Kategori: Litteratur

En dag i förra veckan var det omprov i muntlig framställning för studenterna i årskurs två. Mellan två av dem uppstod en stor lucka, så jag såg mig om i arbetsrummet efter något att läsa. Jag fann en antologi utgiven av Svenska litteratursällskapet i Finland och började bläddra i den. Snart visste jag vilken av texterna jag ville läsa. Det var ”Hapensaari i dikten” en text om Emil Zilliacus och gården Hapensaaris plats i hans diktning. Essän är skriven av sonen Henrik Zilliacus.

Texten börjar med den här dikten ur debutsamlingen ”Offereld”:

Solförfylld och ekomsusad
står min gård på fruktbar grund.
Fjärden, blå och böljekrusad,
omger den, och vik och sund.

Under junidagar regna
aplarna sin vita blom.
Granars gröna häckar hägna
höstens röda rikedom.

Gyllne löven lönnar, lindar
ned på parkens gångar strö.
Högt mot fönstren nordanvindar
hopa vinterns vita snö.

Trötta tankar, sjuka sinnen
sövas där till stilla ro.
Blödande och ljuva minnen
i de låga rummen bo.

Luften var tjock och tät i det trånga, övermöblerade arbetsrummet, utanför lutade solvärmen tung mot rutan och jag sökte och fann svalka i denna djupt nordiska rad: ”Fjärden, blå och böljekrusad”.

en fjärd från min "blåa period"

Så här djärvt avslutar Henrik Zilliacus förresten sin betraktelse:

Karelens Ithaka har man kallat Hapensaari. Uttrycket är väl underbyggt. Ändå tror jag att det vore mera i samklang med Emil Zilliacus känslovärld att tala om Ithaka som Greklands Hapensaari.

Genom något i det som händer här kom jag att tänka på denna svindlande dikt av den litauiska poeten Sigitas Geda igen:

Basho, höst i en japansk by

I samma ögonblick

som den 98-åriga

kråkan

sätter sig

på den lövlösa

grenen –

börjar hösten

i världsalltet

°°

ur antologin ”Bortom det låsta havet – poesi från ett litauiskt nittonhundratal”

°°

Tyvärr vet jag inte vem som ligger bakom den svenska översättningen. Någon som vet?

Tillägg efter att jag fått svar på min fråga: förlaget är Ariel och översättningen är gjord av Loreta Burnyte och Mikael Nydahl.

Ytterligare ett tillägg (13.9): Mikael Nydahl berättade idag att det är Ivo Iliste som gjort översättningen i samarbete med Sigitas Geda själv.

Under den här druvklasen som hänger från en vinranka på en sluttning ner mot den gröna Mrežnica läser jag en liten dikt av Friedrich von Hagedorn. Det är en dikt om mannen och hans förhållanden till flickan och till vinet. Dessa två vill gå skilda vägar och mannen befinner sig i valets kval. Flickan kan ge honom en större glädje men vinet är lättare att få. Bilden ovanför föreställer försöksvis flickan och vinet som ett.

Der Wettstreit

Mein Mädchen und mein Wein,
Die wollen sich entzwein.
Ob ich den Zwist entscheide,
Wird noch die Frage sein.
Ich suche mich durch Beide
Im Stillen zu erfreun.
Sie gibt mir größre Freude:
Doch öftre gibt der Wein.

Friedrich von Hagedorn (1708-1754)

Jag läser en dikt om ”sommartråden” som löper över landet mellan mig och dig eller honom och henne:

Der Sommerfaden

Da fliegt, als wir im Felde gehen,
Ein Sommerfaden über Land,
Ein leicht und licht Gespenst der Feen,
Und knüpft von mir zu ihr ein Band.
Ich nehm’ ihn für ein günstig Zeichen,
Ein Zeichen, wie die Lieb’ es braucht.
O Hoffnungen der Hoffnungsreichen,
Aus Duft gewebt, von Luft zerhaucht!

Ludwig Uhland (1787-1862)

utkanten av Ljubljana strax under det lilla berget Rožnik, mitten av augusti

Det har talats mycket om Uwe Tellkamps Der Turm, här i Sverige speciellt efter att Aimée Delblancs svenska översättning kom i våras. Jag har inte hunnit läsa romanen ännu, men jag vill ändå visa upp ett fantastiskt textställe ur den:

”Sagen Sie, Betten haben Sie wohl keine mehr?” – ”Nee”, antwortete der in einen blaugrauen Kittel gekleidete Herr Priebsch, ”hier gibt’s nur keine Winterreifen. Keine Betten gibt’s im Möbelladen. Und auch dort werden Sie kein Glück haben, denn Betten werden ja hierzulande nicht mehr hergestellt.” – ”Sachense bloß. Und wieso?” – ”Ganz einfach, nicht nötig! Die Volksarmee steht auf Friedenswacht, der Intellekt ist auf Rosen gebettet, die Politiker schlafen im Ausland, die Rentner im Westen, die Künstler ruhen sich auf ihren Lorbeeren aus, die Partei schläft nie – und der Rest sitzt!”

Se här två svenskspråkiga recensioner av boken, den ena skriven i anslutning till att originalet publicerades, den andra när översättningen just kommit:

av Martin Lagerholm

av Jens Christian Brandt