Författare: Bodil Z

OBS! Det gäller att hålla ögonen öppna för förskjutningar i resonemangen från Svenska institutets sida. När nyheten om ledningens planerade nedskärningar av svenskan vid universitet i världen under hösten började sippra ut, möttes dessa planer av kritik från Svenska Akademien, från internationella organisationer med intresse för svenskundervisning, från pressen, från språkinstitutioner, från hotade lektorer, från en intresserad allmänhet. All denna kritik bemöttes eller tystades med ord om att det kunde bli nedskärningar i anslagen från UD och utbildningsdepartementet. Man (Madeleine Sjöstedt, Monika Wirkkala, Kurt Bratteby, Anna Rudels) pekade på kommande regleringsbrev och budget och sa: ”DET KOMMER NEDSKÄRNINGAR I ANSLAGEN eller lite försiktigare DET KAN KOMMA NEDSKÄRNINGAR I ANSLAGEN. Därför måste vi skära i just svenskan i världen.”

Nå, regleringsbrev och budget kom men här fanns inga nedskärningar. Anslagen var oförändrade.

Hur reagerade ledningen då? Jo, simsalabim, nu var det med ens DE OFÖRÄNDRADE ANSLAGEN SOM VAR PROBLEMET.

SI har tappat sitt huvudargument, det vill säga nedskärningar utifrån. Det går inte att skylla på något som inte finns, så nu flyttar SI fokus: SI GÖR NU SINA NEDSKÄRNINGAR FÖR ATT ANSLAGEN INTE ÖKAT.

SI fortsätter att mumla om interna behov av besparingar, om ökade kostnader (för lokaler och löner bland annat), men fortsätter med nyanställningar av exempelvis kommunikatörer. Inget av detta motiverar emellertid nedskärningarna av myndighetens kärnverksamhet. Det sista en organisation med självaktning som har ekonomiska problem gör är att skära i själva verksamheten, eftersom det är verksamheten som motiverar organisationens existens.

Tricket, kortversionen:

(1) Ledningen motiverar nedskärningar i stödet till svenskan i världen med nedskärningar i anslagen.

(2) Inga nedskärningar i anslagen sker.

(3) Ledningen motiverar nedskärningarna med att anslagen inte ökat.

Till er som kämpar för att svenskan i världen inte ska utsättas för någon slakt: Lyssna noga på ledningens argumentation och låt er inte förföras av detta fokusbyte.

Svenska institutets ledning har bestämt att stipendiestödet till tre svensklektorat (Prag, Bukarest, Lille) ska dras in från och med höstterminen. Ytterligare ett (Strasbourg) ska dras in hösten 2024.

Svensklektorerna i de länder som får stipendier har låga lokala löner, en lektor i Belgrad tjänar till exempel 6000 kronor i månaden. Stipendiet ligger på 220 000 kronor årligen i Central- och Sydösteuropa och är inte pensionsgrundande. Svenska institutet har beslutat att från och med i år minska dessa stipendier med 20 000 kronor.

Svenska institutets budget ligger som helhet på ca 500 miljoner. Av dessa miljoner gick fram till i år närmare 13 till svenskan i världen: Nu har SI – för att spara? – sänkt detta stöd till under åtta miljoner.

Dessa mycket skadliga ingrepp i kärnverksamheten motiveras, i den mån de alls motiveras, med ökade lokalhyror, löneökningar och administrationskostnader.

Låt oss nu se efter hur mycket SI sparar på de indragna lektoraten. För enkelhetens skull tittar vi nu bara på det här året. På att ta bort tre stipendiestöd sparar Svenska institutet 600 000 kronor. Man sparar futtiga 600 000 kronor och äventyrar därmed på sikt utbildningsprogrammen i svenska som helhet vid universiteten i Bukarest, Prag och Lille, eftersom den från Sverige utsända lektorn, som har svenska som modersmål, har en nyckelroll i dessa program.

SI säger sig ha ekonomiska problem (ökade lokalhyror, löneökningar, administrationskostnader). Det sista en organisation med ekonomiska problem gör är att skära i själva verksamheten, eftersom det är verksamheten som motiverar organisationens existens. En skola är exempelvis inte en skola om det varken finns elever eller lärare, det räcker inte med en byggnad och en rektor och några administratörer.

2019 skaffade sig Svenska institutet nya lokaler i Hammarby Sjöstad och man säger sig alltså nu ha problem med ökande lokalhyror. Är dessa nya lokaler möjligen för dyra? Utnyttjas de tillräckligt väl? Borde inte detta genomlysas ordentligt nu när SI har ekonomiska problem. Gissningsvis går det att spara långt mer än 600 000 årligen på att nöja sig med billigare lokaler.

Det sägs från SI-håll också att löneökningarna på Svenska institutet är en orsak till de ekonomiska problemen. Men är det då verkligen moraliskt försvarbart att skära i svensklektorernas stipendier för att höja löner som ligger skyhögt över dessa lektorers inkomster? Till saken hör ju också att SI ser sig som en representant för en moralisk stormakt och SI säger sig kämpa för demokrati och mot korruption i världen utanför Sverige. Sådant förpliktar.

Och nu kommer vi till själva kärnan. Är det verkligen spariver som ligger bakom nedskärningarna av lektoraten? Man sparar ju om man ser till helheten knappast något alls på detta. Om vi bortser från att det skulle kunna vara fråga om ren oskicklighet, så kommer vi till slutsatsen att det är något annat som för SI motiverar dessa för den traditionella verksamheten ödesdigra nedskärningar. Är det möjligen så att man tycker att det här med språkstudier (om man undantar engelskan) är något omodernt, något SI vill lägga bakom sig. Kanske vill man egentligen stöpa om denna myndighet till något som enbart ägnar sig åt att leta efter talanger i världen, talanger som Sverige kan dra nytta av och kommunikationen sker då naturligtvis uteslutande på engelska: talent mobility, Sweden.

Den 22 november kom ett par frågor från Sveriges Radio om de aviserade nedskärningarna av stödet till svenskan i världen till Svenska institutets presschef Hanna Hessling. (Nedanstående kommer på förfrågan riktad till UD:s registrator från Anna Buhré Kervefors på UD.)

(SI har å sin sida inte velat lämna ut denna mailväxling förrän på en direkt fråga idag rörande Hanna Hesslings mailväxling med UD.)

Frågor från P1:

”Hej Hanna,

Tove Lindell heter jag och jobbar som reporter på kulturnytt i P1. Skriver då vi fick ett mail skickat
till redaktionen där det stod om ett beslut som har fattas i dagarna om en halvering av budget
för Svenskan i världen – högskolestudier i svenska språket som tidigare fanns på 50 platser i
världen – nästa år är nere i 13. Har därför några frågor som jag undrar om jag skulle kunna får
svar på rörande detta som jag bifogar nedan.

Varför har budgeten för svenskundervisning skurits ned?

Verksamheten beskrivs av vissa som själva grundbulten i SI:s verksamhet, vad motiverar
nedskärningen?

Hur stor är nedskärningen och vilka effekter får det?”

°°

Först på svarssidan något SI-internt om hur man ska bära sig åt när man besvarar P1:s frågor:

”Ämne: Svar från Kurt om lektoraten
Hej!
Här kommer förslag på skriftligt svar (från Kurt) till DN Kultur och P1 kultur, synkat och godkänt
av Kurt, Monika och Doug.”

Intressant detta med ”förslag”. Vi har fått en fråga, hur ska vi slingra oss här?

Sedan följer då Kurt Brattebys svar eller svarsförslag:

”Förslag på svar nedan:

SI har enligt myndighetsinstruktionen i uppgift att stödja undervisning i svenska som
främmande språk på högskolenivå i andra länder. Inom ramen för denna uppgift ger SI stöd till
akademiska institutioner i utlandet som med egen finansiering bedriver undervisning i svenska
och om Sverige. Fokus ligger på att stärka lärares förutsättningar att sprida kännedom om
Sverige och det svenska språket. SI erbjuder verktyg som ger lärare och lektorer en uppdaterad
Sverigebild och stärker deras förutsättningar att sprida kännedom om Sverige och det svenska
språket i utlandet.

SI gav 2021 stöd till 223 akademiska institutioner i 37 länder. Knappt 35000 studenter läste
svenska vid något av lärosätena. Flest institutioner finns i Tyskland och i USA, Frankrike och
Polen.

SI förmedlade även 25 under 2021 stipendier till lektorer som undervisar i svenska på lärosätena.
Inför 2023 sker en översyn av stödet till lektorer och bidragen till institutionerna. Viktigt att
notera är att svensklektorerna inte är anställda av SI, utan av de lokala universiteten.
I ett antal länder är lektorslönerna låga och SI har därför förmedlat stipendier till lektorerna för
levnadsomkostnader. SI kommer även fortsättningsvis att förmedla lektorsstipendier, men till
något färre institutioner. Ca 6-8 stipendier behöver dras in på grund av minskad budget.
Budgetneddragningen i verksamheten och vilka stipendier som ska dras in är inte beslutade ännu.
SI:s breda stöd till det stora antalet institutioner i världen som undervisar i svenska kommer att
fortsätta, om än i något minskad omfattning.”

°°
Låt oss då i vanlig ordning försöka plocka ut kontentan ur detta:

Sveriges Radio: Varför har budgeten för svenskundervisning skurits ned?

Kurt Bratteby: Inför 2023 sker en översyn av stödet till lektorer och bidragen till institutionerna.

Sveriges Radio: Verksamheten beskrivs av vissa som själva grundbulten i SI:s verksamhet, vad motiverar nedskärningen?

Kurt Bratteby: Budgetneddragningen i verksamheten och vilka stipendier som ska dras in är inte beslutade ännu.

Sveriges Radio: Hur stor är nedskärningen och vilka effekter får det?

Kurt Bratteby: Ca 6-8 stipendier behöver dras in på grund av minskad budget. (Effekter?): SI:s breda stöd till det stora antalet institutioner i världen som undervisar i svenska kommer att
fortsätta, om än i något minskad omfattning.

°°

Jaha, Bratteby tar yxskaftet till nya nivåer. Vi ser lätt vad Sveriges Radio vill veta och lika lätt ser vi att man med någon smulas undantag inte får det.

Svenska institutet gör stor sak av just kommunikation.

Anslagen utifrån är oförändrade.

Svenska institutets ledning HAR VALT att slussa bort fem miljoner från svenskundervisningen i världen. Utan hållbar motivering.

Ledningen säger: ”För att SI:s kostnader ska rymmas inom kommande års budgetram behöver vi minska antalet stipendier till lektorer i Europa.”

De skyller på ”kostnader” eller ”ökade kostnader” men preciserar inte dessa. De preciserar vad de vill ta bort och låter sedan bilan gå – så och så många lektorat, så och så många kurser. De preciserar inte vad det är som kostar så mycket mer än det gjorde förra året.

Om man ska tala om detta i termer av budget förhåller det sig så att inkomsterna är desamma. Utgifterna har däremot ökat men inget nämns om varför eller till vad.

Om en budget plötsligt råkat i obalans är det inte det som är oförändrat (inkomsterna i det här fallet) som behöver undersökas utan det som förändrats (utgifterna i det här fallet). SI gör närmast tvärtom: Man pratar – visserligen i vaga termer och mer och mer nedtonat – om att man kanske kommer att få ”budgetnedskärningar” eller ”minskade anslag”, fastän detta sedan aldrig skedde eller var på väg att ske. Däremot pratar man inte om vari de ökade kostnaderna verkligen består utom så vagt att det inte ger några som helst handfasta upplysningar.

Så återigen: Vart tog de fem miljonerna vägen? Var är de nn? Till vad används de? Vilka hål ska de täppa till?