Igår kväll kom min son Rudolf hit till Zagreb och vi satt och pratade till långt in på natten. Därför fick det bli sovmorgon den här dagen och en lång frukost. Som avslutning tog vi varsin clementin och när vi skalat dem upptäckte Rudolf att vi hade gjort varsin elefant av skalet. Så här:
Min är i och för sig lite mindre konturskarp än hans, men det är väl ändå ganska märkligt eller lustigt att skalen blev så lika. Kan man ärva sättet att skala en clementin? Hur gör ni, mina läsare, när ni skalar en clementin?
°°
PS Det finns en ny sydslavisk text i Salongen.
Elefant? 😉
Elefant?????????
Just så, ungefär, gör jag. Men det brukar bli en spiral.
Klart man ser elefanten, två öron, lång snabel. Kroppen en smula gerotranscendent kanske?
Hej Gunnar och Malou och tack Gabrielle,
ett elefantansikte är det ju. Kroppen är liksom bakom huvudet eller så får man tänka sig den. Sedan kan man naturligtvis tänka på annat också.
Sorry, men jag ser fortfarande inga elefanter. Fast å andra sidan brukar jag inte se skära elefanter heller.. kanske nån brist hos mig.
Däremot ser jag en nästan otrolig överensstämmelse i din och sonens sätt att skala en clementin, Bodil. Han måste väl ha tittat på noga, när han var barn, och lärt sig hur man gör. Själv skulle jag inte våga visa hur det ser ut när jag skalat en sådan.
Men lustigt att ni har ”flugan” på olika ställen…
Jag kan ju inte tala för andra, men vad som ledde mig bort från elefanten var att jag sällan sett elefanter ”i sidled”. Hade bilden vänts 90 grader hade jag nog fattat bättre…
(That’s my excuse, anyway… ahem…)
Hej mamma, jag brukar också skala så. Idag åkte jag förresten en sväng runt i colli bolognesi, jättefint! Hälsa Rudolf! Kram
Nilla,
ja, det är märkligt. Hur gör du när du skalar en sådan frukt?
Gunnar,
ja, då är ju saken glasklar!
Hej Alex,
kul att du dyker upp här och att du också skalar så där elefantigt! Och Colli Bolognesi låter härligt.
kram
Mamma
Jaha, nu har också Bodil Zalesky gått och blivit ekivok (om än bara med hjälp av clementinskal, vilket man kan vara tacksam för i dessa dagar då kulturjournalister tävlar om att vara moderna och frigjorda på ett mer oförblommerat sätt än genom former frambringade av fruktskal…) tänkte jag men så såg jag att det var fråga om elefanter…
Ja, Per, vem är mest ekivok, du eller jag? Ingen, skulle jag tro. Men clementinelefanter vet vi något om.
Chvala. ”ekivok” är ett härligt ord, andas kultur, ska göra ett besök på salongen.
När jag skalar clementin blir det (faktiskt alltid) ett stort snirkligt S av skalen. Glad Påsk!
Glad PåSk!