I sydvästhörnet av det sorbiska området ligger Kamenz (på sorbiska Kamjenc). Staden började under 1100-talet sin existens som borg vid Via Regia, en av de stora medeltida europeiska handelsvägarna. 1225 finns stadsnamnet för första gången dokumenterat och 1346 anslöt sig Kamenz till Oberlausitzer Sechsstädtebund. De övriga städerna i förbundet var Bautzen, Görlitz, Zittau, Löbau och Lauban (numera Lubań).
Rathaus
Hauptkirche Sankt Marien
Stadens store son är dramtikern och diktaren Gotthold Ephraim Lessing (1729-1781).
Lessings födelsehus brann ner 1842. Där finns nu ”Lessing-Gedenkstätte”.
Lessings kanske mest kända drama är ”Nathan der Weise”, ett drama som försetts med genrebeteckningen ”dramatisches Gedicht”. I den långa och ganska komplicerade handlingen där finns den bekanta ringparabeln invävd. Den är egentligen en monolog, som utlöses av att sultanen Saladin ställer en fråga till den gamle vise juden Nathan: ”Vilken är den rätta religionen, judendomen, kristendomen eller islam?” Och Nathan svarar med att berätta en historia, som innehåller ungefär det här: ”Det var en gång en rik och mäktig man som hade en mycket vacker och värdefull ring. Ringen hade också den egenskapen att den gjorde sin ägare till en god människa. Denna ring var det som mannen satte högst av allt han ägde och han bestämde sig för att den skulle stanna inom familjen för alltid. Den av hans söner som han ansåg förtjäna det bäst skulle ärva ringen efter honom och denne skulle också bli överhuvud för hela släkten. Så skedde också. Och sedan gick ringen i arv på samma sätt till generation efter generation tills den hamnade hos en man som hade tre söner som han alla älskade lika högt. När han kände att han inte hade lång tid kvar att leva fattade han ett beslut. Han lät kalla till sig landets bäste guldsmed och denne fick i uppdrag att göra två exakta kopior av ringen. Det lyckades och när den rike mannen sedan låg för döden kom sönerna till honom en och en och han gav var och en av dem en ring. När fadern dött frågade sig de tre sönerna, vilken av dem som hade den rätta ringen och vem av dem som var den rättmätige arvtagaren. Men hur de än granskade ringarna kunde de inte avgöra vilken av dem som var den ursprungliga. Slutligen gick de till en domare för att låta honom avgöra saken och det svar Lessing lagt i domarens mun är ett slags koncentrat av idén om religiös tolerans – lika aktuellt idag som någonsin: ”Må var och en av er genom sitt liv visa att hans ring är den rätta.”
Es strebe von euch jeder um die Wette,
Die Kraft des Steins in seinem Ring an Tag
Zu legen! Komme dieser Kraft mit Sanftmut,
Mit herzlicher Verträglichkeit, mit Wohltun,
Mit innigster Ergebenheit in Gott
Zu Hilf’!
