Vår trappuppgång har sin enkla charm. När vi flyttade in här i maj luktade den ännu av bazga (fläder), sedan har den luktat hö och fikon och ibland lite illa av något. Nu är det ganska luktlöst och novembersolen lyser milt genom gårdsdörren och trappfönstret. Vi har tre katter och en hund som grannar – ja, några människor också – så för Miki är livet här mycket spännande.
Det finns mycket saker i trapphuset: cyklar, potatissäckar, en stor hemlighetsfull kista och gamla möbler och ibland står det skor utanför lägenhetsdörrarna.
Fönstret skyms till stor del av fikonträdet och om sommaren brukade den svarta katten ligga i skuggan av trädet på det lilla ”dörrtaket”. Ibland mötte kattens gula blick Miki här. Nu tycker nog katten det är för kallt att ligga på det där taket men Miki hoppas alltid på ett plötsligt svindlande blickmöte. Varje gång vi går förbi.
