Jag har på försök översatt ännu en dikt av Else Lasker-Schüler. Här kommer den först i original:
Abschied
Aber du kamst nie mit dem Abend –
Ich saß im Sternenmantel.
… Wenn es an mein Haus pochte,
War es mein eigenes Herz.
Das hängt nun an jedem Türpfosten,
Auch an deiner Tür;
Zwischen Farren verlöschende Feuerrose
Im Braun der Guirlande.
Ich färbte dir den Himmel brombeer
Mit meinem Herzblut.
Aber du kamst nie mit dem Abend –
… Ich stand in goldenen Schuhen.
.
Avsked
Men du kom aldrig med aftonen –
Jag satt i stjärnemantel.
… När det knackade på mitt hus,
Var det mitt eget hjärta.
Det hänger nu vid varje dörrpost,
Också vid din dörr;
Bland ormbunkar slocknande eldros
I girlandens bruna.
För dig färgade jag himlen i björnbär
Med mitt hjärteblod.
Men du kom aldrig med aftonen –
… Jag stod i gyllene skor.
.