Blogg

Vi tittar på ännu en av Tošo Dabacs zagrebska stadsbilder. Jag väljer lite egotrippat – ni ska strax få se vad jag menar med det – en bild som föreställer Viktor Kovačićs byggnad som nu inrymmer Nationalbanken. Se här:

Byggnaden ser mäktig och ren ut och samtidigt är mörkret som omger kolonnerna lite farligt. Det hela ges en mänsklig dimension genom de tre gestalterna framme till höger i bilden, som får agera ”Gastgeber des Bildes”. Detta uttryck har jag lärt mig av en fjärran väninna och det betyder att avbildningar av byggnader, gatumiljöer eller landskap ingjuts ett förhöjt liv genom att en människa, en hund eller en katt eller ett litet sällskap av sådana varelser får stå i ett hörn eller röra sig över bildytan. Jag är ganska säker på att Dabac visste mycket om detta med ”Gastgeber des Bildes”. Hans bildvärdar dyker gång på gång upp i hans bildvärldar.

Nu ska jag vara lite odräglig, men det tål ni. Här är min bild från härom året av samma byggnad. Vinkeln är slumpvis eller av någon tänkbar orsak ungefär densamma. Och jag lät Londi ta rollen som ”bildvärdinna” och den skötte hon på sitt eget sätt.

Sedan den 19 november pågår en utställning med bilder av den store kroatiske fotografen Tošo Dabac (1907-1970) dels på det stora museet för samtidskonst i Novi Zagreb, MSU (Muzej suvremene umjetnosti), dels i Arhiv Tošo Dabac vid Ilica. Igår var Christine och jag på MSU och tittade på ”A-Z /Arhitektura Zagreba”, en rad bilder av byggnader i Zagreb av Dabac. Vi tittade noga och entusiastiskt på varje bild och njöt av att identifiera och känna igen eller också av förvirringen över att inte känna igen, över att inte ha sett sådant vi haft framför näsan många gånger. Vi bestämde oss för att rikta blickarna högre uppåt huskropparna i fortsättningen, särskilt om vi går utmed Martićeva från korsningen med Draškovićeva.

Möjligen lite ologiskt vill jag nu visa en interiör:

Kavana Neboder, Bernardo Bernardi, projekt interijera, 1959, Ilica 1

(neboder=skyskrapa)