Här är ett kort avsnitt ur essän om Timişoara efter upprorer eller revolutionen ur Herta Müllers Hunger und Seide:
Och vitsar, som inte är några, uppstod, vitsar som sväljer smärtan mellan orden, innan meningen uppstår. Vitsar som visar och döljer rädslan: ”Ja, soldaterna sköt i luften – luften var i lungorna.” Sådana här meningar får och kan bara de uppfinna, som stått bredvid döden.
°
°
°
°
Sakta börjar ljuset komma tillbaka här och när Londi och jag tar vår morgonrunda så där mellan halv sju och sju, går vi in i något som börjar likna dagsljus på hemvägen.
halvvägs
Utmed vägen tänker jag ofta små och korta tankar, om frukosten, om vädret, om dagens sysslor och arbetsuppgifter, men ibland rullas också några längre trådar ut ur tankenystanet: Är jag en annan än den jag var för ett halvår sedan och hur skulle man i så fall kunna märka det? Vad ska det bli av mig? (Eller går det kanske inte att ställa en sådan fråga i den här åldern?)
Jag har Vita d’un uomo av Giuseppe Ungaretti med mig hit till Zagreb och idag väljer jag en dikt efter datum:
Dormire . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Santa Maria La Longa il 26 gennaio 1917
Vorrei imitare
questo paese
adagiato
nel suo camice
di neve
°°
Sömn
Jag vill efterlikna
denna by
utsträckt
i sin skjorta
av snö
Försök till tolkning. ”Camice” är inte riktigt ”skjorta” utan snarare ”vit rock” och "dormire" inte "sömn" och "vorrei" inte "vill". Och rytmen blev också en annan. Om någon vill ge sig på att göra en variant, så är jag idel öga.
strax söder om Vänersborg förra vintern
Under den här zagrebska vintern har jag inte så sällan förnummit lukter och luftdrag som jag känner igen från en helt annan period av mitt liv. När jag var tjugo eller strax över det bodde jag en tid i den lilla norditalienska staden Domodossola, som ligger i en dal nedanför Simplonpasset. Här i staden under Medvednica rör sig ibland samma vindar som där och luktstråken mellan husen här kan till förväxling påminna om dem där. Själva byggnaderna är helt andra, särskilt i mitt utkantskvarter, men bergen i fjärran markerar norr på ett liknande sätt. Och tittar jag på kartan, så ser jag att latituden är nästan densamma.
en glimt av Medvednica mellan huskropparna
så där i förbigående sker det enastående
°°
PS På sista tiden har jag haft två väninnebesök här i Zagreb och nu finns det Zagreb-anknutna bildberättelser både här och där. Hos Jelena. Hos Karin.