Någon gång i slutet av september förra året läste jag för första gången diktsamlingen ”Tingens bok” av Aleš Šteger.
Under läsningens gång skrev jag några rader om den här under pausträdet och på slutet mumlade jag något om att vi i en framtid kanske kunde läsa dikten ”Knutar” tillsammans och nu är framtiden här, så vi kan läsa loss på knutarna:
Knutar
Det finns knutar vars konst du kan utantill.
Och sådana som kommer från Smyrna.
Det finns systrar som du inte kan befria ur minnet.
Och bröder som är bundna vid dig rygg mot rygg.
Och mödrar som är vävda till utslitna koftor.
Och fäder som om natten vrider och vänder sig i sina egna fällor.
Men med dessa knutar är det som om någon
I hemlighet dragit repet genom ditt öra.
Som om du själv är detta rep och knutarna din familj.
De är inte av det gordiska släktet och de kommer inte från Smyrna.
De är från när och fjärran och med lätthet och med svårighet
Har de flyttat in i dig. Nyligen sedan tidernas begynnelse.
Var tålmodig med dina knutar.
Låt dem växa, låt dem dras åt i lugn och ro.
Det kommer en dag då repet reser sig i slummerns tystnad.
Som en fakir kryper du ut ur dig själv.
(översättning från slovenskan – Morgan Nilsson, förlag – Rámus)
