Här lever vi nu i lindens månad, lipanj, och lindarna blommar i kapp med sig själva och överallt där vi går strömmar en nästan bedövande sötma ner över oss och sveper in oss i en tät doftväv. Särskilt magisk är doften under sena ljumma kvällar, när vi inte alls ser att det är under lindar vi går.
Det surrar av humlor och bin uppe i kronorna och livet skiftar fram och tillbaka mellan lövgrönt och blomgrönt.
”Bienen besuchen Lindenblüten..
noch im Mondschein.”
Schön… auch diesmal…
[...] i juni förra året kunde jag inte låta bli att skriva något om ”lipanj”, lindens månad, när jag gick under de ymnigt blommande lindarna här. ”Lipanj” lärde jag mig i ett andetag, [...]
[...] doftar de inte, men så är det inte lipanj ännu, bara travanj och däremellan kommer ju också [...]