Blogg

Den högfärdiga fjärilen

Bodil Z 7 kommentarer

I dessa dagar har jag läst i den heliga Birgittas Uppenbarelser med min ena studentgrupp. Ibland häpnar vi över hennes bilder:

Den högfärdiga fjärilen

Guds son talade till sin brud: Var ej bekymrad för dessa människors högfärd – den skall få ett hastigt slut. Det finns ett slags flygfä som kallas fjäril. Den har breda vingar och liten kropp, vidare har den mångskiftande färger, och för det tredje flyger den högt i luften därför att den är så lätt. Men eftersom den är svag faller den snart nog ner på närmaste stock eller sten. Detta flygfä är en sinnebild av de högfärdiga, som har breda vingar och liten kropp, därför att deras sinne sväller av högfärd liksom en luftspänd blåsa. Och de tror sig ha allting av egen förtjänst och anser sig bättre och värdigare än andra, och de skulle utbreda sitt namn över hela världen, om de kunde. Men deras liv är kort som ett ögonblick, och därför faller de, när de minst anar. Vidare har de högfärdiga liksom fjärilen mångskiftande färger, ty de högfärdas över sin kroppsliga fägring och över gods och härkomst, och deras skick skiftar allt efter högfärdens ingivelser. Men när de dör är de icke annat än stoft. För det tredje: när de högfärdiga uppnått högmodets högsta trappsteg, då faller de svårt, i ett enda ögonblick – i döden.

Utsikt från ett kafébord på Dolac

Bodil Z 6 kommentarer

Igår eftermiddag när det sista av torghandeln på Dolac packades ihop satt Rudolf, Londi och jag i ett av utekaféerna i ena kanten och drack varsin öl och åt våra burek från bageriet intill. Det är ju så att inget som helst ätbart serveras i kaféer och ölstugor här. Däremot går det bra att ta med sig mat och äta till drycken man beställer. Från vårt bord hade vi den här något aparta utsikten:

Att skala en clementin

Bodil Z 14 kommentarer

Igår kväll kom min son Rudolf hit till Zagreb och vi satt och pratade till långt in på natten. Därför fick det bli sovmorgon den här dagen och en lång frukost. Som avslutning tog vi varsin clementin och när vi skalat dem upptäckte Rudolf att vi hade gjort varsin elefant av skalet. Så här:

Min är i och för sig lite mindre konturskarp än hans, men det är väl ändå ganska märkligt eller lustigt att skalen blev så lika. Kan man ärva sättet att skala en clementin? Hur gör ni, mina läsare, när ni skalar en clementin?

°°
PS Det finns en ny sydslavisk text i Salongen.

Den blomstertid…

Bodil Z 7 kommentarer

… har redan varit här ett tag och snart har solen tvingat allt till överblom, men vackert är det i denna stund! Igår morse tog jag kameran med på Londis och min blomsterrunda i våra kvarter:

Londi vet hur man rullar sig bland gräs, maskrosor och tusensköna:

Skorstenen i Trbovlje

Bodil Z 5 kommentarer

Jag har ännu inte blivit kvitt min skräckblandade förtjusning eller kanske snarare min förtjusningsblandade skräck över skorstenen i Trbovlje, som jag upplevde under resan fram och tillbaka mellan Zagreb och Ljubljana i slutet av februari. Den är för hög. Jag tog en bild i kvällsljus:

Visst anar man den förfärliga höjden redan genom ett sådant fotografi, men jag har hittat en mycket hemskare bild här. Den kan jag inte ha framme, utan den får ligga dold som länk för korta tillfälliga tittar. På något vis är den som teckningen av katten som sprack i Arosenius’ Kattresan. Som barn kunde jag inte titta på den mer än något kort ögonblick i taget, men samtidigt lockade den mig tillbaka om och om igen. Det gör Europas högsta skorsten också. Den är för hög; den är högre än allt i landskapet och ändå står den i ett bergslandskap. Jag blir knäsvag av att se den och måste strax titta bort, men sedan måste jag titta igen för att se om det verkligen kan vara sant.