Tranströmer på kroatiska

Jag har lärt mig att det kroatiska ordet ”vijenac” betyder ”krans” och jag idag köpte jag en kulturtidskift som heter så.

Nu undrar kanske någon om min kroatiska i ett slag blivit så bra att jag kan läsa kulturtidskrifter. Nej, så är det inte, men jag visste att en före detta student till mig, Mišo Grundler, hade skrivit en artikel om Tomas Tranströmer i den och att han dessutom översatt sex dikter av Tramströmer till kroatiska där. Jag hade visserligen fått se alltsammans via mail förut men jag ville se det i tryck på papper, för det är ändå något annat. Och jag ville särskilt se dikterna i Mišos kroatiska tolkning (som jag hört ska vara mycket bra eller ännu bättre än så) och läsa dem bredvid originalen. Dikternas originaltitlar är ”Elegi”, ”Eldklotter”, ”Drömseminarium”, ”Ansikte mot ansikte”, ”Vermeer” och ”Nocturne”. (Medan jag håller på och bastlar ihop det här stannar min blick på en rad om sovande människor i ”Nocturne”: De vilar som fällda bommar när mysteriet drar förbi.)

Här kan ni se dikterna på kroatiska:

Och för er som kan kroatiska, här är artikeln:

Du weit ausschreitendes Giraffenkind

Är ni i Ringelnatzstämning?

An Gabriele B.

Schenk mir dein Herz für vierzehn Tage,
Du weit ausschreitendes Giraffenkind,
Auf daß ich ehrlich und wie in den Wind
Dir Gutes und Verliebtes sage.

Als ich dich sah, du lange Gabriele,
Hat mich ein Loch in deinem Strumpf gerührt,
Und ohne daß du’s weißt, hat meine Seele
Durch dieses Loch sich bei dir eingeführt.
Verjag sie nicht und sage: „Ja!“
Es war so schön, als ich dich sah.

Joachim Ringelnatz (1883-1934)


Karikatur als Kuttel Daddeldu

Nu är ”Lingonkungen” och ”Vandrarna” här

För ett par dagar sedan anlände en packe böcker listigt fördelade på fyra paket (stora paket fastnar i den kroatiska tullen) hit till Hvarska. Här är böckerna:

Som ni ser är det Jan Henrik Swahn som har skrivit dem, både Lingonkungen och Vandrarna. De här böckerna ska jag nu fördela bland mina femteårsstudenter här i Zagreb, men jag anar redan att det kommer att bli svårt att vara ”rättvis”. Lingonkungen handlar om hur Oscar Johansson, född 1881 i Dalarna och uppvuxen under knappa förhållanden, blir rik på affärer med lingon och potatis. Vandrarna är berättelsen eller berättelserna om en rad vinddrivna existenser som lever sina oftast svåra liv någonstans utmed Stockholms gator. Ja, vilken tror ni de flesta kommer att vilja läsa? Nu undrar ni kanske hur jag kan vara så säker på det här? Några har redan bett att få läsa den ena. Blir det för många som vill läsa samma, så får lotten avgöra, svarade jag.

Om allt går som önskat kommer de båda romanernas författare hit till slutsamtalet om dessa. Det rör sig alltså om ett liknande projekt som förra årets läsning av Karin Stensdotters Arnes kiosk här.

°°
PS Inte helt oväntat finns det en ny text i Salongen idag.