oktober, 2011 - Bodil Zalesky

Halvtorkade fikon och annat

21/10 -201121/10 -2011 Bodil Z 8 kommentarer

Härom dagen var Londi och jag på ”vårt torg” Branimirova tržnica för första gången på länge. Ja, vi hade inte varit sedan försommaren, efter det hade det blivit för varmt för Londi att gå dit och för mig ensam en alltför tråkig väg. Och sedan ”glömde” jag under en tid att gå dit och nöjde mig med min ”lördagslastbil”, fast där finns ju inte ”allt” och det kom jag nu att tänka på. När vi dök upp på torget igen blev vi hälsade välkomna tillbaka. Jag saknade min ”honungstant” men hon är väl inte där varje dag. Kommer hon inte tillbaka får jag väl i värsta fall hämta min honung på Dolac. Jag köpte lite rötter och paprikor och hemgjord ajvar. Och så köpte jag sådana där små mörka druvor med tjocka skal och stora kärnor som är så oerhört söta och goda, men säkert helt omöjliga för export för förutom det här besvärliga med skalen och kärnorna så är de väldigt känsliga och ”färska”. De ska ätas direkt. Och så köpte jag – på Predis inrådan – förförsta gången en påse sådana här halvtorkade fikon.

En spännande ätupplevelse blev de här fikonen. Alla smakade olika. Ja, alla var förstås inte godast, men några var fantastiska – på olika sätt.

Moj novi štap

20/10 -201120/10 -2011 Bodil Z 5 kommentarer

”To je moj novi štap”, säger jag som en liten kommentar till inlägget om vandringen på Sljeme här strax intill. Den repliken fälldes alltså i verkligheten bland oss vandrare den dagen och den blev så småningom till en kroatisk exempelmening som jag nu kan perfekt (hoppas jag har skrivit den rätt). Jag väntar nu på ett passande tillfälle att använda den.

Nej, bilden här passar bara så där halvbra. Det var ingen av dessa två som uttalade den magiska frasen för inte behöver de någon štap med den här låga smygande fyrbensgången.

Räcker till en fika

19/10 -201119/10 -2011 Bodil Z 8 kommentarer

Igår kom det ett stort gult kuvert hit från AMF (”För framtiden.” kantänka!) med den här osannolika påskriften:

Tack, kära sparare! –Vi bjuder på goda råd. Och fika. Men vad händer med pengarna jag, ”kära sparare”, har satt in? Har de försvunnit? Räcker de alltså bara till en fika nu? Fast hit till Zagreb lär inte AMF komma med något kaffe… Och goda råd? Sy in pengarna i madrassen nästa gång…

Grubblerier över Strindbergsmanuset

18/10 -201118/10 -2011 Bodil Z 1 kommentar

Under morgonpromenaden – vi tog en ganska lång runda eftersom det var så vackert –

funderade jag över Strindbergmanuset. Jag har klippt ganska mycket ur det jag fick från Strindbergs Intima Teater. All ”mellantext” är borta, nästan i alla fall, eftersom den är alltför tätt knuten till just Intima Teatern. Av de fem dramafragmenten har jag tagit bort det ur Mäster Olof (bland annat för att jag tyckte replikerna var för långa). Kvar är utsnitten ur Fröken Julie, Ett Drömspel, Spöksonaten och Gustav III. Janica ville ha med lite ur Liten katekes för underklassen och nu har jag saxat fram några avsnitt ur denna. Sedan frågade jag Janica om hon inte tyckte vi kunde ha något ur Fadren (som hon förr om åren brukade läsa med studenterna). Hon kastade fram några förslag på avsnitt och jag fastnade för det här, som är ett slags mikroversion av dramat:

Ryttmästarn: Vad har du nu gjort, Nöjd?

Nöjd: Gud bevare herr ryttmästarn, det kan jag inte säga, när pastorn är inne.

Pastorn: Genera dig inte du, min gosse!

Ryttmästarn: Bekänn nu, annars vet du hur det går.

Nöjd: Jo, se, det var så, att vi va på dans hos Gabriel, och så, och så sa Ludvig…

Ryttmästarn: Vad har Luvig med den saken att göra? Håll dig till sanningen.

Nöjd: Jo, och så sa Emma att vi skulle gå till logen.

Ryttmästarn: Jaså, det var kanske Emma som förledde dig?

Nöjd: Ja, inte var det långt ifrån. Och det ska jag säga, att om inte flickan vill, så blir det ingenting av.

Ryttmästarn: Kort och gott: är du far till barnet eller inte?

Nöjd: Hur ska en kunna veta det?

Ryttmästarn: Vad för slag? Kan du inte veta det?

Nöjd: Nej, si det kan en då aldrig veta.

Ryttmästarn: Var du inte ensam då?

Nöjd: Jo den gången, men inte kan en veta om en är ensam för det?

Ryttmästarn: Vill du skylla på Ludvig då? Är det din mening?

Nöjd: Det är inte gott att veta vem en ska skylla på.

Ryttmästarn: Ja, men du har sagt åt Emma att du vill gifta dig med henne.

Nöjd: Ja, se det får en alltid lov att säga…

Ryttmästarn (till pastorn): Det är ju förfärligt!

Pastorn: Gamla historier det där! Men hör du Nöjd, du ska väl ändå vara så till karl att du vet om du är fadren?

Nöjd: Ja, nog var jag sta, men det vet väl pastorn med sig själv, att det inte behöver bli något för det!

Pastorn: Hör du min gosse, det är fråga om dig nu! Och du vill väl inte lämna flickan ensam med barnet! Att gifta dig kan väl inte bli tvång, men du ska ta hand om barnet! Det ska du!

Nöjd: Ja, men då ska Ludvig vara med.

Ryttmästarn: Då får saken gå till tinget. Jag ska inte reda i det här, och det roar mig verkligen inte heller. Se så, marsch!

Pastorn: Nöjd! Ett ord! Hm! Tycker du inte att det är ohederligt att lämna en flicka så där på bar backe med ett barn? Tycker du inte det? Va! Anser du inte att ett sådant handlingssätt… hm, hm!…

Nöjd: Jo, se om jag visste att jag vore far till barnet, men se det kan en aldrig veta, herr pastorn. Och gå hela sitt liv och släpa för andras barn är inte roligt! Det kan ju herr pastorn och herr ryttmästarn förstå själva!

Ryttmästarn: Marsch!

Nöjd: Gu bevare herr ryttmästarn!

(Går.)

Ryttmästarn: Men gå inte ut i köket nu din lymmel!

°°
Imorgon är den första repetitionen, så jag har en del att göra idag. I vilken ordning till exempel ska fragmenten radas? Och de nya mellantexterna, hur ska de lyda? (Fast de behöver nog inte vara färdiga till imorgon.) Vilka avsnitt ska spelas på båda språken (svenska och kroatiska), vilka ska ha kroatisk textremsa? Och mellantexterna, ska de enbart vara på kroatiska? Och hur gör vi med detta när vi spelar i Ljubljana?

Till Sljeme igen

17/10 -201117/10 -2011 Bodil Z 11 kommentarer

Gårdagen var en vandringsdag, den första den här hösten. För två veckor var det ännu sommar här och då var det ännu havet eller någon grön flod som lockade mest. Men nu är det den härliga hösttiden med pricklande frisk luft och ljust och lätt solsken. Vi, det vanliga vandrargänget, Draženka, Predrag, Buba, Londi och jag, gick upp genom bokskogen mot Sljeme. Som en kommentar till bergets namn lägger jag in ett litet självcitat från när vi var i de här trakterna i början av april:

Jag har märkt att nästan ingen här säger Medvednica, nästan alla säger Sljeme, men egentligen är Sljeme namnet på Medvednicas högsta topp (1033 meter). Man säger att man går till Sljeme, men de flesta går inte alls upp till toppen. Det gjorde inte vi heller, fast vi sa också att vi gick till Sljeme.

Nå, vi gick inte heller till toppen eller inte heller denna gång gick vi till toppen, men vi tyckte att vi gick till Sljeme, för det gör man. I alla fall gick vi en helt annan väg än sist och ett tag befann vi oss utanför Zagrebs županija (”provins”), nämligen i Krapinsko-zagorska županija märkte vi av en skylt som hälsade oss välkomna dit.

Till en början följde vi en väg som ”alla andra” också valt, så det var mycket folk omkring oss:

Men efter ett tag svängde vi in på en egen stig och efter det mötte vi bara ett fåtal vandrare. Det fanns gott om vatten i bäckarna, så Londi och Buba kunde ta sig en slurk lite då och då och vi människor fyllde våra vattenflaskor.

Uppe på ”toppen”, alltså en lägre topp en själva Sljeme, finns det två serveringar och diverse andra märkvärdigheter. Hit når också en bilväg, så plötsligt var det bilar längs kanten.