Blogg

Om damer (och dambloggar)

Hos Karin kunde vi igår – och kan förstås fortfarande – under rubriken Damblogg läsa dels lite om vad en dam är för något:

…damer som i såna fall självklart har herrbekanta.
För det har man om man är dam. Man har inte en snubbe, jag vet inte ens om man har en gubbe eller en äkta man.
Jag tror att man har en viss distans till det hela.
Om man är dam alltså.
Man har sköra ben och hår som spunnet socker och man rör sig försikigt över gator och torg. Sakta med käpp. Men man kan om så är även slåss med käppen. Det har man lärt sig av sina barnbarn som utövar kaporeija eller vad sjutton det heter. Kampsport.

dels om vad en damblogg kan tänkas vara:

Kanske är det ett ställe där man kan diskutera liter mer anonymt? Man har full koll på hur man bär sig åt för att förbli anonym. Man tar inga risker.

Om man har en damblogg kanske man har ett ställe där tankarna och minnena kan gå fritt, upp och ned genom tidens väv. Man kan få hitta på och man kan få tala sanning och man behöver aldrig redogöra för vilket.

Låt mig nu fundera vidare över det med ”dam”: Vad är det till exempel för skillnad mellan en kvinna och en dam? En kvinna av kött och blod är något jag vet vad det är, men en dam av kött och blod, nej, kött och blod passar inte ihop med dam. Är en dam kanske ett slags ytsida av begreppet kvinna? Många uttryck med ”dam” har med kläder och det yttre att göra: dam(under)kläder, damskor, damstorlek, damtidning, dambjudning…

Det finns gamla fasta uttryck som ”mina damer och herrar”, speciella företeelser som pekar bakåt i tiden som ”damsadel”. Sedan har vi toalettavsnittet, det finns dam- och herrtoaletter. En herre är damens maskulina motsvarighet, också han är något lite ytligare eller i alla fall mer begränsat än det jag förknippar med begreppet man. Damsällskap, vad är det, inte ett sällskap bestående av endast damer väl? En herre har – eller har inte – damsällskap eller kommer – eller kommer inte – i damsällskap.

Sedan finns adjektivet ”damig” (som man kan fundera över vad det egentligen betyder) och mindre damiga damord som damfotboll och damlag. Nyss läste jag i någon tidning om att det på dansställen i Norrland är ”varannan damernas”, eller så var platsen möjligen mer preciserad (för hur är det i Norrland?). Det kanske inte heller är så damigt.

I Varberg finns det två (eller det är nog tre) gamla anrika nakenbad som oftast bara kallas ”damernas” och ”herrarnas”. (Egentligen heter herrarnas Goda Hopp och damernas Skarpe Nord och så tror jag det finns ett dambad till. Äsch, det heter visst Kärringhålan – är det verkligen något för damer?)

Jaha, då är vi framme vid det här med damblogg då. Nej, här vet jag inte riktigt – skulle en damblogg verkligen vara något principiellt annat än en herrblogg och vad är i så fall en herrblogg? Jag kommer osökt att tänka på det lilla uttrycket: en herre – desvärre; men nej, nu ska jag inte var antiherrig. Fast ”herrig” finns inte, inte på samma sätt som ”damig” i alla fall. Nej, jag vet nog inte vad en damblogg är eller hotar det här att bli en sådan? Karin, vad säger du?

Thomas Böhme – Stenarna parar sig

![TB](/wp-content/thomasboehme220.jpg @alignright)Thomas Böhme är en poet som jag för bara någon dag sedan inte ens visste att han fanns. Men igår hittade jag honom i programmet till Leipziger Buchmesse. Sedan hittade jag några dikter av honom här. En av dem – som börjar med orden ”Stenarna parar sig genom utbyte av ljudvågor” – gjorde ett särskilt intryck på mig:

DIE STEINE PAAREN SICH mittels
Austausch von Schallwellen.
Die Art ihrer Fortpflanzung
haben sie sich von den Sternen,
ihren großen Verwandten im Universum,
……abgeschaut.
Wie diese versuchen sie
genügend Abstand zu halten.
Nur so können sie ungestört
eine Liebesbotschaft empfangen.

Es gibt kindliche Steine,
die es bis zu acht Vätern
und sieben Müttern bringen.
(Das Ungleichgewicht ist schon
im Schöpfungsplan vorgesehen.)
Wo immer sich steinerne Schallwellen
……kreuzen,
wird ein Steinkind gezeugt.

Unter Wasser wachsen sie still
und von Geburt an mit Weisheit gesegnet
……heran.
Wers nicht glaubt,
sollte mal nachts durch
die Flüsse und Ozeane spazieren.

         (Dem Andenken Christian Saalbergs, 1926-2006)

Leipziger Buchmesse – förberedelser och tillbakablickar

Om en dryg vecka är det dags för Leipziger Buchmesse igen och jag håller som bäst på att förbereda mig med att läsa igenom programmet på längden och på tvären. Här kan den som vill se vilka författare som deltar i det stora evenemanget ”Leipzig liest”.

Det utdelas ett antal prestigefyllda priser på den här mässan, men det viktigaste är nog det stora paneuropeiska priset ”Leipziger Buchpreis zur Europäischen Verständigung”. År 2005 gick priset till den kroatiska författarinnan Slavenka Drakulić. På bilden här tillsammans med tolken Alida Bremer:

Slavenka

Förra året var det den ukrainske författaren och essäisten Jurij Andruchovytj som fick det:

Jurij

I år kommer priset att delas mellan den tyske historikern Gerd Koenen och den ryske filosofen och författaren Michail Ryklin.

I centrum för det här årets mässa står litteratur från Slovenien:

Eines der wichtigsten Anliegen der Leipziger Buchmesse, ist die Vermittlung der Literaturen der mittel- und osteuropäischen Länder auf den deutsprachigen Buchmarkt. Deswegen freuen wir uns ganz besonders, über die große Präsentation von Slowenien“, sagt Oliver Zille, Direktor der Leipziger Buchmesse.

Slovenien

En av de slovenska författare som kommer till mässan i år är Aleš Šteger. Om honom har jag skrivit bland annat här. Honom tänker jag lyssna på under programpunkten ”Zu zweit nirgendwo: Erzählungen aus Slowenien”. Annat som jag redan nu – innan jag kommit in i programmet på allvar – vet att jag vill lyssna på är ”European Borderlands: Draußen vor der Tür?”, där unga författare och poeter från Vitryssland och Ukraina läser ur sina texter. Två som jag är särskilt intresserad av där är vitryskan Valzhyna Mort och ukrainaren Serhij Zhadan.

Glashalle

För eventuella nytillkomna läsare finns här länkar till tidigare texter jag skrivit om bokmässan i Leipzig:

Tillbakablick på Leipzigmässan 2005 och lite praktiska upplysningar om kommunikationer och sådant.

Inför förra årets mässa.

Om Buchmesse 2006.

Moravisk söndagsmiddag

Det här är bitar av grishjärta, lever, grisfot och ”stek” som kokats länge – i timtal – tillsammans med vitlök, morötter, lök, palsternacka, selleri och kryddor (levern kokas för sig):

kött

Och nu finns också de vegetariska delarna med:

kött+annat

En natt har det hela fått stå ute på verandan, väl övertäckt, så att inte grannens katter kom in i det:

steg 3

Första portionen är tagen – mest från ”leverhörnan” visar det sig. Man kan hoppas på mer hjärta till nästa gång:

hörn

På tallriken tillsammans med riven pepparrot, hackad lök, rödbetor, senap och vinäger:

tallrik

Drömmar av tegel

tak i Ferrara

Tegel är ett fascinerande byggnadsmaterial, som är väldigt nära det organiska, det levande – bränd jord eller snarare bränd lera. Teglet är en urgammal grundsten i de flesta kulturer. Teglets färger är skiftande men alltid varma.

Wismar kyrkor
Tegelvy i Wismar – St. Georgen, Fürstenhof, St. Marien

Ordet ”tegel” härstammar från latinets ”tegula” som har med ”tegere” täcka att göra. Ordet ”tak” är urbesläktat med ”tegel”. Allt detta enligt Hellquist. På tyska heter tegel ”Ziegel” (främst taktegel) eller ”Backstein”, ett ord som låter tjockt och matigt på ett trevligt sätt. Det engelska ”brick” låter då lättare och tunnare. På italienska finns som på tyska ett tegelklingande ord för taktegel – ”tegola” och ett tjockare ord för murtegel ”mattone”.

Ferraravy
Blick över Ferraras tak från Castello Estense

För så där en hundra år sedan fanns det så många som fem tegelbruk i Vänersborg. Här är en rest av ett av dem nära Norskens brygga vid Vassbotten:

Norskens brygga

Också i förfallet behåller teglet sin värme och skönhet:

vägg
Ännu inte restaurerat hus i Görlitz

Urbino
Gränd i Urbino

moské
Moské intill den romerska agoran i Aten

Ludwigslust
Slottskyrkan i Ludwigslust

Gradara
Hörn av Castello di Gradara

Wismar
Torn (vattentorn?) i utkanten av Wismar

I ”Hannoversche Punktierungen” fäster den vitryske poeten Ales Razanau i en dikt vår uppmärksamhet vid tegelstenarna i en byggnad och vid samspelet dessa stenar emellan:

Bis zum bitteren Ende,
haben sie einander geschworen
zusammenzuhalten?!
Die Ziegel
des alten Gebäudes.

Güstrow
Güstrow – domens mäktiga torn