Hälsning från Prag – Elfriede Jelineková

![mikro](/wp-content/sportstyk00.jpg @alignleft)Pausträdets utsände (självutsände) korrespondent r bjuder oss här på inblickar i en Jelinekföreställning i Prag:

I Prags Metro såg jag i tisdags att Elfriede Jelinekovás Sportštyk skulle ha repris på fredag på Komediteater.

Den skulle jag se, hennes Pianolärare kunde jag inte läsa.

Ikväll var det dags. Scenen var uppbyggd över salongen, på en sida en bänk, öltapp och en kastrull med korv och på motsatta sida samma ställning som domaren på tennismatcher huserar i. För fotbollens skull två symboliska mål. Vi satt på scenen i trästolar. Ok, det har jag sett förr…

På scenen är fyra kvinnor varav den ena är författarinna och sex män i fotbollskläder, vi börjar i omklädningsrummet. En kvinna i trikåer och med depilerad kropp vill vara med grabbarna. Sexuella anspelningar samt kroppsvisning pågår ända till våldtäkten.

Då går vi vidare till sporten som inkörsport till krig och våld som vi får uppleva både verbalt och sceniskt. Vid det här laget slutar prepubertalt fnitter i publiken. Man utser en man i gänget till att bli misshandlad. Mamma får stå till svars för varför pojken skulle spela med i laget samtidigt som hon vill ha honom hemma hos sig och bilda ett vackert leende par för all framtid.Misshandel.Lite fetisch kan man ha, man spottar öl på den misshandlade mannen som sedan får mikrofon inkört i munnen och blir tyst en bra stund. Talande och bildligt.

Skådespelarna äter korv och dricker öl. Nu delas det öl bland publiken och då jag får min beskärda del blir jag genast mera positivt inställd. Kanske en korv också och röka som skådespelarna gör hela tiden?

Författarinnan får stå till svars som författare, en som har åsikter, en domare. Även hon utsätts för fysiskt våld. Så nära har du väl aldrig varit med förr, frågar man henne.

Nu piggnar den misshandlade mannen till och bildar tillsammans med en kvinna Pietá. Vackert. Sång, kyrklocka som vid mässan skanderar där. Gruppvåld, gängbildning verbalt och mera misshandel på scenen.

Vidare då, nu blir det duschen efter matchen. Avklädning, två män på scenen. Spänningen stiger och den ena blir så småningom näck, fast han skyler sig. Däremot vill han inte böja sig efter tvålen, den fick han få framsträckt. Elfriede då! Fast (skåde)spelarna frågar, har vi verkligen spelat? Varför duscha?

Skådespelet eller diskussionen avslutas med författarinnans monolog om barndomen, fadern och en tack till det Nobla priset.

Alla har vi en mor och jag är glad att vara född som man. En omskakande upplevelse var det, Jelinek stegrar skickligt i pjäsen. Min inställning till Jelinek är nu helt annorlunda trots att någon bok av henne tänker jag inte läsa. Det Nobla priset är henne väl unnat!!

Kvällen avslutades för min del med en gulasch Hos Vejvodů som har godare öl än U dvou koček men vars gulasch är fabelhaft, alltså felsatsning. Så på vägen hem kunde jag ha en Elfriedemonolog om detta.

En länk till teatern ifall någon vill se pjäsen, det finns några repriser kvar.

r

Sportstück

4 tankar om “Hälsning från Prag – Elfriede Jelineková

  1. Direkt efter att jag läst texten på Elfriede Jelinecks sida, gick jag till din Blog och fann, lite till min förvåning, referatet av en Jelineckpjäse som din ”självutsände” skribent sett i Prag. Något av ett sammanträffande, tycker jag i alla fall.

  2. Ja, det kan man verkligen säga, ursäkta min sega hjärna – jag tänkte något fånigt om länkar och sådant där…

Kommentarer avstängda.