Transparens är tabu på SI

Som sagt har Svenska Institutets ledning (Madeleine Sjöstedt, Monika Wirkkala, Kurt Bratteby, Ana Rudels) avlägsnat fem miljoner ur myndighetens årsbudget på ca 500 miljoner. Flyttat fem miljoner från svenskundervisningen i världen till en för alla utanför ledningsgruppen okänd plats.

För att lösa problemet med de ”försvunna” miljonerna valde man såga av en av ”SI-trädets” mest bärande grenar, nämligen svenskundervisningen vid universitet runtom i världen. Man började i smyg och har egentligen fortsatt följa smygvägen senare också. Transparens är tabu. Så småningom dök det upp kritik från olika håll och gång på gång hänvisade då SI:s ledning till budget eller regeringen. Detta fastän idéerna om sparbehov var helt interna och inte hade något alls med några minskade anslag utifrån att göra. Sedan dröjde det inte länge förrän delar av pressen sjöng med i denna visa:

”Om SI-slakt är regeringens bidrag till den linjen så är det bara att gratulera. För vill man skapa ett mer inskränkt land vars kultur spelar mindre roll i världen – ett syrefattigt Sverige enbart åt svenskarna – då är detta helt rätt väg att gå.” Expressen

”Ett sparkrav från regeringen kan leda till att svenskundervisningen på universitet utomlands utarmas.” ingress i DN (artikeln säger visserligen något annat)

Och många som hörde om nedskärningarna tyckte också att det ”säkert var regeringen”. Detta passade förstås Madeleine Sjöstedt och hennes drabanter perfekt. Man kunde lugnt gå vidare och skära och mumla om budget, regeringen och regleringsbrev.

Efter ett tag försvann uttalandena av typen: ”Vi kommer att få budgetnedskärningar från regeringen” eftersom det blev ohållbart att på ett så uppenbart sätt leka med sanningen. Fröet var ändå sått och man kunde gå vidare med vagare formuleringar:

”Med anledning av att vi behöver avvakta regeringens beslut om regleringsbrev och budget för SI:s verksamhet 2023 kommer vi att kunna lämna definitivt besked om vårt fortsatta stöd först i början av januari nästa år.”

Och inte verkar det spela någon roll att det blir ologiskt att samtidigt säga att man tvingas till skyndsamma nedskärningar som man säger att man måste avvakta. Logik är nog också tabu.

Breven och meddelandena från SI:s ledning tryfferas med antydningar om att de här nedskärningarna inte egentligen kommer från SI utan från något utifrån: kostnader, ansträngda lägen, platsbrist och stramheter i budgetläget. Och allt ”ses över”:

”För att SI:s kostnader ska rymmas inom kommande års budgetram behöver vi minska antalet stipendier till lektorer i Europa.”

”Inför 2023 behöver vi dock, precis som många andra svenska myndigheter, göra en generell översyn av budgeten, bland annat på grund av ökade kostnader.”

”Svenska institutet (SI) har ett stramt budgetläge och vi behöver se över kostnader för många av våra verksamheter.”

”Som framgår av den information som finns publicerad på SI:s webbplats ser SI över myndighetens verksamhetsbudget med anledning av ökade kostnader.”

Och frågar man registrator om varifrån sparkraven kommer i dessa dagar får man sig på sin höjd dimridåer tillsända: ”eftersom vi får nedskuret anslag inom vissa poster” och ”ett antal miljoner neddragningar på poster där bland annat finansieringen av svenskundervisningen utomlands ingår”.

Men var är nyckeln till kassaskåpet?

PS. ANSLAGEN UTIFRÅN ÄR OFÖRÄNDRADE. ALLA NEDSKÄRNINGAR AV SVENSKUNDERVISNINGAR KOMMER INIFRÅN, FRÅN SI:S LEDNING.

SKENARGUMENT

Som jag sa igår så har Svenska Institutets ledning (Madeleine Sjöstedt, Monika Wirkkala, Kurt Bratteby, Anna Rudels) manipulerat bort fem miljoner ur myndighetens årsbudget på ca 500 miljoner. Manipulerat eller ”flyttat” fem miljoner från svenskundervisningen i världen till för alla utanför ledningsgruppen okänd plats.

Låt mig nu rikta strålkastaren åt ett annat håll: Under höstens strider kring SI:s nedskärningar av kärnverksamheten har Madeleine Sjöstedt hävdat att dessa interna nedskärningar skulle bero på någon som kommer utifrån, från regeringshåll. Varje gång någon har kritiserat nedskärningsplanerna har SI svarat som en automat: ”Vi kommer att få budgetnedskärningar från regeringen”. Fast i lite ärligare stunder har man sagt att man inte kan bestämma något exakt förrän man fått budgetunderlaget. Men denna ärlighet är behäftad med märkliga fel i logiken. Varför bestämma om man inte vet?

Detta återkommande prat om kommande minskad budget var ett SKENARGUMENT. Och nu när budget är lagd, vet vi att budget är oförändrad.

ANSLAGEN UTIFRÅN ÄR OFÖRÄNDRADE. ALLA NEDSKÄRNINGAR AV SVENSKUNDERVISNINGAR KOMMER INIFRÅN, FRÅN SI:S LEDNING.

Det får väl sägas att skenargumentet var ett listigt drag och inte minst delar av den svenska pressen nappade glatt på det. Men nu är detta argument ur leken. Och så småningom väl också dess ursprung.

Att knipa åt sig fem miljoner

En och annan kanske undrar vad allt detta tal om SI:s tillkortakommanden och försyndelser handlar om. Nu vill jag därför ge en kortversion:

SI har varje år en budget på ca 500 miljoner.

Den del som går till stödet av undervisning om svenska språket och kulturen i världen har hittills uppgått till ca 13 miljoner kronor.

SI påstår sig vara i ett trängt ekonomiskt läge, men har trots detta på senare tid gjort rader av nyanställningar av kommunikatörer och informationsstrateger.

Plötsligt har man märkt att man levt över sina tillgångar och då slår man till mot något man tror man kan komma undan med, nämligen svenskundervisningen i världen (trots att det egentligen av tradition är SI:s kärnuppgift).

13 miljoner är inte mycket men det är pengar och SI får idén att ta fem miljoner därifrån för att lösa sina problem. SI TAR FEM MILJONER.

Men var ska man skära rent konkret? Man väljer stipendierna till utlandslektorerna, tar bort sju och sparar 1,4 miljoner. Man väljer en av de fyra som organiserar finansieringen av svenskundervisningen och sparar en bit till. Man skär på ytterligare några ställen. Man gör inga konsekvensanalyser. Går det så går det.

När man märker att man fått ögonen på sig säger man ”vi har ett stramt budgetläge”, ”vi måste se över kostnaderna” och ”vi prioriterar en bred service”. Och om någon frågar eller kritiserar upprepar man det och sedan upprepar man det igen.

Kurt Bratteby har ordet

Låt oss fortsätta vår genomgång av SI:s brevväxlingar angående de aviserade nedskärningarna av stödet till svenskan vid universitet utanför Sverige.

Den 13 december skrev Kurt Bratteby följande till en rad svenskinstitutioner vid universitet i Europa:

°°

”Bästa institutionschefer och lektorer i svenska språket,
 
Jag skriver till er för att informera om förestående förändringar i Svenska institutets stöd till svenskunderundervisning vid utländska universitet.
 
Svenska institutet (SI) har ett stramt budgetläge och vi behöver se över kostnader för många av våra verksamheter. Stödet till svenskundervisning i utlandet är en av de verksamheter som vi ser över. Ambitionen från vår sida är fortsatt att kunna erbjuda ett brett stöd för de studenter, lärare och institutioner som verkar inom svenskundervisningen i olika länder.
 
I rådande situation vill vi prioritera stöd till inköp av läromedel och litteratur, sommarkurser i Sverige för studenter och konferenser för lärare. För att SI:s kostnader ska rymmas inom kommande års budgetram behöver vi minska antalet stipendier till lektorer i Europa. De förändringar som vi nu informerar er om kommer att träda i kraft i samband med det nya läsåret, från hösten 2023. Vi har publicerat en kort nyhetstext om förändringarna på vår webbplats: https://si.se/forandringar-i-sis-stod-till-svenskundervisning-i-utlandet/
 
Vi kommer att ta personlig kontakt med de institutionschefer och lektorer som berörs för att informera er närmare om förändringar som berör er institution. Med anledning av att vi behöver avvakta regeringens beslut om regleringsbrev och budget för SI:s verksamhet 2023 kommer vi att kunna lämna definitivt besked om vårt fortsatta stöd först i början av januari nästa år. Jag förstår att ni som företräder institutioner med lektorer med stipendium från SI behöver få besked snart för er planering inför nästa läsår. Ni är välkomna att kontakta mig med eventuella frågor, vi återkommer till er så snart som möjligt.
 
Med vänlig hälsning, Kurt Bratteby”

°°

Chockade, oroliga och undrande svar kommer kort därefter till Bratteby från svenskinstitutionerna.

°°

Fortfarande i december, oklart exakt när eftersom registrator inte kan ge någon uppgift om detta, svarar Bratteby följande:

”Tack för brev till SI:s ledningsgrupp med anledning av aviserade förändringar i SI:s stöd till svenskundervisning i utlandet. Som framgår av den information som finns publicerad på SI:s webbplats ser SI över myndighetens verksamhetsbudget med anledning av ökade kostnader. Detta kommer bland annat att påverka stipendiestödet till svensklektorer i Europa. Vilka och hur många stipendier som kommer att dras in beslutas under januari nästa år, när vi tagit del av regeringens beslut om regleringsbrev och budget för SI:s verksamhet. (https://si.se/forandringar-i-sis-stod-till-svenskundervisning-i-utlandet/ )

Med anledning av detta har jag tillskrivit de institutioner och lektorer i Europa som kan komma att bli berörda av förändringar i SI:s stöd. Informationen har medvetet riktats till de institutioner som kan bli berörda, eftersom långt ifrån alla institutioner kommer att bli det. Jag har också mycket tydligt meddelat att vi återkommer till berörda institutioner så snart som möjligt och uppmanat dem att ta kontakt med mig med eventuella frågor. Många har också hört av sig till min kollega Monika Wirkkala och mig.

Viktigt att notera är att svensklektorerna inte är anställda av SI, utan av de lokala universiteten. I ett antal länder är lärarlönerna låga och SI har förmedlat stipendier till lektorerna för levnadsomkostnader. Att några lektorer inte längre kan få stipendier betyder inte att deras anställning därmed upphör. Sammantaget finns det uppskattningsvis ca 600 lokala lärare på institutioner runt om i världen som undervisar i svenska, endast 20 av dem uppbär idag stipendier från SI.

Från den 1 januari kommer min kollega Monika Wirkkala att ansvara för SI:s stöd till svenskundervisning i utlandet. Monika kommer att ha en dialog med alla berörda institutioner i början av januari.”

°°

Då ska vi se hur Bratteby i brev 1 motiverar nedskärningarna: Han säger ”stramt budgetläge” men inget om vad det handlar om. Sedan följer en intetsägande fras: ”vi behöver se över kostnader för många av våra verksamheter.” Därefter närmar han sig saken något: ”Stödet till svenskundervisning i utlandet är en av de verksamheter som vi ser över.” Men vad är ”se över”? Och så kommer mantrat om ”brett stöd”. Sedan får vi veta att ”den rådande situationen” gör att SI vill ”prioritera stöd till inköp av läromedel och litteratur, sommarkurser i Sverige för studenter och konferenser för lärare.” Vilken rådande situation? Nej, det får vi inte veta. Därefter drämmer han utan att ge någon motivering till med ”För att SI:s kostnader ska rymmas inom kommande års budgetram behöver vi minska antalet stipendier till lektorer i Europa.” Och fortfarande vet vi inte vilka kostnader det är fråga om. Efter detta dråpslag som alltså inte motiveras med något handfast kommer en beskrivning av nedrivningsprocessen.

Brev som uttrycker bestörtning och rådlöshet strömmar in från svenskinstitutionerna. Kan detta vara sant? Vet ni ingenting om vår verksamhet? Är detta tillåtet? etc etc

Bratteby svarar med samma formulering till alla även om det naturligtvis står olika saker i de olika breven: Än en gång meddelas att SI ”ser över” sin budget ”med anledning av ökade kostnader”. Fortfarande inget om vad det rör sig om för kostnadsökningar. Och så upprepar han att det är stipendiestödet till svensklektorer som kommer att drabbas. Fortfarande inte ett ord om varför SI vill spara just på detta som utgör en försvinnande liten del i SI:s hela budget. Sedan fortsätter han i ullstrumporna: ”Vilka och hur många stipendier som kommer att dras in beslutas under januari nästa år”. Därefter pratar han lite om att det hela är beroende av regeringens regleringsbrev, som vi tidpunkten då brevet skrevs inte kommit. Men varför kommer då dessa aviseringar före regleringsbrevet, skulle man kunna fråga sig. Mot slutet kommer den cyniska frasen: ”Att några lektorer inte längre kan få stipendier betyder inte att deras anställning därmed upphör.” Nej, de får leva på 6000 kr i månaden och det är väl inget problem?

Ja, och till sist säger han att det är Monika Wirkkala som tar över hans post efter nyår. Det är nämligen så att de här cheferna cirkulerar för att bilden inte ska bli för klar för en utomstående.

°°

Kortversionen:

Kurt Bratteby: Vi behöver dra in stipendier till svensklektoraten eftersom vi har ”ett stramt budgetläge”. Vi prioriterar ”bred service”.

Svenskinstitutionerna (i bestörtning): ????

Kurt Bratteby: Vi behöver dra in stipendier till svensklektoraten eftersom vi har ”ett stramt budgetläge”. Vi prioriterar ”bred service”.

Sjöarna vid Rakitje

Sedan en tid lever vi i den sista solskensdagen. I förrgår var den sista på länge, igår och nu idag. Så har det hållit på sedan nyår eller tidigare. Det är en trygghet i att känna till det förflutna. Framtiden har kanske fickorna fulla av kyla och regn eller något annat. Idag fick vi alla vara solens barn: Vesna, Tama, Miki och jag. Tillsammans for vi västerut, nej, inte långt, men alldeles tillräckligt. Vi for till Rakitje eller till sjöarna kring Rakitje. Ingen av oss hade varit där tidigare och ändå ligger Rakitje bara ett stenkast från Zagreb, men just här är världen så stor att också det närbelägna förblir oöverskådligt. Vesna och jag ville gå och hundarna ville leka och springa. Så vi gav oss av längs en av sjöarnas stränder.

Vi var inte ensamma för även om Rakitje är ett slags hemlighet så är det rätt många som känner till just den hemligheten. Många av de vetande satt eller stod och fiskade på platser där det var lätt att ge metspöna en bekväm lutning.

Tama skuttade då och då ner i vattnet, men vände lika kvickt igen. Miki nöjde sig med att doppa tassarna och dricka lite. Ett svanpar höll på att bli en utmaning för de båda krulliga men något spännande dök upp buskarna och förde uppmärksamheten på andra vägar.

Ett tag gick vi bland vassruggar och Tama gjorde några rusningar runt några av ruggarna medan Miki höll sig närmare oss. När jag nu ser på bilden med vassen minns jag att Vesna berättade en grotesk historia om Vuičić och hans äldste son Danilo, en historia om krigsförbrytare. Ja.

Så hade vi mer eller mindre plötsligt rundat den största sjön och vi bestämde oss för att nöja oss så och avsluta det hela med att dricka kaffe i strandbaren i solskenet. Kaffet var förstås dyrare än på Makao, men så är det ju med strandbarer.

Och sjöarna här är förstås precis som Bundek, Jarun och Savica barn till Sava.