Blogg

Kalmuckien

Kalmuckien är ett av Rysslands lydriken. Landet som till stor del består av stäpp ligger vid Kaspiska havets nordvästra strand. Öknen växer på grund av felplanerade och illa genomförda bevattningsprojekt – landet är vanvårdat av Sovjetunionen och sedan av Ryssland. Stora delar av Kalmuckien ligger i Kaspiska sänkan vars lägsta punkt befinner sig 132 meter under havsytan.

Kalmuckerna, som idag utgör knappt 60% av en samlad befolkning på strax under 300 000, är ett mongolfolk som kom till området på 1600-talet. Många kalmucker deporterades till Sibirien under Stalin och etniska ryssar flyttades in. Senare har många kalmucker tillåtits återvända till sitt land. De är det enda folket i Europa vars majoritet är buddhister. Kalmuckiska buddhister är lamaister och Dalai Lama har besökt landet ett flertal gånger.

Huvudstaden heter Elista och här bor över en tredjedel av landets invånare. Om hur staden styrs kan man läsa följande obehagliga notis från svenska wikipedia:

”I september 2019 utsågs Dmitrij Trapeznikov till stadens borgmästare, tidigare känd från Folkrepubliken Donetsk, vilket ledde till folkliga protester under oktober.”

Kalmuckiskan är ett mongolspråk som sorterar under den oiratiska grenen. Språket är mycket nära besläktat med oiratiskan i Mongoliet och i delar av Kina. Ett utmärkande språkligt drag är vokalharmonin. Kalmuckiskan har länge varit förtryckt och på officiell nivå undanträngd av ryskan. Sedan 1993 är dock kalmuckiska skolspråk igen, men ändå är språket idag hotat.

Och om vi talar om Rysslands angreppskrig i Ukraina så hör kalmuckerna inte oväntat till de folkslag som ryssarna skickar förhållandevis gärna till köttkvarnarna. Här en notis om detta:

”Mongoliets ex-president Tsachiagijn Elbegdordzj, som numera leder den mongoliska världsfederationen, är en av dem som har fäst uppmärksamhet vid att minoriteter är särskilt utsatta då Ryssland värvar soldater till sitt krig.

– De etniska minoriteterna i Ryssland har ända från början av detta blodiga krig lidit allra mest. Burjater, tuviner, kalmucker – det är de som lider allra mest. Tusentals har dödats medan hundratals saknas.”

För ett oberoende Kalmuckien!

Jarun – vår sjö, vår flodvärld

Dagen var egentligen full av annat men vi tog oss ändå till Jarun mellan tiden och evigheten. Ja, med femmans spårvagn. Dagen var oktobersommar och allt var milt och lätt, grönt och utan brådska fastän vi inte hade så värst mycket tid. Men tiden drogs ut och blev ett långt band mellan land och vatten, av land och vatten.

Träden stod där de står, och marken lutade vänligt och stillsamt mot sjön. Och vi gick till vår vanliga plats men där satt någon med barfötterna i vattnet, så vi gick ett par steg till, varför inte? Vi slog läger och Miki skaffade sig en murmeldjursuppsyn till bilden. Jag simmade lite i sicksack, några stora fiskar hoppade upp, sprängde vattenytan och plaskade till.

Och sedan satt vi där på vår handduk och lät solen värma oss tills vi reste oss och gick en slingrande väg under träden, jag med blicken mot sjön.

Ryskspråkig – rysktalande

För inte så länge sedan var ord som ”ryskspråkig” och ”rysktalande” användbara för att beskriva det de var avsedda för. De betydde ”en som behärskar ryska” eller ”en som talar ryska” och de hade en neutral ton utan laddningar.

Nu är det annorlunda. Nästan varje gång någon säger eller skriver ”de ryskspråkiga” eller ”de rysktalande” menar denna någon att putin och de ryska horderna som väller in i Ukraina på något vis har rätt, kanske inte helt rätt men ändå ganska rätt för ”de rysktalande måste skyddas mot Ukraina”.

Alltför många, vid det här laget nästan alla, som använder orden i samband med Ukraina – och det är där de används mest – bär på en illa dold putinism.

Tuva

Tuva är en så kallad delrepublik i Ryssland. Den är belägen mellan delrepublikerna Altaj och Burjatien, som jag talat om här tidigare. I söder gränsar Tuva mot Mongoliet.

Landet är mycket bergigt och därför också glest befolkat. Tuva har bara lite drygt 300 000 invånare enligt en folkräkning från 2010. Huvudstaden heter Kyzyl och den ligger där stora och lilla Jenisej flyter samman och den största religionen i landet är buddhismen eller mera exakt den tibetanska buddismen. Under stalinismen försökte kolonialherrarna utplåna buddhismen och även schamanismen.

Befolkningen består till ungefär 70% av tuvinier och det största språket är tuvinska. Tuvinskan är ett turkspråk och det är liksom turkiskan ett agglutinerande språk, det vill säga att affix med olika grammatiska funktioner fogas till ordstammarna vilket bland annat får till följd att orden kan bli mycket långa. Språket har sju kasus. Språket har klarat sig relativt bra mot det ryska kolonialspråket eftersom landet till stora delar är svårtillgängligt och byarna ligger långt ifrån varandra.

Tuva är en fattig region och medellivslängden är en av de lägsta i Ryska federationen. 1994 låg medellivslängden för män på under 50 år. Ryssland tar en oproportionerlig del av sina soldater till anfallskriget på Ukraina från Tuva. Det har förekommit protester mot detta i Kyzyl och människor har fängslats.

Varje land har sina skamfläckar, Tuva har Sergei Shoigu. Må han elimineras från sin post. Och viktigare: Må Tuva bli fritt!

Britanac – en matta till

Miki och jag arbetar vidare med att inreda vårt hem, så liksom förra söndagen tog vi oss till den speciella söndagsmarknaden på Britanski trg. Egentligen var det badväder men ja, man kan inte alltid ligga och plaska i Jaruns vatten och jag drömmer ju om att täcka golven här med nomadmattor. Först strövade vi omkring lite planlöst och jag tittade på böcker och Mik spred skräck med att jaga duvor och morra åt hanhundar med ”fel” lukt.

Men så fick vi eller i alla fall jag nog av velandet och vi tog sikte på vårt mattstånd. Nu är vi kända där och paret som säljer mattor vet att Miki heter Miki. Jag tittade på två mattor och bestämde mig för den ena. Så här går det säkert inte till när man med allvarligt sinne köper mattor. För snabbt, för sorglöst, väl. Men om man hittar så hittar man.

Miki verkade godkänna den, nu måste jag bara hindra honom från att vässa klorna på den. Han är ju lite katt eller kanske till och med lodjur.

Efter inköpet la jag den hoprullade mattan på ena axeln och kände mig strax som en som vet hur man bär en matta över gator och torg. Och så satte vi oss i ett av de soliga, kanske alltför soliga kaféerna mitt emot torget. Men det fanns en strimma skugga åt Miki och vatten fick han.