Siječanj, veljača, ožujak…

Siječanj, veljača, ožujak… Vad är nu detta för en dunkel besvärjelseramsa, undrar kanske någon. Andra vet. Ja, det går trögt, efter snart ett och ett halvt år här snubblar jag fortfarande över några av månadsnamnen. Det är egentligen just de tre första som vägrat sätta sig, men nu försöker jag med milt våld att dunka in dem – och ni har nu mer eller mindre frivilligt dragits in i detta. Jag skriver dem tre gånger och om inte det måste vara en verkningsfull besvärjelse, så säg!

siječanj
veljača
ožujak
travanj
svibanj
lipanj
srpanj
kolovoz
rujan
listopad
studeni
prosinac

Det kan hända att någon av er minns att jag för ungefär ett år sedan skrev en liten text om ”listopad”, oktober, lövfällningens månad och om hur underligt det är att ”listopad” på ukrainska istället betyder ”november”. Inte faller väl löven tidigare i Kroatien än i Ukraina, undrade jag då pudelklokt.

Och i juni förra året kunde jag inte låta bli att skriva något om ”lipanj”, lindens månad, när jag gick under de ymnigt blommande lindarna här. ”Lipanj” lärde jag mig i ett andetag, jag drog in ordet med lindblomdoften.

När jag skulle lära mig ”kolovoz” såg jag Glavni kolodvor (Centralstationen) framför mig och ”kola” betyder ”vagn”, kanske har månadsnamnet med hövagnar att göra. Fast det är bara en gissning. I alla fall har mitt år nu fått ett ankare i centralstationen här, om det är bra eller dåligt, vet jag inte.

I rujan är jag född. Det är ett roligt och kort och lite vilt namn och jag minns alla plakaten med ”Rujan Fest” från ja, just september. En månad att glädja sig över.

Jag tycker mycket om de slaviska månadsnamnen. De får året att rulla i en annan takt än den jag en gång uppfattade som självklar. Och glöm inte žužuladör, namnet på månaden juli i den resianska almanackan. Det både viskar och trumpetar ut sin sommar under Monte Canin!