Svenska institutets ledning har bestämt att stipendiestödet till tre svensklektorat (Prag, Bukarest, Lille) ska dras in från och med höstterminen. Ytterligare ett (Strasbourg) ska dras in hösten 2024.
Svensklektorerna i de länder som får stipendier har låga lokala löner, en lektor i Belgrad tjänar till exempel 6000 kronor i månaden. Stipendiet ligger på 220 000 kronor årligen i Central- och Sydösteuropa och är inte pensionsgrundande. Svenska institutet har beslutat att från och med i år minska dessa stipendier med 20 000 kronor.
Svenska institutets budget ligger som helhet på ca 500 miljoner. Av dessa miljoner gick fram till i år närmare 13 till svenskan i världen: Nu har SI – för att spara? – sänkt detta stöd till under åtta miljoner.
Dessa mycket skadliga ingrepp i kärnverksamheten motiveras, i den mån de alls motiveras, med ökade lokalhyror, löneökningar och administrationskostnader.
Låt oss nu se efter hur mycket SI sparar på de indragna lektoraten. För enkelhetens skull tittar vi nu bara på det här året. På att ta bort tre stipendiestöd sparar Svenska institutet 600 000 kronor. Man sparar futtiga 600 000 kronor och äventyrar därmed på sikt utbildningsprogrammen i svenska som helhet vid universiteten i Bukarest, Prag och Lille, eftersom den från Sverige utsända lektorn, som har svenska som modersmål, har en nyckelroll i dessa program.
SI säger sig ha ekonomiska problem (ökade lokalhyror, löneökningar, administrationskostnader). Det sista en organisation med ekonomiska problem gör är att skära i själva verksamheten, eftersom det är verksamheten som motiverar organisationens existens. En skola är exempelvis inte en skola om det varken finns elever eller lärare, det räcker inte med en byggnad och en rektor och några administratörer.
2019 skaffade sig Svenska institutet nya lokaler i Hammarby Sjöstad och man säger sig alltså nu ha problem med ökande lokalhyror. Är dessa nya lokaler möjligen för dyra? Utnyttjas de tillräckligt väl? Borde inte detta genomlysas ordentligt nu när SI har ekonomiska problem. Gissningsvis går det att spara långt mer än 600 000 årligen på att nöja sig med billigare lokaler.
Det sägs från SI-håll också att löneökningarna på Svenska institutet är en orsak till de ekonomiska problemen. Men är det då verkligen moraliskt försvarbart att skära i svensklektorernas stipendier för att höja löner som ligger skyhögt över dessa lektorers inkomster? Till saken hör ju också att SI ser sig som en representant för en moralisk stormakt och SI säger sig kämpa för demokrati och mot korruption i världen utanför Sverige. Sådant förpliktar.
Och nu kommer vi till själva kärnan. Är det verkligen spariver som ligger bakom nedskärningarna av lektoraten? Man sparar ju om man ser till helheten knappast något alls på detta. Om vi bortser från att det skulle kunna vara fråga om ren oskicklighet, så kommer vi till slutsatsen att det är något annat som för SI motiverar dessa för den traditionella verksamheten ödesdigra nedskärningar. Är det möjligen så att man tycker att det här med språkstudier (om man undantar engelskan) är något omodernt, något SI vill lägga bakom sig. Kanske vill man egentligen stöpa om denna myndighet till något som enbart ägnar sig åt att leta efter talanger i världen, talanger som Sverige kan dra nytta av och kommunikationen sker då naturligtvis uteslutande på engelska: talent mobility, Sweden.
