Angelo Branduardi: La pulce d’acqua

Angelo Branduardi är en italiensk cantautore (jag undviker att använda det krångliga ”svenska” ordet ”singer-songwriter”), en poet av ett alldeles egenartat slag. Hans sånger bär något nordiskt och i tiden avlägset i sig. Han lever i medeltiden. Han känner alla trädens och blommornas namn, han sjunger om granar och lindar. Och alla de minsta krypen och skuggvarelserna dansar runt i det han sjunger. Det här är sången om vattenloppan – du förlorade din skugga när du böjde dig för djupt över bäckens vatten, men vattenloppen – som tog den – ska ge dig den tillbaka…

La pulce d’acqua

È la pulce d’acqua
che l’ombra ti rubò
e tu ora sei malato
e la mosca d’autunno
che hai schiacciato
non ti perdonerà.
Sull’acqua del ruscello
forse tu troppo ti sei chinato,
tu chiami la tua ombra,
ma lei non ritornerà.
È la pulce d’acqua
che l’ombra ti rubò
e tu ora sei malato
e la serpe verde
che hai schiacciato
non ti perdonerà.
E allora devi a lungo cantare
per farti perdonare
e la pulce d’acqua che lo sa
l’ombra ti renderà.

Och här kan ni lyssna till sången om vattenloppan.

AB
Angelo Branduardi

Sverige, Norge, Danmark – enligt Karel Čapek

Jag gör en resa i Norden under ledning av Karel Čapek (1890-1938), av hans ord och tecknarhand. Boken heter ”Nordlandreise” i den tyska version jag har här och jag kan inte hitta någon tjeckisk ursprungstitel, fast den ju måste ha en sådan och det står ingenting om vem som översatt boken. Märkligt. Och något utgivningsår hittar jag inte heller. Kanske vet någon läsare mer här.

bok

Både text och teckningar är så stiliserade, på ett så vänligt ironiskt sätt stiliserade, att man genast utan vidare både tror att allt är sant och att ingenting kan vara så här. Det är så sant så det är inte sant.

Det här är Sveriges linjer:

Sverige

Och detta är Norges streck:

Norge

Danmarks horisonter:

Danmark

Svenska slott och borgar står mitt i orörliga sjöar för att spegla sin skönhet, inte för att vara svåra att erövra, får vi veta:

slott

Här har Čapeks ritstift raspat fram lite svenska granar – granigare går det nog inte:

granskog

I Danmark finns sådana här små trädremsor i stället för skog:

dansk skog

Och från Norge, det land som fyller större delen av den här boken, vill jag bjuda på slutbilden med en liten textbit under:

Troms

• • •

Här finns för den intresserade bilder från en underbar hundhistoria av Čapek.

En svan ger sig av

svan

Det här är viken på insidan av Dalaborgs fästning. Här bor ingen, men den här dagen simmar en svan omkring i det blåa och plockar lite förstrött i sig växter från sjöbotten. Den verkar inte ha några planer, inget mål – allt är runt och stilla och vassen böljar mjukt i höstsolen och ska inte heller någonstans.

Men så plötsligt blir allting annorlunda och det stillastående blir till riktning – svanen packar sin inre väska och ger sig av, idyllen drar upp blixtlåset och vattnet blir allvarsgrått.

svan 2

svan 3

Stenhjärtat

Om man står på den höga udden strax ovanför den plats, där rester av murarna från det medeltida fästet Dalaborg ännu sträcker ut sig, kan man se stenhjärtat ett stycke ut i Vänerhavets vatten:

stenhjärtat

En ensam roddare kommer förbi där ibland – han ror ganska snabbt och om vinden ligger på åt rätt håll bärs ljudet av årtagen långt långt.

roddaren

Just vid hjärtat stannar han till varje gång för några ögonblick och låter årorna vila i luften. Han lyssnar –

stenhjärtat

till vågorna som slår stenhjärtats slag.

Ur mitt koalbum

ko VB
Valle Brembana

Hirte (auf dem Berge).
(Variation des Kuhreihens.)

Ihr Matten, lebt wohl,
Ihr sonnigen Weiden!
Der Senne muß scheiden,
Der Sommer ist hin.
Wir fahren zu Berg, wir kommen wieder,
Wenn der Kuckuck ruft, wenn erwachen die Lieder,
Wenn mit Blumen die Erde sich kleidet neu,
Wenn die Brünnlein fließen im lieblichen Mai.
Ihr Matten, lebt wohl,
Ihr sonnigen Weiden!
Der Senne muß scheiden,
Der Sommer ist hin.

Friedrich Schiller: Wilhelm Tell, erster Aufzug, erste Szene

kor VB
Valle Brembana

kor SB
Schliersee, Bayern