tiger vi guld.


tiger vi guld.


Under några dagar har det ibland kommit in en fläkt av vår i luften här. Då och då har vi sett solen och någon gång har den också värmt oss lite grann. Kanske är det här den sista vårdagen innan vintern kommer på allvar.
Jag går ofta till kärret. Där härskar en tid som inte är människans. Där avverkas inga träd, där kör aldrig någon traktor, där går inga människor. Ibland korsar älgen kärret och rådjuren rör sig försiktigt i kanten. Kärrgräset är som fuktigt ullgran med små silverstänk i den veka vårsolen. Björkarna ser magra ut så här utan lövdräkt och ensamma, även om de så är många. Marken andas ut tunna stråk av multnad men också av friskhet. Här har vi urtid.

Idag är det en stormig gråkall dag, så jag flyr bort in i gamla vildsvinsbilder från en vår för några år sedan. Se så starka, så hårt packade och egensinniga de ser ut där de energiskt kilar fram på överraskande smäckra ben i den ljusa bokskogen. De äger allt här, långt in bland rötterna.


Och fler blir de. Livet börjar i fina aprikosfärgade ränder:

Och de här vilda svinen vet något om gemenskap och sträv god vila:

Ingen där – ingen där heller – här kanske…



PS När ni sett filmen föreslår jag att ni går till Justynas sida och läser söndagens text ”Hur kan litteraturen gestalta nationell identitet?”, där bland annat begreppet ”invandrarlitteratur” diskuteras på ett intressant sätt.
Mörkerdans som livsdans
Elva tankar om den bruna tonen.
Jag häver mig och längtar
till de ljusa stunderna.
Räknar dagar och nätter.
Oscura-danza come vita-danza
Undici pensieri del colore della terra.
Cresce la bramosia
per attimi di luce.
Conto i giorni e le notti.
.
.
.
Foto: Rossella Iannone
Text: Thomas Nydahl
Översättning: Bodil Zalesky & Rossella Iannone
PS Det här är en sida ur en kommande bok.