Författare: Bodil Z

Så här kan en mailväxling med Monika Wirkkala rörande SI-ledningens neddragningar av stödet till svenskan i världen se ut. I det här specifika fallet handlar det om indragandet av stödet till lektoratet i Bukarest. På mitt andra mail här nedan har hittills inget svar kommit.

Jag vill kommentera en rad Wirkkalas enda svar, nämligen denna: ”Med andra ord, det har varit ett tufft beslut att fatta.” Wirkkala är alltså en del av den ledning som utan någon press utifrån fattat beslutet att slussa bort fem miljoner kronor från svenskundervisningen. Hon har alltså varit med och skapat situationen. Med vilken rätt eller trovärdighet kan hon då klaga över följderna av sitt beslut?

Varför mina följdfrågor förblivit obesvarade finns det väl mot denna bakgrund inget att undra över.

Hej Monika, (22.1)

det är nu allmänt bekant att ni tänker dra inte stödet till bland annat lektoratet i Bukarest. Alla neddragningar som SI:s ledning kommit med är naturligtvis trista och föga begripliga, men indragningen av lektoratet i Bukarest är något extra betänkligt om man ser till demokratiaspekten. Jag vet att du vid det digitala mötet med utlandslektorerna i fredags på frågan vad som skulle kunna motivera SI att bibehålla stödet till lektoraten också utanför Östersjöområdet nämnde just demokratiaspekten.

Jag tror att du är bekant med fallet C Hon är sedan en tid tillbaka på sin post. Att hon kunnat återfå sin position har på ett närmast övertydligt sätt med det som du sannolikt avser med uttrycket ”demokratiaspekten” att göra. Jag tolkar det som att du anser att det är viktigt att bibehålla lektorat i länder som har problem med korruption, bristande transparens i myndigheters kommunikation och illa fungerande institutioner.

Hur försvarar du med detta som bakgrund indragningen av lektoratet i Bukarest?

Hälsningar
Bodil Zalesky

Hej Bodil, (23.1)
 
Ja, de kan också ha en demokratiaspekt. Beslutet är fattat utifrån en helhetsbedömning. Vi har bland annat tittat på hur många institutioner som finns i berörda länder.
Jag kan förstås inte kommentera enskilda anställda, men även arbetsmiljö är något att ta hänsyn till.
 
Med andra ord, det har varit ett tufft beslut att fatta.
 
Mvh Monika

Hej Monika, (23.1)

jag blir inte riktigt klok på ditt svar, så jag ställer två frågor. Vad ingår i en helhetsbedömning? Vad betyder det att ”titta på hur många institutioner som finns i berörda länder”, alltså vad betyder detta när det gäller Bukarest?

Hälsningar
Bodil Zalesky

I slutet av november förra året skrev jag en text om ett Lagerlöfinstitut som jag hoppas i framtiden ska kunna ta över rollen som svenskt kulturinstitut nu när Svenska institutet visar sig alltmer ovärdigt den rollen. Så här inledde jag texten:

”Svenska Institutet som en gång i tiden var den värdig motsvarighet till exempelvis Alliance Française, Goethe-Institut och Instituto Cervantes håller på att lämna sitt huvuduppdrag bakom sig.”

Jag tänker den här gången inte uppehålla mig vid hemlighetsmakeriet, skandalerna eller de försvunna fem miljonerna utan i stället kasta ett öga på hur SI efter en rad metamorfoser väljer att visa upp sig för omvärlden. I foldrar och broschyrer och på institutets hemsida kan man läsa att Svenska institutet ser sig självt som bärare av höga moraliska värden och man talar vitt och brett (!) om hur man arbetar för att stärka demokratin utanför Sverige, hur man ser sig vuxen uppgiften att bekämpa korruption och bristande transparens i organisationers och myndigheters kommunikation. Utan att ta fram några exempel (det har jag gjort ofta nog) vill jag enkelt och rakt säga att denna SI:s självbild är en vrångbild. Innan SI går ut som missionär bland världens folk har SI först att sopa rent framför sin egen dörr.

Svenska institutet är just nu i färd med att lämna de uppdrag som rör stödet till svenska språket och svensk kultur i världen och kanske är detta vid det här laget det enda logiska. SI har sedan en tid kommit att anamma en floskelmättad managementsvenska (nej, inga citat den här gången) som gör myndigheten olämplig för uppgiften att verka för svenska språket, eftersom man genom sitt språkbyte faktiskt verkar mot svenska språket. Genom att det numera i snart sagt alla SI-texter talas en förflackad och urvattnad managementjargong så har Svenska institutet avhändat sig den grundkompetens som krävs för att ens kunna vara ett rudimentärt stöd för svenskan i världen.

Är detta sorgligt? Ja, men främst för alla de bortslösade pengarnas skull. Dessa pengar hade kunnat användas för något bättre.

Finns det möjligen hopp om att institutet skulle kunna få en ny ledning med mål värdiga ett kulturinstitut? Kanske, men en kortare och snabbare väg går nog via ett avslutande av detta sjöstedtska kapitel för institutet som just kulturinstitut. Och som rent managementinstitut kan SI säkert hitta finansiering. Det blir väl huvuduppgiften. I stället kunde staten slussa över anslagen till ett riktigt kulturinstitut. Låt oss inte gråta över spilld mjölk.

” – Och se för ett dåligt gräs – ”

Svenska institutets generaldirektör finns på wikipedia och det är väl inget särskilt med det. Lite intressantare är att det sedan åtminstone 2013 finns text om hennes kontroverser. I slutet av förra året kom ett tillägg till detta om kontroverserna och det rörde då hennes märkliga hanterande av anslagen till svenskundervisningen eller svenskan i världen.

Nyligen har någon gått in och gjort ändringar i denna text och dessutom kraftigt förkortat den. Jag ska inte peka ut dessa ändringar utan jag överlåter åt er att fundera över saken.