Kategori: Bilder/bildkonst

Så orubblig som stenen står i vågorna är sagans kämpe Orlando…

E, stretto come un scoglio a l’onde saldo
Che non se crolla dal vento marino

Orlando innamorato I: 27:6

Under några Varbergsdagar har jag ägnat mig åt att läsa ”Orlando innamorato”. Jag har läst och jag har gått vid havet. Varje morgon gick Londi och jag den vanliga vägen ner över heden.

Se här vad vi såg under den första morgonvandringen:

En skymt av Stora Apelviken uppifrån Hästhagabergen

Småvågor rullar in över Lilla Apelvikens gråa sand

Guppande änder och ett avlägset segel – lite skagenaktigt ljus kanske

Blick från Subbeberget – mot söder

Våra granmörka skogar här uppe är oftast ganska allvarliga eller till och med dystra. I andra landskap är det lättare att finna något glättigt eller sprudlande: öppna ljusfyllda landskap, solglitter i havsbandet eller lekfulla flodmeandrar kastar med en axelryckning av sig allvaret som vore det ingenting alls.

Men också djupt inne i skogen finns på sina ställen en öppen glänta eller ett blankt litet vatten som fångar upp glimtar av glädje. Fast kanske är den här glädjen av ett annat och mera stillsamt slag.

Det är länge sedan jag såg någon av älgarna i skogen här. Ja, jag vet att två blev skjutna i höstas, men konstigt ändå att ingen synts till på månader. Fast nu har Londi och jag upptäckt var de som är kvar håller till, ibland åtminstone. Det är vid Hagatorpet – där kan man se flera älglegor, så länge det finns någon rest av den senaste snön kvar i alla fall. Här är en:

Istäcket över den stora vattensamlingen på fältet har blivit tunnare igen och vi trampar fram knäckande och spräckande det spröda islagret. Londi tycker först inte riktigt om den här isknakande gången,

men snart vänjer hon sig och får in en stadig rytm:

Spåret vi dragit upp har blivit till en liten spegelgata över isen, något för skogsbrynet att fördubbla sig i:

Inspirerad av Jorun som tagit vackra stillbilder på olika fåglar hos sig – en av dem var gulsparv – har jag tagit lite fågelbilder i blötsnöyran från köksfönstret här. Det har blivit mer av irrbilder och flygfórton, men jag undrar om inte en del, eller kanske alla, i det ivriga sällskapet här också är just gulsparvar. Plötsligt fick de allesammans lust att plundra den illa medfarna julkärven på – jag undrar vad.