Vi minns Boris Nemtsov, en av de modiga som putinregimen mördade (2015). Här ser ni en bild från en av hans rapporter från Donetsk 2014. Det är de här terroristerna som ryssarna nu försvarar och det är för dessas skull som de nu mördar barn, våldtar kvinnor, sliter sönder kropparna på alla ukrainare de kommer åt att skada. Det är för dem de ödelägger landet.
Och det finns ännu idag människor(?) i Väst som tror på detta och ”förstår”.
Här är en från Tjernihiv: en sönderskjuten skola, tre döda, tolv skadade.
Detta är vad Ryssland GER Ukraina. Ryssland TAR människornas och djurens liv, markens gröda… (+ tvättmaskiner, toaletter, kylskåp)
Den här eftermiddagen firade Gabi, Miki och jag den nya lägenheten med ett besök på Sofra, vår bosniska restaurang i Borovje. Egentligen skulle vi ha setts där, men strax efter att Miki och jag kommit ut genom tunneln under Slavonska hörde vi Gabi ropa från en parkeringsplats.
Hon hade just sin söndagsskype med sina föräldrar i Érd och hade inte lyckats hitta någon bättre plats för den än där. Vi såg också hennes nya bil som vilket ni kan se talar både ungerska och kroatiska. Miki och jag satte oss på en bänk i grönskan och väntade.
Och så var det dags att gå ner mot džamija och Sofra strax där intill. Det här var andra gången efter vår julmiddag, då det ännu var coronatid. Gabi tog sin vanliga favoritsoppa begova čorba och eftersom jag inte kunde få någon japrak (inte säsong) så tog jag punjena paprika.
Vi åt – Miki också – och så kammade Gabi och jag igenom det som hänt sedan sist vi sågs, från världens elände (ryssarna I Ukraina) till våra egna små bekymmer och glädjeämnen. Och runt om oss var och är det sommar.
I Moskva firar man något med stora militärparader, ja, man har börjat redan idag eller möjligen ännu tidigare. Jag tittade nyss på en filmsnutt på tv och jag försökte se så mycket jag kunde av ansiktena och symbolerna och jag tog några bilder. (Ja, jag vet att min tv är skraltig, men än duger den.)
Jag såg att man använder sovjetflaggan med hammaren och skäran, man paraderar under fanor med Lenin på bild. Och jag är ganska säker på att där också finns Stalin-ansikten, fast jag lyckades inte urskilja något med säkerhet.
Genom luften ovanför staden flög stridsflygplan i olika formationer och på olika höjder.
Och på gatorna stod entusiastiska människor med stolta leenden och mobilerna riktade mot skyn.
Jag försöker nu sortera intrycken och tänker Sovjetunionen är kvar med röda fanor, hammaren och skäran, Lenin och kanske Stalin. Tunga krigsmaskiner rullar genom gatorna inför ett troende folk.
Och under tiden fortsätter våldtäkten på Ukraina, under tiden fortsätter tortyren i källarna (läste nyss om en ung man som fått alla tårna avdragna), under tiden fortsätter ryssarna att vinna segrar i form av barnamord. Så ser ryssarnas segerdagar ut. De vill ha många.