Transparens är tabu på SI

Som sagt har Svenska Institutets ledning (Madeleine Sjöstedt, Monika Wirkkala, Kurt Bratteby, Ana Rudels) avlägsnat fem miljoner ur myndighetens årsbudget på ca 500 miljoner. Flyttat fem miljoner från svenskundervisningen i världen till en för alla utanför ledningsgruppen okänd plats.

För att lösa problemet med de ”försvunna” miljonerna valde man såga av en av ”SI-trädets” mest bärande grenar, nämligen svenskundervisningen vid universitet runtom i världen. Man började i smyg och har egentligen fortsatt följa smygvägen senare också. Transparens är tabu. Så småningom dök det upp kritik från olika håll och gång på gång hänvisade då SI:s ledning till budget eller regeringen. Detta fastän idéerna om sparbehov var helt interna och inte hade något alls med några minskade anslag utifrån att göra. Sedan dröjde det inte länge förrän delar av pressen sjöng med i denna visa:

”Om SI-slakt är regeringens bidrag till den linjen så är det bara att gratulera. För vill man skapa ett mer inskränkt land vars kultur spelar mindre roll i världen – ett syrefattigt Sverige enbart åt svenskarna – då är detta helt rätt väg att gå.” Expressen

”Ett sparkrav från regeringen kan leda till att svenskundervisningen på universitet utomlands utarmas.” ingress i DN (artikeln säger visserligen något annat)

Och många som hörde om nedskärningarna tyckte också att det ”säkert var regeringen”. Detta passade förstås Madeleine Sjöstedt och hennes drabanter perfekt. Man kunde lugnt gå vidare och skära och mumla om budget, regeringen och regleringsbrev.

Efter ett tag försvann uttalandena av typen: ”Vi kommer att få budgetnedskärningar från regeringen” eftersom det blev ohållbart att på ett så uppenbart sätt leka med sanningen. Fröet var ändå sått och man kunde gå vidare med vagare formuleringar:

”Med anledning av att vi behöver avvakta regeringens beslut om regleringsbrev och budget för SI:s verksamhet 2023 kommer vi att kunna lämna definitivt besked om vårt fortsatta stöd först i början av januari nästa år.”

Och inte verkar det spela någon roll att det blir ologiskt att samtidigt säga att man tvingas till skyndsamma nedskärningar som man säger att man måste avvakta. Logik är nog också tabu.

Breven och meddelandena från SI:s ledning tryfferas med antydningar om att de här nedskärningarna inte egentligen kommer från SI utan från något utifrån: kostnader, ansträngda lägen, platsbrist och stramheter i budgetläget. Och allt ”ses över”:

”För att SI:s kostnader ska rymmas inom kommande års budgetram behöver vi minska antalet stipendier till lektorer i Europa.”

”Inför 2023 behöver vi dock, precis som många andra svenska myndigheter, göra en generell översyn av budgeten, bland annat på grund av ökade kostnader.”

”Svenska institutet (SI) har ett stramt budgetläge och vi behöver se över kostnader för många av våra verksamheter.”

”Som framgår av den information som finns publicerad på SI:s webbplats ser SI över myndighetens verksamhetsbudget med anledning av ökade kostnader.”

Och frågar man registrator om varifrån sparkraven kommer i dessa dagar får man sig på sin höjd dimridåer tillsända: ”eftersom vi får nedskuret anslag inom vissa poster” och ”ett antal miljoner neddragningar på poster där bland annat finansieringen av svenskundervisningen utomlands ingår”.

Men var är nyckeln till kassaskåpet?

PS. ANSLAGEN UTIFRÅN ÄR OFÖRÄNDRADE. ALLA NEDSKÄRNINGAR AV SVENSKUNDERVISNINGAR KOMMER INIFRÅN, FRÅN SI:S LEDNING.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *