Hälsning från Prag – Eliška Krásnohorská

Igår nådde mig en hälsning från Prag med den här bilden:

Krásnohorská

Jag läser om den avbildade kvinnan som står där så stram och allvarlig i sin stengestalt bland parkens lummiga träd. Hon heter Eliška Krásnohorská eller egentligen Alžběta Pechová (eller Henriette Pech?) och hon levde mellan 1847 och 1926, en tid då det knappast fanns någon plats i världen för en kvinnlig intellektuell och det var en sådan hon var. Klara Johanson dyker upp i mina tankar under läsningen av den lilla texten jag hittat. Eliška är en syster eller föregångare till Klara, tänker jag. Deras vägar var på många sätt olika, men ändå så lika.

Eliška utbildade sig i musikvetenskap och sång och var en tid sångerska, läser jag. Hon skrev libretton för bland andra Smetana och Bendl. En mångkonstnär vill jag kalla henne: hon var förutom sångerska och librettist lyriker och kritiker, hon var Prags första kvinnliga jounalist, hon var under 35 år redaktör för kvinnotidskriften ”Ženské listy”, hon var en ledande gestalt inom den tjeckiska kvinnofrigörelsen, hon grundade det första tjeckiska gymnasiet för flickor och hon översatte skönlitteratur från polska, ryska, engelska, tyska och franska.

Här finns lite mer att läsa om henne.

Nu frågar jag er som läser det här: Är det någon som vet något mer än detta lilla summariska om Eliška Krásnohorská? Det känns som om detta bara kan vara den allra första början på något…

De avlidna barnens kollektiva bön i byn Paterai

Idag får den litauiske poeten Sigitas Geda tala, så ska jag tiga:

De avlidna barnens kollektiva bön i byn Paterai

Kanske skulle ändå någon kunna – förvandla sig
till en liten sparv ifrån vår barndom –
och åt oss – hämta – syrliga päron –
från Petrukas gamla päronträd –
vid sjön?

Skallarna i dessa gravar – så
stora – och vi har –
varit så små

ur ”Bortom det låsta havet – poesi från ett litauiskt nittonhundratal”

Sigitas

Norskens brygga

Sommarens första bad – ja, inte för Londi men väl för mig. Iskallt och härligt! Solgasset gjorde så att jag inte alls kunde frysa, när jag kom ur vattnets isgrepp. Och för att en labrador ska tycka att det är kallt behövs det något annat.

Londi med pinne

Det här är Norskens brygga – den heter så för att det var en norrman som gjorde något här, men jag vet inte om det var han som byggde bryggan.

bryggan rak

Vattnet är Vassbotten, Vänerns sydligaste spets. Vassigt är här men bryggan blir mindre bryggig för varje år som går.

bryggan vass

Och där hänger min jacka, jag trodde jag skulle behöva den på hemvägen, men det var fel.

bryggan jacka

Jag kastar och Londi hämtar pinne efter pinne och vi är lyckliga.

Londi under bryggan

Förr fanns här ett tegelbruk – kanske var det en norrman som ägde det. Det fanns visst fem tegelbruk i och kring Vänersborg för så där hundra år sedan. För två somrar sedan gick jag här med en gammal före detta tegelbruksarbetare. Han visade mig ruinerna och berättade om arbetet i bruket, men nu minns jag inte så mycket av vad han sa längre. Förra sommaren dog han, så jag kan inte fråga om…

tegelbruket

Ett sportstycke

Javisst, titeln här är ett slags Jelineckerei och strax ska jag hälla upp en portion ur ”Ein Sportstück”. Bitte sehr:

Sport! Det Sport ist die Organisation menschlicher Unmündigkeit, welche in siebzigtausend Personen gesammelt und dann über ein paar Millionen daheim vor den Bildschirmen ausgegossen wird. ja, wie begossene Pudel schleichen die dann am Montag früh wieder in die Arbeit.

Lite Kantigt det hela också, eller hur?

Men det här var bara en krumbukt. Nu till saken: Jag har funderat lite på olika bollsporters namn, utan att googla eller slå upp någonstans, så kanske behöver det jag kommit fram till rättas till. Jag har valt ut tre sporter: hockey, bandy och tennis. Namnen ”hockey” och ”bandy” låter intressanta och lite barnsliga och har väl släkttycke. Så här tror jag att etymologin ser ut hos dem: Hockey spelas med krokig eller hakformad klubba – namnet kommer från engelskans ”hooked”. Bandy spelas med en böjd klubba – namnet kommer från engelskans ”bent”. Och nu till tennis. Här är det lite mer raffinerat, det är inte slagverktyget som fått ge namn åt sporten utan en gest eller en invit. På franska. Någon slår en boll och säger artigt till sin mot/medspelare: ”Tenez!”

bollkatt