Jag fick syn på dem alldeles intill muren, en brunaktig och en mera grå. De verkar bo här i trädgården eller så är det bara den ena som bor här; den andra är kanske bara på besök. Jag vet inte riktigt hur det går till bland igelkottar. Vilken är honan och vilken är hanen? Hur snart kommer ungar att födas?
Under några decennier av det förra århundradet nådde skolbildningen i Sverige ett höjdläge beträffande en kombination av god nivå och god spridning eller klarare uttryckt många fick en god skolbildning. Fick och förstod att ta emot en sådan, kanske jag ska tillägga för att skärpa bilden. Det var vid ungefär den tiden – om denna relativa samtidighet är en slump eller inte tål att funderas över – som de flesta avhandlingar i Sverige skrevs på svenska. Före den tiden skrev de på latin, franska och tyska och efter den tiden skrevs/skrivs de på engelska.
Guldåldrars glans syns bäst på avstånd.
Idag vill jag introducera en nystartad blogg om ukrainsk lyrik och förmodligen om svensk lyrik också så småningom och kanske om annat. Lev Hrytsyuk heter mannen bakom bloggen, som bär namnet Whytranslator (i min lista hittar ni bloggen under namnet "Lev i Lviv") . Språken är – hittills – ukrainska, svenska och engelska. Lev är också – bland mycket annat – Salongens inofficiella korrespondent i Lviv och vi (Jelena, Lev och jag) har genomfört flera små översättningsprojekt av ukrainsk lyrik i Salongen. Här är en flik av ett av dem och här hamnade översättningen av Natalka Bilotserkivets’ dikt ”Repetitionstid” efter samarbetet mellan oss och några av våra läsare:
För varje gång blir förälskelsen intimare och innerligare
Floret och dimman är broderade med en dödsbringande nål
Vänd månen så att dess ljus faller på det älskade ansiktet
och darra som en målare och gråt som en mördare
Det är repetitionstid och träden uppenbarar sig på scenen
den gamle aktören blöder och det är november, november
Å naiva publik som tror att den här döden är äkta!
Döden är alltid äkta lär Skådespelet dig
På trädgården som nu dör för att återuppstå om våren
på det gamla bergets vissnande och nakna axlar
och på det älskade ansikte som bleknat framför dig
lägger Konsten sin allting döljande sminkning
Det är repetitionstid men läpparna har för mycket
av Det stora dramats ord – replikerna glöder i mörkret
Låt de roller vi valt slippa kärlekens förbannelse
Vi är som träden redan förberedda för vintern.
På bokmässan i Göteborg hösten 2006 framträdde Lev Hrytsyuk tillsammans med Salongen med bland annat olika läsningar av den dikten. Och så här såg Lev ut efteråt:
PS I Salongen pågår just nu ett annat översättningsprojekt. Det gäller några dikter av Else Lasker-Schüler. Ni är välkomna dit – och kom gärna med förslag på förbättringar av försöksöversättningarna!
Jag har en liten bok med tankar av Hermann Hesse som Volker Michels har ställt samman. Ibland slår jag upp en sida i den och läser och försöker följa de tankegångar som står skrivna där.
Meistens sind die schlimmen und dummen Perioden mir nachher besser bekommen als die vernünftigen und scheinbar gedeihlichen. Ich muß Geduld haben, nicht Vernunft. Ich muß die Wurzeln tiefer treiben, nicht an den Ästen rütteln.
.
För det mesta har de hemska och dumma perioderna i efterhand varit bättre för mig än de förnuftiga och skenbart välgörande. Jag måste ha tålamod, inte förnuft. Jag måste slå djupare rötter, inte ruska på kvistarna.
Blick från huset i Montagnola i Schweiz
Jag läser vidare i lyrikantologin ”Jag i första och sista person” och väljer en ny text att visa här. Det är en dikt av Urszula Kozioł och översättningen är gjord av Anders Bodegård:
Vid havet
I skydd av natten
går månen ut och går
med jordens alla vatten
fram och tillbaka
fram och tillbaka
strax bakom ryggen
en iskall rysning
den hundrafotade vågens steg
följer dig hack i häl
det är havet ur själva djupet
som rusar huvudstupa fram
för att kasta sig för dina fötter
stunden innan
era vägar
skall skiljas åt
för alltid
