Blogg

Was ist Kunst?

På kvällarna innan jag slocknar eller släcker lampan bläddrar jag en stund i boken Was ist Kunst? och låter mig överraskas, störas, tråkas ut, roas och lockas av de korta texterna där.

Här följer några av de 1460 svaren på frågan:

Kurt Badt (Kunsthistoriker): Die Kunst ist ihrer Struktur nach doppelschichtig aus der historischen Bedingtheit der Künstler und aus dem Streben nach Unbedingtheit, worin das eigentlich künstlerische beruht.

Pablo Picasso: Die Kunst ist der Sohn der Verlassenheit und des Schmerzes, und ich male, wie andere ihre Autobiographie schreiben.

Wassily Kandinsky: Jede Kunst hat ihre Wurzeln in ihrer Zeit, aber die höhere Kunst ist nicht nur ein Echo und ein Spiegel dieser Epoche, sie besitzt zudem einen prophetische Kraft, die weit und tief in die Zukunft reicht.

Martin Buber: Die Kunst ist nicht das Brot der Welt – aber der Wein.

Simone Weil: Die Kunst ist ein Versuch, auf eine beschränkte Mänge von Menschenhand geformten Stoffes ein Abbild der unendlichen Schönheit des ganzen Universums zu übertragen. Ist der Versuch gelungen, so darf dieses stoffliche Gebilde das Universum nicht verbergen, sondern es muß uns vielmehr dessen ganze Wirklichkeit ringsum enthüllen.

Detta rätta sättet att färdas

Det har blivit många sena kvällar nu. Juni är intensiv här och lämnar inte mycket tid till rast och vila, om man vill vara med om allt man vill vara med om. Härom kvällen blev jag tanklöst kvar i stan efter att sista spårvagnen gått. Jag hade ingen lust att ta en taxi, det verkade så onödigt, så jag började gå och det kändes skönt att bara trampa på och låta det lätta vinddraget röra vid mig. Någonstans vid autobusni kolodvor tutade det plötsligt bakom mig och en stor stadsbuss svängde bredvid mig. Chauffören öppnade dörren och gjorde en inbjudande gest. Varför inte, tänkte jag och klev på. Jag tackade och såg mig om: Bussen var tom sånär som på chauffören. Utan att tänka något särskilt slog jag mig ner på en av de främsta platserna. Bussen svängde in på Vukovarska. Jag tittade ut genom fönstret och snart såg jag de höga catalporna i parken, där Londi och jag brukar ströva omkring. Strax innan vi kom till platsen där en liten gångväg förbinder Vukovarska med min gata, Hvarska, bad jag chauffören att stanna där. Han log lite förstrött och svängde med en smidig rattrörelse in mot vägkanten, öppnade dörren och vi utväxlade ett vänligt ”laku noć” och så steg jag av. Det är så här det ska vara, tänkte jag, och var strax inne på den lilla gångvägen hemåt. När jag kastade en blick snett bakåt, såg jag att bussen just höll på att försvinna borta vid Heinzelova.

Mehr Meer – i Trieste med Ilma Rakusa

Gårkvällens upplevelser av den centraleuropeiska författarinnan Ilma Rakusas läsning ur sin roman Mehr Meer kastade i mitt medvetande långa skuggor över filosofen Robert Pfallers framträdande från kvällen dess förinnan och över mycket annat liknande från de senaste dagarna och veckorna också. Om inte detta är vårens och försommarens stora händelse i kultursfären för mig, så har jag anledning att bäva.

Mehr Meer har just kommit ut på kroatiska under titeln Mnogo mora, en titel som mer är inriktad på att återskapa klang och grafisk ”bellezza” än att vara en trogen översättning.

Ilma Rakusa läste ur bokens hjärtstycke om barndomens Trieste. Genom den läsningen skänkte hon mig den triestinska barndom jag hittills inte haft. Och jag kände igen alla platserna och jag vet att hon i texten också lagt in något av Triestes nu. Jag fick gå in på Buffet Da Pepi, den rustika slovenska restaurangen med sina köttstycken och sin surkål. Den serbisk-ortodoxa kyrkan tornade upp sig framför mig och jag fick beskåda den både inifrån och utifrån. Jag gick runt i Giardino Pubblico och jag strök förbi synagogan och såg upp mot dess höga slutna väggar. Och så lät jag mig ledas upp genom gränderna till San Giusto (där jag bland träden i parken framför förra året upplevde en suggestiv triestinsk Bloom’s Day). Och så kom jag tillbaka ner till Piazza Hortis och allt kan egentligen få börja igen.

Bokens hjärta är Trieste men den vimlar av alla möjliga platser, människor och tankar, ja, på ett ställe går vi in i Joseph Brodskys rum genom ett skåp och efter ett animerat och djuplodande samtal jamar han till sist uttråkat och sänder oss till de platser vi kommit ifrån. Ja, detta har jag inte hittat på. Nu måste jag bara få hit boken – på tyska. Mehr Meer.

Morfar i parken och Robert Pfaller

Jag betraktar ibland en morfar här i kvarteret. Han kör en barnvagn med en mycket liten baby runt runt i parken under mitt fönster. Kring honom och vagnen kilar en liten vit, ytterst självständig hund.

Mannen går alltid sakta liksom i tankar, men jag tror inte att han tänker på något annat än sitt nu med det lilla lilla barnet, som han då och då förstrött, uppmärksamt tittar till. Ser det lilla ansiktet nöjt ut? Ligger filten rätt?

Hur jag vet att han är barnets morfar? Jag vet det inte, men jag vet det ändå. Ibland ser jag honom med en ung kvinna, barnets mor – aha, tänker någon – ibland, särskilt sena kvällar, ser jag henne gå omslingrad med en ung man. Nej, jag vet förstås ändå inte om han är morfar till barnet, men jag vet en del annat.

Här hade jag tänkt skapa en omärklig övergång till nästa tanke, men jag ger upp företaget och serverar abrupt en länk till en intervju med den österrikiske filosofen Robert Pfaller, som jag var och lyssnade på igår med några vänner: Genuss ist politisch.

Längs Dubravkin put

I helgen har jag lärt känna ännu en del av det som nu är min hemstad. Det tar minsann tid att komma hem till en stad. Strax under skogsparken Tuškanac, där jag gått ganska ofta med Londi och andra, sträcker sig Dubravkin put som en lång arm in i det gröna direkt från stadens hjärta, eller så är detta kanske dess hemliga hjärta. Nu i juni – lipanj – fyller lindblomsdoften luften där. Det rinner små bäckar från berget, perfekta för Londi att tassa i. Samtidigt är miljön mycket urban med gatlyktor som hänger ner från skönt krökta stolpar och enorma villor i dunkelt trä som man ofta bara anar, där de står till mer än hälften dolda av grönskan.