För dem av er som står ut med sådana här oorganiserade bildhopplock kommer nu den andra delen från mitt besök på art déco-utställningen på Muzej za umjetnost i obrt.
till och med munkorgen utstrålar ett slags elegans
för mycket mörker i ansiktena på fotot kanske, men dynamiken i figurgruppen känns ändå
brandy medicinal
°°
PS I Salongen publiceras idag en ny – och särskilt spännande – text i serien Sydslaviska författarskap.
Sedan slutet av januari pågår det en brokig och intressant utställning på Muzej za umjetnost i obrt (konst och konsthantverk) här i Zagreb. På engelska heter utställningen Art Déco and Art in Croatia between the Two Wars och enligt katalogen omfattar den 750 föremål. Igår tillbringade jag där timmarna före stängningsdags tillsammans med några vänner. Till en början var det fullt med besökare och guidade grupper strömmade förbi i tjocka rader. Vi gick ”bakifrån” eller motströms för att få lite luft mellan oss och objekten. Jag fick aldrig veta om det var tillåtet eller förbjudet att fotografera, så jag tog mängder med bilder på ett lite halvdolt sätt. Här är några av fynden:
Jag stannar upp här så att ni inte storknar, men kanske visar jag lite mer någon annan dag. Och tyvärr kan jag – tills vidare i alla fall – inte svara på några frågor om de enskilda konstverken.
Rudolf och jag har pratat mycket de här dagarna under våra stadsvandringar med Londi eller här hemma på Hvarska på kvällarna.
Igår kväll pratade vi om vad vi läser och strax innan vi gick och la oss plockade han fram ett anteckningsblad med citat av Charles Bukowski. Jag skrev av ett av dem:
”I think, though, that you have a bit of the coward in you."
”Yes, I do. A coward is a man who can forsee the future. A brave man is almost always without imagination.”
Det jag har lyckats med sämst här i mitt nya kroatiska liv är nog själva språkinlärningen: Min kroatiska var fram till för någon vecka sedan bara en oordnad samling lösa ord och småfraser. Jag skyllde hela tiden på att mitt arbete som svensklärare här tillsammans med alla mina sidoarbeten som översättare, frilansskribent och lärare i modern tysk litteratur tog för mycket av min tid och dessutom har jag ju Londi att sköta. Och så är min ålder inte till fördel för inlärning av ett helt nytt språk. Så sa jag, så tänkte jag, men för två veckor sedan bestämde mig för att åtminstone göra ett försök att skapa lite struktur i min ”minikroatiska”. Så nu tar jag en privatlektion i veckan. Min lärare är en av mina före detta svenskstudenter från hösterminen. Snart kommer hon hit för den tredje lektionen och jag sitter här och repeterar mina verb. Får jag bjuda er på verbet ”vara”? Infinitiven är ”biti” och det har jag tagit in, men till min förvåning finns det två typer av presens av detta verb, en för frågor eller för betoning. Så här ser det ut:
(ja) jesam
(ti) jesi
(on, ona, ono) jest
(mi) jesmo
(vi) jeste
(oni, one, ona) jesu
Och så finns det en rad presensformer för normalfallet:
(ja) sam
(ti) si
(on, ona, ono) je
(mi) smo
(vi) ste
(oni, one, ona) su
För att förtydliga detta ger jag några exempel:
Jesi li gladan/gladna? = Är du hungrig? (mask/fem)
Gladan/gladna sam. = Jag är hungrig. (mask/fem)
Ja sam gladan/gladna. = Jag är hungrig. (mask/fem)
Lite förklaringar: Orden inom parentes är personliga pronomina som man inte alltid behöver använda. Verbet får inte stå först och ”li” är en frågepartikel.
Morgonluften var sval efter nattens regn. Jag såg att träden mist en del av sin blomsterprakt och mindes hur vinden tjutit i fönsterspringorna kvällen innan, men här och där skummade det fortfarande i rosa och vitt.
Londi och jag tog en ny väg förbi urblåsta hus eller moderna ruiner. Vad kommer att hända här? Hur länge har husen stått och gapat så här? Och hur länge till ska de gapa?
Jag ser en förvillande verklighetstrogen graffiti-bil liksom tränga sig förbi ett hörn. Vi går närmare och avväpnar den dess verklighet:
Men vad betyder årtalet strax intill? 1312 står det väl?
Ja, och ”sedan gick vi hem”, som avslutningsformeln lydde i mina allra första skoluppsatser.
