Bodil Z - Bodil Zalesky

Aspsnö

25/5 -200925/5 -2009 Bodil Z 2 kommentarer

Tidigare under våren förvånades jag över asparnas hängen här. Så stora hade jag aldrig förr sett dem. Nu har hängena vitnat:

och luften är full av vita plymer som sakta singlar ner över gräs, buskar, människor och djur:

Allt emellanåt tar vinden tag i hängena och ruskar om dem och då faller skyar av sommarsnö:

In i skrymslena letar sig det vita och längs kanter av olika slag bildas bårder av flygig ull. Så här mycket snö kom det inte hit under vintern som gick:

…

PS I Salongen har vi inlett en ny serie – som är tänkt att löpa parallellt med allt annat som händer där – en serie texter skrivna av mycket unga skribenter (mellan 15 och 20 år ungefär). Den första är skriven av Sara Öberg och den handlar om ”Kärleken är dödens motsats” av Roberto Saviano.

Paul Celan: Die hellen Steine

24/5 -200928/5 -2009 Bodil Z 6 kommentarer

Jag läser en dikt av Paul Celan igen, ”Die hellen Steine” ur diktsamlingen ”Die Niemandsrose”. Och jag har gjort ett försök att översätta den (ja, jag ser bristerna i det som blev).

DIE HELLEN
STEINE gehn durch die Luft, die hell-
weißen, die Licht-
bringer.

Sie wollen
nicht niedergehen, nicht stürzen,
nicht treffen. Sie gehen
auf,
wie die geringen
Heckenrosen, so tun sie sich auf,
sie schweben
dir zu, du meine Leise,
du meine Wahre –:

ich seh dich, du pflückst sie mit meinen
neuen, meinen
Jedermannshänden, du tust sie
ins Abermals-Helle, das niemand
zu weinen braucht noch zu nennen.

…

DE LJUSA
STENARNA går genom luften, de klar-
vita, ljus-
bärarna.

De vill inte sjunka ned, inte störta,
inte träffa. De går
upp,
som de enkla
törnrosorna, så öppnar de sig,
de svävar
mot dig, du min Tysta,
du min Sanna –:

jag ser dig, du plockar dem med mina
nya, mina
var-mans-händer, du för dem
till det återigen-ljusa, så att ingen
behöver gråta och ingen nämna.

ljus över spindelväv med aspsnö

Och i detta ljus- och Celan-sammanhang vill jag passa på att visa på ett evenemang i Julia Romanowskas salong ikväll. Några rader ur programmet:

Söndagen den 24 maj, klockan 19.00 konsert – schibbolet "Ljuset och skuggan" med tonsättaren Rachel Galinne.

Textinterfolieringar av Paul Celan, Edmond Jabès, Bruno Schulz

Musik:
En sonat av ljus för violin och piano (2009)

Alldeles nyskrivet verk som Rachel Galinne komponerat särskilt för detta tillfälle och tillägnat Semmy Stahlhammer

Här kan ni läsa mera.

Benno Ohnesorgs död – nya fakta

23/5 -200927/5 -2009 Bodil Z 19 kommentarer

Under en demonstration i Västberlin mot shahens besök där den 2 juni 1967 dödades den 26-årige studenten Benno Ohnesorg under ännu ouppklarade omständigheter av Karl-Heinz Kurras, en högt uppsatt polis i staden. Dödsskjutning kom sedan att få stor betydelse för radikaliseringen av den västtyska studentrörelsen. Detta innebar en markant ökning av våldet från studentrörelsens sida och i händelsens spår utvecklades så småningom RAF.

Under de senaste dagarna har nya fakta om gärningsmannen offentliggjorts. Karl-Heinz Kurras var sedan 1955 medarbetare i den östtyska organisationen Stasi. I Süddeutsche Zeitung från i förrgår kan man bland annat läsa detta ur samarbetsavtalet mellan Kurras och Stasi:

Wörtlich schreibt Kurras: "Aus der Erkenntnis heraus, dass ich als Angehöriger der (West-Berliner) Polizei keiner guten Sache diene, habe ich mich entschlossen, meine Arbeitskraft dem Friedenslager zur Verfügung zu stellen." An anderer Stelle ist im Dokument zu lesen: "Ich bin bereit, dem mir bekannten Vertreter für Staatssicherheit Vorkommnisse aus der Polizei wahrheitsgemäß zu berichten."

Ordaggrant skriver Kurras: ”Med utgångspunkt från insikten om att jag som medlem av (den västberlinska) polisen inte tjänar någon god sak, har jag beslutat mig för att ställa mina krafter till den fredliga sidans förfogande.” På ett annat ställe i dokumentet kan man läsa: ”Jag är beredd att sanningsenligt berätta om sådant som inträffar inom polisen för en för mig bekant representant för Stasi.”

I samma artikel kan man läsa att Kurras 1962 ansökte om medlemssskap i SED och att han 1964 blev antagen som medlem med numret 2 002 373.

Lite längre ner i artikeln finns följande rader:

Nach dem tödlichen Schuss auf Ohnesorg funkte das MfS an Kurras: "Material sofort vernichten. Vorerst Arbeit einstellen. Betrachten Ereignis als sehr bedauerlichen Unglücksfall."

Efter det dödande skottet mot Ohnesorg telegraferade Stasi till Kurras: ”Förstör materialet omedelbart. Inställ arbetet tills vidare. Betrakar händelsen som mycket beklagligt olycksfall.”

Hela artikeln finns att läsa här.

En rad tyska tidningar, tidskrifter och TV-kanaler har de senaste dagarna rapporterat om upptäckten av Kurras samarbete med Stasi. Jag har samlat länkar till några av texterna här:

I svenska Wikipedia har man också lagt till några rader om upptäckten.

Visserligen står det ingenstans att det förekommit en direkt order från Stasi till Kurras att döda Ohnesorg, men det betyder naturligtvis inte att en sådan inte kan ha funnits. Och oberoende av vad som direkt låg bakom dödsskjutningen, så förändrar avslöjandet av Kurras som Stasi-spion på ett markant sätt bilden av utvecklingen av den västtyska studentrörelsen vid den här tiden. Detta kan vara början till en omvärdering av hela epoken.

Underligt nog sägs ingenting om detta i svenska media. Eller är det kanske inte alls underligt?

PS Nu – den 25.5 – har jag hittat en artikel om saken i Upsala Nya Tidning: Den är skriven av Niklavs Lakupins och den är mycket läsvärd.

PPS Ny uppdatering beträffande den svenska rapporteringen om fallet Kurras: Idag – den 27.5 – finns den en artikel om detta i DN.

Paradisträdet i knopp och blom

22/5 -200922/5 -2009 Bodil Z 2 kommentarer

Förra våren vilade paradisträdet och gav bara några glesa taniga blomsterknippor. Men i år lever det upp igen med full kraft och är lika rosenhimmelsvackert som för två år sedan:

16 maj

20 maj

Bland lusthus och småtempel vid Brunnsviken

21/5 -200921/5 -2009 Bodil Z 2 kommentarer

Under den gångna söndagens förmiddag tog jag mig en lång promenad på egen hand utmed Brunnsviken och runt omkring längs småvägarna och stigarna i Hagaparken. Jag ville se vackra vyer och jag ville gående ute i det fria tänka igenom och förbereda mig inför söndagkvällens Else Lasker-Schüler-evenmang. Ibland satte jag mig för en stund på en bänk nere vid vattnet eller under ett träd och läste lite i en diktsamling och lite i en biografi och funderade och ordnade mina tankar. Många stockholmare var också ute och flanerade i det gröna parklandskapet. Det rådde ett slags feststämning, men ingenting i detta var påträngande – det var lätt att sitta eller ströva en bit ifrån, lätt att var en del utan att delta. Allt kändes lätt och luftigt. Tankarna svävade och studsade hit och dit – Bellman och Fjäriln, majgröna barndomsminnen och Hagasessorna bytte plats och gungade upp och ner och jag läste Else Lasker-Schülers ”Fangt auf ihr Rosenhimmel, auf und nieder” rakt in i grönskan och ner i det glitterblåa vattnet.