperiala byggnaderna och det blånande havet medan de åt någon dyrbar obetydlighet och sträckte lite diskret på benen under borden.
