Vad händer egentligen med de ukrainska soldater som evakuerades från Azovstal? Många av dem är svårt sårade, arm- eller benlösa, uttorkade. De har genom en ”överenskommelse” mellan Ryssland och Ukraina evakuerats från stålverkets tunnlar och först till för närvarande ryskkontrollerade områden, enligt vad jag läst till Novoazovsk. Överenskommelse är naturligtvis lögn, men ukrainarna gör allt för att rädda livet på sina soldater. Det är Ryssland som har ”kommit överens” och hur det fortsätter vet ingen. Kanske kommer de sårade till ett sjukhus, kanske får de någon form av vård. Kremls talesman säger att ”de kapitulerande Azovstal-kämparna kommer att behandlas enligt internationella normer”. Och vi vet ju att Kreml talar sanning, eller hur? Och mycket riktigt kommer nästan samtidigt följande från rysk sida: ”Ryssland kommer att ta Mariupol-försvararna som förts från Azovstal till förhör angående föregivna krigsförbrytelser” – som ryssarna bombade med fosfor. Ryssarna kommer alltså till ett land, förstör det, mördar människorna och tycker sedan att de ska förhöra dem som försvarat sig rörande påstådda krigsförbrytelser!! Plats för ett ramaskri.
Azovstal bombas med fosfor
Vad kommer att hända med de här till stor del svårt sårade soldaterna nu när de är i ryssarnas händer? Finns det någon organisation som övervakar det? Varför hör man inget om det?
Hur kan sådana här förhör tänkas se ut? Nej, det vill vi inte tänka oss, men just därför måste vi. Och vi måste få insyn. Vi får inte glömma dem för sedan bli ”ledsna” när vi hör något som detta:
I ett avlyssnat samtal redogör en rysk soldat för hur hans förband behandlar krigsfångar. De skar örat av en fånge som inte ville prata, men han menar att han kom lindrigt undan. Annars klipper man gärna av fingrar, tömmer en kulspruta i fången eller binder fast fången i pansarfordon, kör iväg och sliter sönder kroppen. Likt man avrättade folk under medeltiden, men då med hästar som slet kroppen i bitar. Soldaten berättar också hur man jämnade en by med marken och om någon civil har åsikter så spränger man dennes hus med en stridsvagn. (citat från Cornucopia)
(Eller läs vilken sida som helst i Arkadij Babtjenkos ”Krigets färger”.)