Blogg

I skogen Väglöshet

Bodil Z 4 kommentarer

Jag har ett litet bibliotek med mig hit ner till min sydslaviska tillvaro, ett litet bibliotek som växer, men ändå fortsätter att vara litet. Böckerna jag tog med mig valde jag med omsorg. En av dem är Bertil Malmbergs Under månens fallande båge, som jag läste ofta i för några år sedan.

Igår kväll läste jag kanske hälften av dikterna i samlingen igen. Jag letade inte efter någon särskild, men jag fann den här:

Barnet i måneskogen

Jag har gått vilse.
Var är min mor?
– Jag vet ej var jag irrar.
Har glömt var jag bor.
Jag hisnar jag bävar
vid silverdjupets rand
och ändå är det någon
som håller min hand.
Som en otydlig spegling
i en mörknande brunn:
så skymtar jag hans panna
hans ögon hans mun.
Jag känner honom icke.
Jag vet ej vad han vill.
Men jag har ju ingen annan
att trygga mig till.
Han leder mig. Jag följer.
Det är allt jag vet.
Han för mig allt djupare vilse
i skogen Väglöshet.

°°

Och den här:

I skogen Väglöshet

I skogen Väglöshet
i tjärnens dunkel
i ensamhetens sjö
där vill jag fiska
silverfiskar
trolska glädjefiskar
sprattlande hemlig lust
åt dig åt mig
medan månen går upp.

I skogen Väglöshet
i tjärnens dunkel
i ensamhetens sjö
där vill jag fiska
svarta fiskar
samvetsfiskar
tunga som stenar
krökande
mot ängslande djup
mitt vidjespö
under månens fallande båge.

Vårvandring vid Sava och Savica

Bodil Z 4 kommentarer

Nu har regnet kommit, men söndagen var ännu en härlig vårsolsdag. För första gången på länge begav vi oss ner till floden, Londi och jag.

Lerslätten och Sava låg där tjocka bredvid varandra i solljuset och världen kändes avlång och välmatad. Vi gick uppe på vallen, så att vi hade fri sikt åt alla håll och så att hundarna vid sina kojor i trädgårdarna nedanför kunde se oss och lockas till skall på skall på skall.

Efter en stund eller snarare ”eine Stunde” nådde vi Savas korvsjö Savica. Vi såg mer och mer vatten blänka mellan träden på den inre vallsidan.

Vi rann snabbt ner från vallen och in i vattenvärlden, där hundar av någon obegriplig anledning inte får bada, men vem ser om en hund tar ett dopp?

Vi sprang längs smala näs och tog oss över guppande spänger. Och Londi hann smita både ner i och upp ur vattnet flera gånger utan att något annat hände än det som händer när man badar.

Så lämnade vi sjökorven och klättrade upp på vallen igen. Där uppe blåste en kraftig varm vind rakt från söder. Den torkade Londis päls och fyllde oss med ett lätt rus. Övermodiga skuttade vi fram och Londi rullade sig gång på gång i det magra gräset.

Strövtåg i Kaptol

Bodil Z 4 kommentarer

De senaste dagarna har jag haft besök från Berlin här i Zagreb och det har blivit många vandringar, särskilt i Gornji grad, den gamla Övre staden, delvis med för mig nya sträckningar. Och i förrgår kom plötsligt våren och tog bort snön, den lilla som fanns. I skyddade lägen kunde man stundtals gona sig i solvärmen och mössor, halsdukar och vantar blev i ett slag onödiga. Men det bästa var egentligen ljusets återkomst.

Den här fotopromenaden för genom Kaptol, Gornji grads religiösa halva, ett slags systerstad till Gradec som är den världsliga eller politiska motsvarigheten. Här är en vy över det stora marknadstorget Dolac med katedralens tornpar i fonden:

Vi följde Nova Ves – en av de gator som för upp mot bergen ovanför stad – genom stillsamma kvarter med små kyrkor eller kapell inströdda. Snart var vi uppe i en högre luft.

På nervägen stannade vi vid katedralen och njöt av byggnadens alla vackra detaljer och av stenens färg:

Framför katedralen finns en kolonn med en guldglänsande Mariastaty. Runt omkring ser det ganska småstadsaktigt ut och Medvednicas rygg bildar en stadig avskärmning mot norr:

När faller löven i den slaviska världen?

Bodil Z 20 kommentarer

Jag kan nu tre månadsnamn på kroatiska: listopad, studeni och prosinac. Det är årets tre sista månader. Jag lär mig alltså namnen på månaderna undan för undan allteftersom jag upplever dem. ”Listopad” har satt myror i huvudet på mig, inte för det ordet egentligen betyder, utan för att på ukrainska samma ord används för ”november”: ”lystopád” i transkriberad form. Det ordet har jag kunnat sedan vi i Salongen arbetade med översättandet av en dikt av den ukrainska poeten Natalka Bilotserkivets, där ordet förekommer – till och med i suggestiv upprepning. Se här! Och vad betyder ”listopad” då? Ja, ungefär ”lövfällning”. ”Listopad” öppnar en rad andra ord och uttryck för mig: ”pada kiša” (det regnar/regnet faller), ”pada snijeg” (det snöar/snön faller) och så tidningsnamnen ”Jutarnji List” (Morgonbladet) och ”Večernji List” (Kvällsbladet). Men nu tillbaka till mitt problem: Hur har det blivit så att det är oktober som får vara lövfällningsmånad i Kroatien, medan det är november i Ukraina? Jag tror inte att löven faller tidigare här.