Aleš Šteger: Knutar

Någon gång i slutet av september förra året läste jag för första gången diktsamlingen ”Tingens bok” av Aleš Šteger.

Tingens bok

Under läsningens gång skrev jag några rader om den här under pausträdet och på slutet mumlade jag något om att vi i en framtid kanske kunde läsa dikten ”Knutar” tillsammans och nu är framtiden här, så vi kan läsa loss på knutarna:

Knutar

Det finns knutar vars konst du kan utantill.
Och sådana som kommer från Smyrna.

Det finns systrar som du inte kan befria ur minnet.
Och bröder som är bundna vid dig rygg mot rygg.

Och mödrar som är vävda till utslitna koftor.
Och fäder som om natten vrider och vänder sig i sina egna fällor.

Men med dessa knutar är det som om någon
I hemlighet dragit repet genom ditt öra.

Som om du själv är detta rep och knutarna din familj.
De är inte av det gordiska släktet och de kommer inte från Smyrna.

De är från när och fjärran och med lätthet och med svårighet
Har de flyttat in i dig. Nyligen sedan tidernas begynnelse.

Var tålmodig med dina knutar.
Låt dem växa, låt dem dras åt i lugn och ro.

Det kommer en dag då repet reser sig i slummerns tystnad.
Som en fakir kryper du ut ur dig själv.

(översättning från slovenskan – Morgan Nilsson, förlag – Rámus)

5 tankar om “Aleš Šteger: Knutar

  1. ”Nyligen sedan tidernas begynnelse.” Vackert! Ja, kanske borde man beväpna sig med tålamod inför sin egen utveckling…och inse att knutarna är en del av livet, men inte oupplösliga…

  2. Marita,

    den meningen tyckte jag också om. Sedan känner jag något särskilt när jag läser de två sista raderna:

    *Det kommer en dag då repet reser sig i slummerns tystnad.
    Som en fakir kryper du ut ur dig själv.*

    Den nästsista raden får mig dessutom att tänka på Bertil Malmbergs dikt ”Upprätte ormen”. Den är helt annorlunda, men associationer bryr sig inte om futtigheter som likheter och olikheter:

    *Upprätte ormen
    bär skönhetens krona.
    Härligt ur avgrunden
    strängarna tona.
    Hymnen som sanningens
    ära förkunnar
    sjunges i djupet
    av ljugande munnar.
    Osedd av ögon
    fast mejslad för evigt
    mejslad i lönndom
    för evigt för evigt –
    vanärans hemliga
    mästarstämpel
    präglar den stenen
    som bär ett tempel.*

  3. Vilket snyggt omslag! (Bortsett från typsnittet) Och jag som helt missat Malmberg tar del av honom via dig.

  4. Håkan,

    är det mitt vodkaglas du gillar? Ja, fult typsnitt, det är det allt. Vad gäller Malmberg så är han nästan ny för mig också – jag läser honom så att säga ”inför öppen ridå”.

Kommentera