Drömmar av tegel

tak i Ferrara

Tegel är ett fascinerande byggnadsmaterial, som är väldigt nära det organiska, det levande – bränd jord eller snarare bränd lera. Teglet är en urgammal grundsten i de flesta kulturer. Teglets färger är skiftande men alltid varma.

Wismar kyrkor
Tegelvy i Wismar – St. Georgen, Fürstenhof, St. Marien

Ordet ”tegel” härstammar från latinets ”tegula” som har med ”tegere” täcka att göra. Ordet ”tak” är urbesläktat med ”tegel”. Allt detta enligt Hellquist. På tyska heter tegel ”Ziegel” (främst taktegel) eller ”Backstein”, ett ord som låter tjockt och matigt på ett trevligt sätt. Det engelska ”brick” låter då lättare och tunnare. På italienska finns som på tyska ett tegelklingande ord för taktegel – ”tegola” och ett tjockare ord för murtegel ”mattone”.

Ferraravy
Blick över Ferraras tak från Castello Estense

För så där en hundra år sedan fanns det så många som fem tegelbruk i Vänersborg. Här är en rest av ett av dem nära Norskens brygga vid Vassbotten:

Norskens brygga

Också i förfallet behåller teglet sin värme och skönhet:

vägg
Ännu inte restaurerat hus i Görlitz

Urbino
Gränd i Urbino

moské
Moské intill den romerska agoran i Aten

Ludwigslust
Slottskyrkan i Ludwigslust

Gradara
Hörn av Castello di Gradara

Wismar
Torn (vattentorn?) i utkanten av Wismar

I ”Hannoversche Punktierungen” fäster den vitryske poeten Ales Razanau i en dikt vår uppmärksamhet vid tegelstenarna i en byggnad och vid samspelet dessa stenar emellan:

Bis zum bitteren Ende,
haben sie einander geschworen
zusammenzuhalten?!
Die Ziegel
des alten Gebäudes.

Güstrow
Güstrow – domens mäktiga torn

7 tankar om “Drömmar av tegel

  1. Skönheten i dessa bilder är en stor glädje att se. Tegel kan man bygga alltifrån hus till drömmar av. Jag saknar mitt gamla tegelhus just därför. Utsikten över Ferraras tak är så fantastiskt fin. God helg!

  2. Tack Thomas,
    ja, tegel är något särskilt, så tätt förbundet med mänsklighetens historia och så vänligt i färg och struktur.

    God helg!

  3. Willy Kyrklund har ju skrivit en novell på temat, Opus tegula, där en misslyckad konstnär, Magnus Erasmus Videström, i avsikt att mura en öppen spis tvångsmässigt fortsätter mura tills han fyllt hela huset med tegel.

    Och som inför skranket sedan vädjar:

    Jag ber er beakta, herr domare, materialet. Det bestående i ett konstverk är materialet. Elden slocknar och formen tömmes på sitt innehåll. Endast materieklumpen återstår, som kom till användning, leran eller guldet, ockran och cinobern, eller den tomma spelplatsen som skådespelarna har lämnat. Men någon skall gå över den tomma scenen och lyssna efter ekon och någon skall gå förbi högen av hopad marmor och bestiga berget av bränd lera och förundras.

    En lysande novell, tycker jag. Och ett lysande material!

  4. Jag tänker mig att teglet både som material – med sin färg och konsistens – och som enskild tegelsten i samspel med mängder av andra likadana/liknande byggstenar kan ha inspirerat diktare i alla tider. Teglet är en av människans äldsta följeslagare, ett grundmaterial och en grundform.

    Tack för hänvisningen till Kyrklunds novell!

  5. Det vore kanske intressant för dig att titta på Per Kirkebys tegelskulpturer, varav en finns på Skeppsholmen, men en jag gillar bättre finns i Höganäs, andra i Köpenhamn och runtom i världen.
    Undersök! Han har tankar som går i riktning av teglets filosofi

    i hast, Gabrielle Björnstrand

    (Kolla min översättning av Per Kirkebys ”Handbok”, Ellesrtröms förlag, också, om du harlust)

  6. … och detta också!? Tegel som var tegel. Dagens tegelhus ser ut som om teglet kunde vara målat på en cementskiva… Kanske kommer det snart en ”produkt” av ett sådant slag? Det blir billigare, snabbare och… ”folk” ser inte skillnaden?

    Taket har jag lärt mig är husets femte fasad (inte så ofta numera). På den femte fasaden har vi idag plåtimitationer, betong och kanske snart ”äkta plasttegel”.

    Uppenbart är paradigmskiftet långsamt men obönhörligt.

Kommentera